Plötsligt ser man det

… något som känns magiskt. Eller en vinkel att fotografera, så att det bara finns EN bra vinkel. Eller så ser man en detalj, ett djup, sol och skuggor. På riktigt känner man solens strålar som värmer, fåglarna som kvittrar i grenverket. En humla kanske surrar, det prasslar i bladen, olika dofter kan förnimmas.

Bilden togs under Öppna trädgårdar för snart en vecka sedan.

Nu har den ”värsta turbulensen” efter beskedet om att jag slutar som chefredaktör lagt sig. Jag jobbar vidare i normal takt några veckor till och ska faktiskt också få vara en vecka ledig i augusti. Sedan åker jag på läsarresa till Montenegro och Dubrovnik 28 september, som chefredaktör. Men där kanske jag sedan genomgår en metamorfos, för då jag återvänder är jag inte längre chefredaktör 🙂

Ytterligare ett stort beslut fattat

Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.

Allt möjligt roligt kan vänta

… bakom nästa hörn! I dag fick jag medborgarinstitutets kurskatalog i postlådan. Jag ser fram emot att börja botanisera i den. Ska nämligen börja tänka lite mer på mig själv och hur jag kunde hitta tillbaka till det sociala umgänget, upplevelserna utanför hemmets väggar, så att jag inte är klistrad vid datorn precis hela tiden.

I dag har det som vanligt varit hektiskt och mycket jobb. Allt har börjat komma igång efter olika instansers semestertider. Men än har vi sommar kvar, den slutar inte fastän skolorna börjar.

Och så ett litet Hur galet som helst-bidrag. Parkering på landet 🙂

Hjärtliga sommarhälsningar

… från Rakkauden puutarha, Kärlekens trädgård, som jag besökte i söndags. Det var en dag med omväxlande väder. Åskan mullrade i fjärran, där på landet i Hopom var det varmt. På vägen hem öste regnet ner, men såsom så ofta är fallet i de här trakterna så här års, är skurarna mycket lokala och man kan se en skarp gräns i asfalten. Här har det regnat men här är det helt torrt. Alltid lika fascinerande.

Blommor, blommor, blommor – bland annat tagetes, som formar ett hjärta. Här i detta skogsparti i närheten av en åker, som en bortre del av gården, har ägaren också anlagt en stig. Längs den finns olika växter och namnen på en del av dem har skyltats.

Jag kom inte där på platsen att kolla växternas namn med Google Lens den här gången. Men då jag fotar den via bilden här har jag för mig att det är en hösthortensia.

Och flera vackra blommor längs Lyckans stig.

Sol och skugga, frodig grönska, en mossig sten. I en lugn trädgård får själen vila.

Paradiset på jorden för insekterna, som är så viktiga för oss människor också.

Ett av husen på tomten och ett potatisland och andra odlingar.

Stenar och mossa, mina favoriter, och sedan en liten ängel som sitter i sina tankar vid sidan om.

Närbild på ängel här.

Glad måndag! 05-08-2024

Första måndagen i augusti och jag har en spännande vecka framför mig. Den börjar som vanligt med tidningsjobb och jag tror att mycket kommer igång nu igen då många har semesterveckorna förbi och snart börjar skolorna här i våra trakter.

I lördags gjorde vi ett besök hos mina förra svärföräldrar på deras sommarställe. Vi hade med oss den här specialkomponerade buketten, där en solros står i majestät med andra små färgklickar och några gröna kvistar omkring sig.

Med den önskar jag er alla en glad måndag och en bra start på veckan!

Skyltsöndag och Öppna trädgårdar

Då jag inte vet vad jag hinner med i bloggväg ikväll visar jag en skylt från förra veckoslutet då jag besökte Rosen Tallipuoti. Där säljs ibland blommor från Anna själv odlat i sin trädgård, och inredningsprylar av en annan företagare.

Det är bloggkompisen BP som håller i trådarna för utmaningen Skyltsöndag.

Det här veckoslutet har vi åter Öppna trädgårdar i Lovisa. Jag hann inte besöka någon igår, men ska försöka hinna till ett par i dag.

Ska förstås fotografera där men visar troligen de bilderna senare. Nu får ni nöja er med en bild från trädgården där jag bor. Den håller inte öppet för allmänheten men det finns många fina ängsblommor här.

Vallmon är vacker och mår bäst ute i det fria. Plockar man dem och sätter i vas tappar de bladen nästan direkt.

Avkoppling med vänner, och veckans Hoppa på tåget

En av mina favoriträtter, Toast Skagen. Det är en förrätt på Bistro Kronan i Lovisa, men jag som inte klarar av stora portioner tycker att det här är lagom, då vi senare också avnjöt efterrätt.

