Det är ett tag sedan jag lade ut bilder från mitt nya hem.
För visst kan man kalla det nytt fortfarande, jag har ju bara bott här fem veckor.
Men nästan alla saker har hittat sin plats. Fyra lådor är ännu ouppackade men jag vet exakt vad som finns i dem.
Mitt mål var att hålla skrubben i ordning och där är fortfarande ingen trängsel (Adrian nickar gillande).
Finskans ”olohuone” beskriver det här rummet bäst. Ett-rum-att-vara-i. Kallar det ibland sal, ibland vardagsrum.
Adrian har också funnit sig i att det är Daniel Craig som blickar ut över både sal och sovrum.
Visst har jag ännu att pyssla med. Bland annat ska hyllorna i arbetsrummet städas, klädskåpen likaså.
I köket ska en stor klocka komma upp på väggen men i det stora hela är allt klart där.
Här är allt inte heller klart, men bit för bit blir det bättre.
Sängen ska troligen flyttas en decimeter till bort från fönstret. Men jag har sovit utomordentligt bra här.
Möjligtvis skaffar jag ett överkast (redigerat, skrev dagtäcke innan och blev en del kommentarer, vilket jag tycker är kul – ord är intressanta!). Det ska i så fall vara tungt och enfärgat mörkbrunt.
Hade många krukor i olika färger och format med mig då jag flyttade. En del korgar också.
Det här är en gammal korg som man plockade potatis i på stället där min mamma bodde då hon var liten. I gamla lägenheten har jag ännu en kälke som man drog mjölkkannor på förr – den ska jag också ta hit och hitta en plats för.
Nu ska här bjudas på en riktigt blandad kompott med bilder.
Ingen rim och reson helt enkelt 🙂
Fin idé att beklä ett bullerskydd med klängväxter.
Tog bussen från Lovisa till Helsingfors där jag skulle se Mamma Mia med än väninna. Fick plötsligt för mig att fotografera en bild genom fönstret varje gång bussen stannade vid ett rödljus. Ni må tro att det blev många bilder! Men jag vill inte tråka ut er med att visa alla 🙂
Här i korsningen av Aleksis Kivigatan och Sturegatan stannar bussen ALLTID, inte en chans att man skulle klara sig på grön våg genom den korsningen.
HÄR kan ni se en bättre bild av byggnaden. Jag tycker den hör till kategorin fulsnygg. Jag tror här råder något slags skyddsbeteckning, det man kallar K-märkt i Sverige, men jag är inte säker.
Metron kommer till Fiskhamen och jag är på väg mot Tågvägens hållplats.
Visst är de granna metrovagnarna fina. Ett glatt streck i orange som pilar genom höstrusket.
Kallar dem sällan tunnelbanevagnar eftersom mestadels av dem mig veterligen går ovan jord.
En Youtubevideo från Fiskhamnen kan du ser HÄR. Verkar inte vara någon större trängsel den dagen videon togs 🙂
Memphis Platter.
Väninnan mötte mig vid bussen och så blev det ett glas mousserat och en delad tallrik blandat gott på Memphis i Kampen. Jag blev bjuden både på det här och på musikalen senare på kvällen så jag tackar henne å det varmaste ❤
Lampan ovanför våra huvuden såg ut så här…… och bardisken såg ut så här.
Så kontrasten till baren i anrika Svenska Teatern blev stor 😀
Här är det ännu ingen rusning i baren på Svenska Teatern men det blev det under pausen i musikalen.Beviset på att jag var på musikalen – eftersom foto- och videoförbud förstås gällde.
Musikalen motsvarade helt mina förväntningar. Mia Hafrén som spelar Donna är ursprungligen från Lovisa. En kvinna vi alla kan vara stolta över. Sådan röst, sådan karisma, sådan talang. Och så hårt hon jobbat genom alla år, bland annat i gruppen FORK.
Och jag kan förstås inte låta bli att säga att jag faktiskt stått på samma scen som Mia en gång. Det var 1993 då Lurens sommarteater visade Pippi Långstrump. Mia hade huvudrollen som Pippi och jag var hennes skolfröken 🙂
Och lite konst från väggarna i teaterbyggnaden.
När pjäsen slutade strax före tio på kvällen gick vi till centralstationen och tog bussen till Berghäll och därifrån väninnans fina lilla bil till Lovisa 🙂
Tycker att Svenska Teatern i Helsingfors är fin. Har fotat bilden från datorskärmen på Wikipedia.
… och det är här jag befinner mig i kväll för att se musikalen Mamma Mia så det är inte sagt att det blir några fler inlägg av mig i dag.
Föreställningen börjar klockan sju och slutar kanske där kring halv tio, och innan vi är tillbaka hemma i Lovisa är klockan säkert elva eller halv tolv.
Kommer troligen att ha en massa fina Abba-låtar i skallen de närmaste dagarna 🙂
… och blev alldeles orange i fejset.
Men den bilden fick jag inte visa här, fåfäng som han är.
