Var i dag i grannstaden Borgå. Ett finansieringsseminarium arrangerades på Café Cabriole och jag skrev en artikel om det. Men tro nu inte att jag fick något gott därifrån gratis fastän jag länkar till deras sajt, för det hände inte. Det finns liksom inga gratis luncher för en journalist 🙂
Del 35 i min serie hittar du HÄR.
Passa på att ta ett par andra bilder från huset där cafeterian ligger.
Alltså på min föra och förrförra arbetsplats mutade vi alltid journalisterna – å det funkade för det mesta;-)
Jo, klart det funkar från fall till fall 🙂
Egentligen borde väl allt anses som mutor, allt från gratis kaffe med macka, med sådant brukar jag inte prompt tacka nej till.
Tänkte bara att det kan vara bra att skriva att jag INTE fått nåt av caféet för att jag länkat till dem 🙂
Jag brukar också besöka Cabriolet nu och då. Härligt ställe med så smakliga delikatesser!
Tror att jag något tag tar och hoppar på bussen bara för att besöka det där stället. Har dom A-rättigheter? Då kunde man skölja ner det goda med ett glas vin!
Du måste ju ha världens roligaste jobb! Kul att läsa om alla äventyr.
Bra att du inte låter dig mutas!!! 😌📝
Visst gillar jag mitt jobb, annars skulle jag kanske inte ha hållit på i 27 år 🙂
Jobbet är en del av identiteten, så klart det hade varit en pärs till efter skilsmässan om jag fått sparken.
Gör alltid mitt bästa och försöker anpassa mig – men kommer det en dag då jag inte gillar jobbet, då försöker jag tänka om och göra nåt annat.
Men som sagt, tillsvidare trivs jag – att vara lokalreporter är verkligen omväxlande 🙂
Förstår ju att det kan va tufft ibland, särskilt som läget är i mediebranschen. Om det spricker så kan du ju alltid måla tavlor och skriva böcker. 😃