Det rostade brödet var precis som det skulle vara och räkorna hade det tuggmotstånd de ska ha. Fräscht och gott med smaker som framhävdes.

Detsamma gällde efterrätten, varm chokladfondant med vaniljglass, jordgubbar och blåbär. Och bär som smakar bär ska det förstås vara 🙂

Jag hade fått ett gåvokort och kunde nu nyttja en del av det. Drack också ett par glas vitt vin.

De så kallade fredagsträffar som två väninnor och jag haft under många års tid är mycket värdefulla för mig. Vi träffas inte varje fredag men i regel har det blivit ungefär ett par gånger i månaden eller på sin höjd med tre veckors paus. Då avhandlas högt och lågt, allt från kommunal- och världspolitik till familjära ärenden, vi skrattar ofta, ojar oss ibland. Vad vore livet utan vänner och ju äldre jag blir desto mer rörd blir jag då vänner ger mig tid.

Jag hade inga egna foton av veteranbilar, som är temat hos Åke i Hoppa på tåget. Men jag kan använda en bild som min syster Veronica fotograferade för några veckor sedan då det var VW-meeting i Lovisa. Jag tror att en del av de här bilarna platsar in i temat?

Fem en fredag, statuscheck

Efter ett par veckors semester är Elisamatilda tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Nu gör vi en statuscheck.

Bilden har absolut inget med frågorna och svaren att göra, men jag tänkte att jag vill bli av med den från arkivet då jag inte använde den när OS började i fredags för en vecka sedan 😀

Vad har du spenderat tid på den senaste veckan?
Veckan som gick har jag förstås jobbat alla dagar med Nya Östis. Jag har fortsatt röja i numera inte längre så nya bostaden, har ju bott här sex veckor nu. Och så är det vanliga rutiner med att hjälpa mamma minst en gång i veckan.

Hur var din juli månad?
Vädermässigt toppen, även annars fin här i gamla huset. Med risk för att låta tråkig och jag upprepar mig, juli månad handlade mycket om tidningsjobbet och om att försöka få bostaden i ordning.

Har du några planer i augusti?
Ja, ska faktiskt få vara sex dagar ledig om allt går väl. En grillkväll kanske, träffa vänner.

Vad väntar nästa vecka?
Det vanliga med jobbet men också en hel del annat som vi får återkomma till 🙂

Vilket har hittills varit sommarens bästa ögonblick?
Att vi fick fira mamma 90 år den 19 juni, men också den stund då slutstädningen i gamla bostaden var klar och det nya livet i gamla huset kunde börja.

Månadsbilden, augusti, än har vi sommar kvar

Det finns en sång av gruppen Mamba som är helt underbar, om ni frågar mig. Där sjunger gruppen ”Vielä on kesää jäljellä, vielä tulee kauniita päiviä”, till svenska översatt ”Än har vi sommar kvar, än kommer de soliga dar”. Och nu i augusti har vi de där mörka varma kvällarna och nätterna som vi orkade vänta på hela långa vintern.

Augustimånads bild i Muminkalendern är också härlig. Rönnbärsklasarna hänger i träden, Mumin fiskar med Snusmumriken. Solen skiner och än finns det blommor på marken. Det är sensommar och solen lyste också genom fönstret på bilden då jag fotade kalendern.

Ytterligare en vinkel från hemmet

Jag har möblerat om ganska många gånger. Flyttade med grannen Pias hjälp i förrgår teven och soffan, vet inte hur många gånger vi testat olika alternativ, men nu börjar det kännas bra.

Här sitter jag i soffan och fotograferar mot köket och sovrummets dörr. Till vänster syns kakelugnen, sedan spegeln, sedan en del av köket och till höger sovrummet 🙂

Jag har ju många grönväxter och även de har fått flytta runt. På vintern kan det bli rätt mörkt i bostaden och då får jag åter se var växterna trivs bäst, var de får lagom med ljus men inte behöver stå för kallt.

Hösten och vintern blir således spännande tider på många sätt och vis.

I dag ska jag i all enkelhet fira att jag varit fem år chefredaktör för Nya Östis. Mitt företag fyllde åtta år i juli och det datumet glömde jag just då bort.

Åtta år som egenföretagare utan någon längre semester, och aldrig betald sådan, är en lång tid. Jag lyfter sedan ett par månader tillbaka partiell förtida ålderspension. Målet är att på sikt jobba mindre så att jag också hinner göra annat medan jag har någorlunda med ork. Mitt knä är i ganska bra skick nu, men det blir troligen aldrig riktigt totalt bra eftersom allt bottnar i en gammal meniskskada och med åren slits ju människans leder hur vi än försöker hålla oss i form 🙂