Det här är bara en del av allt jag har framme på bordet då jag målar…
Här ser ni hur jag försökt blanda till ansiktsfärger – bland annat.
Bra att medborgarinstitutets konstsal har stora bordsytor, annars skulle jag vara i blåsten.
Och bra att vår lärare Hanna Olá kunde rädda Adrian. Han är henne evigt tacksam.
För då jag fortsatte med följande färglager blev han orange i ansiktet!
Vi lät honom morra för sig själv och torka i lugn och ro. Sedan hjälpte Hanna mig blanda till en ny färg som skulle täcka den som uppstått då Adrian hade solat för länge…
Började måla några höstlöv medan Adrians ansikte torkade.
Modellen på papperet finns där enbart för att jag så småningom ska få rätt hårfärg åt Adrian.
Medan jag väntade på att färgerna på Adrians blus skulle torka målade jag några höstlöv.
– Det tycker jag du ska fortsätta med, sa Adrian. Måla så många löv du orkar.
I klarspråk menar han alltså att jag inte ska syssla med porträttmålning.
Och min tanke var att han skulle hålla armarna i kors över bröstet. Nu ser det ut som om han gömmer något bakom ryggen.
Men det går att ändra ännu med skuggor och streck.
– Varför det, frågar han. Jag har ju en present åt dig bakom ryggen.
Innerst inne är han en god människa.
– I LÖÖV JUU, sa jag.
Och nästa vecka fortsätter jag med följande färglager både på löven och på Adrian.
Här faller ljuset härligt in i den fina gamla trappuppgången.
Var i dag i grannstaden Borgå. Ett finansieringsseminarium arrangerades på Café Cabriole och jag skrev en artikel om det. Men tro nu inte att jag fick något gott därifrån gratis fastän jag länkar till deras sajt, för det hände inte. Det finns liksom inga gratis luncher för en journalist 🙂
Ja, det finns ju en massa onödiga prylar men jag undrar vem som kommit på prispokalerna?
Visst är de fina på sitt sätt, och de kanske kan användas på olika vis. Något att skåla i, eller som vaser för blomsterarrangemang?
Men, men…
Gick nyss igenom en låda som innehöll en massa plaketter och pokaler i olika storlekar. Någon har jag vunnit i poängkastning på frivilliga brandkårens tävlingar. Någon annan i bowling eller i stövelkastning – det ni! De flesta pris fick jag då jag var aktiv motionsidrottare och spelade volleyboll – ja, jag har faktiskt spelat i division två i Sverige också – 1998 i Vallentuna. Men nu kom vi in på ett sidospår.
Jag vet inte vad jag ska göra med alla pris, för jag vill inte ha ett prisskåp och jag vill inte varje vecka torka damm från prylarna.
Så efter att jag hade tittat på dem och kommit ihåg en del skojiga eller spännande tävlingar slängde jag pokalerna och plaketterna.
Om ni annars undrar hur jag mår kan jag säga att det knallar och går.
Den friska höstluften och alla fina färger i naturen gör mig glad och saker jag planerat att göra med vänner ser jag fram emot.
På onsdag ska jag se musikalen Mamma Mia på Svenska Teatern i Helsingfors!
Och på jobbet fick jag i dag ägna mig åt det jag gillar mest – sport!
Utsikten från mitt arbetsrum en höstförmiddag i oktober.
Ett fint fönster kan man ju också se på det här sättet, inifrån ut.
Det finns ingen direkt insyn till något av mina tre rum här hemma. Och från arbetsrummet kanske ingen utsikt heller 🙂 Men jag tycker det är fint med ett träd alldeles utanför.
Jag har tillgång till persienn också här men fällde upp den och fick förstås in mycket mer ljus.
Del 34 i min serie med fina fönster hittar du HÄR, och därifrån bakåt så långt du orkar gå.
Och på eftermiddagen såg det ut så här då ljuset föll in på min lilla kaktussamling.
De här växterna ska kanske inte för alltid stå just så här. Men tills jag kommer på en bättre plats för dem får de vänta här, och de verkar trivas lika bra som jag i bostaden.
Jag skulle kunna ta hur många foton som helst av solljuset som träffar väggar, möbler, växter, tak, golv.
Det är så fint.
Så jag hör inte till dem som ser smutsen på fönstren eller dammet som virvlar runt. Och om jag ser det kan jag få också det att se vackert ut.
Resan kan börja då skylten visar vem det är som finns i bussen.Paus på Teboils mack Linnatuuli i Janakkala utanför Tavastehus.
Macken Linnatuuliär byggd ovanför motorvägen så att den kan nås av resenärer från bägge hållen.
Också supportrar måste värma upp. Brandsirenen testas och en tuta likaså. Trummorna syns inte så bra på bilden men vi hade två stycken med oss.
Elenia Areena där matchen Steelers-Tor spelades är splitterny, den öppnades i slutet av augusti i år. Och då över 800 personer följde matchen kan ni förstå att stämningen var fin.
