En av mina bloggvänner i Sverige tyckte jag skulle ta närbilder på en del av det godis vi säljer i kiosken.
Så här kommer de!
Maoam finns i olika smaker från apelsin till cola och jordgubb m.m.Tobleronen finns i kylskåpet, annars smälter den i värmen.Barnen älskar sådana här tuggummin.Klubborna hör till favoritgodiset för de yngsta kunderna.
Annars började min dag med att jag prissatte fler böcker. Svärmor ville också vara med på ett hörn och hon fick sätta några plagg och väskor på mitt bord. I morgon åker jag åter och tittar om fler saker får plats där.
Fyra timmar jobbade jag i kiosken och nu sitter jag här och väntar på flyttlådorna. Flyttbilen kommer först fjärde augusti men det ska bli skönt att äntligen få sortera allt.
Många människor har sagt att de ber för mig och även om jag själv inte hör till dem som går ofta i kyrkan tror jag på bönens kraft.
I går och i dag har jag känt en besynnerlig styrka och jag har åter en gnutta tro på framtiden.
Så därför riktar jag ett tack till er alla som tänkt på mig ❤
Det finns en mening med allt som sker.
Jag är ingen romantiker, långt ifrån. Men jag gillar en del vita saker, och sådant som ser lite gammalt och slitet ut fastän det inte är det.
På Loviisan Suurkirppis hittade jag det här höljet för en kruka. Jag hade sålt väldigt bra där själv i dag. I morse förde jag dit ganska många böcker och minst två tredje delar var borta då jag kollade bordet halv fem. Så nu ska jag sätta prislappar på fler böcker. De säljs billigt för jag vill bli av med dem. Bord nummer 201 om du är intresserad!
Besökte Robinhood med svärmor och FasterAster. Köpte tre nya plagg, vilket betyder att tre gamla ska bort, den regeln är bra att leva efter. Och just nu känns det inte svårt att kasta kläder och grejer.
Köpte också en diskborste. Vill inte köpa så mycket nytt, släpa grejer till nya stället, men vissa saker måste man bara ha i ett hushåll. Diskborsten är en sådan. Den har limegrönt skaft. Köket inreds förmodligen i korgmaterial och ljusbrunt eftersom skåpdörrarna har den färgen. Utöver det kan jag tänka mig lime och vitt.
Jag fortsätter sortera i knutarna i dag – nu är jag på G och rider på en energisk våg!
(och ps! Flyttlådorna kommer i morgon kväll! Första flytten sker 4 augusti.)
Mest säljer jag böcker nu men det kan nog bli en hel del andra saker också medan jag städar skåp och lådor.
Att jag ska flytta inom kort börjar kännas allt mer konkret. Första flyttlasset går fjärde augusti. Efter det kanske det blir ett varv till med flyttfirman. Får se om jag kan få hjälp av vänner. Jag ska flytta upp i tredje våningen i ett hus som saknar hiss så hjälp behövs. En väninna har lovat komma med sin paketbil och det skulle vara toppen.
Min nya dator står nu på skrivbordet. Den är snabb och har en stor fin skärm. Ännu snabbare går surfandet och nedladdningarna då fiberanslutningen blir klar i huset dit jag flyttar.
I dag förde jag de första sakerna, främst böcker, till Loviisan Suurkirppis. Bordets nummer är 201. Här finns inbundna böcker av Liza Marklund och kokböcker av Jamie Oliver samt olika pocketböcker, bland annat av Camilla Läckberg.
Försöker härefter sätta fokus på mig själv och framtiden i min blogg. Har fått erfara hur det känns med människor som svänger kappan efter vinden, det finns folk som tycker/tror att jag ljuger och det är ju förskräckliga anklagelser. Men det är väl sådant jag måste ta då jag varit öppen om allt här.
Livet torde gå vidare. Jag har fortfarande det målet att jag kämpar ett år här i Lovisa. Om allt fortfarande känns för jäkligt i maj nästa år finns det inget som hindrar att jag gör mig av med allt jag har och drar iväg, någonstans riktigt långt bort.
Här har vi firat Elises 1-års kalas med ballonger i träden. När kortet togs var festen över men den fortsätter i kväll med grillning.En del av grejerna som ska prissättas.
I morgon för jag de första grejerna till Loviisan Suurkirppis. Mest blir det böcker jag försöker få sålda, men en del andra saker också. Gå och kolla bord nummer 201! Jag finns där åtminstone till och med 27 juli.
Och ikväll har vi fotbollsstudio med svärfar, svärmor och FasterAster och kanske någon till. Hejar väl ändå på Tyskland nu då Holland inte nådde finalen.
Träffade några väninnor igår kväll och det var första gången på tio veckor som jag skrattade så tårarna rann och magen krampade. Vi har ibland en säregen humor 🙂
Klart att vi också talade om allvarliga saker. Och i den stunden då Outi, som annars bor i Sverige, och jag skulle skiljas för kvällen blev det känslosamt. Hon har liknande erfarenheter som jag i sitt bagage.
Det faktum att jag känner funktionshindrade personer får mig också att stanna upp för korta stunder. De problem och bekymmer en människa har, som i mitt fall nu sorgen kring skilsmässan, de ska inte föraktas eller bagatelliseras.
Men då jag ser mina vänner tänker jag att de har fått kämpa hela livet. Jag har en av mitt livs tuffaste kamper just nu – men jag kan ändå resa mig ur min stol utan större problem och gå dit jag vill.
Nu bjuder jag på en blandat kompott av bilder. Håll till godo!
Här samlades vi för kvällen och det var här det befriande skrattet kom.Outis föräldrar bor i samma stad som jag. De har en helt underbar trädgård med massor av välskötta rabatter och det här härliga växthuset.I trädgården finns många olika slags blickfång, den här stolen är ett.
Sedan blir det några allmänna bilder från trakten där jag rör mig dagligen och en bild av ett förskräckligt sår! I går arrangerades forntidsmarknad i stan och där fanns personer som kunde maskera. Ville man ha ett blått öga fick man det, ville man få ett kulhål nånstans på kroppen ordnade det sig också 🙂
Det här borde kanske plåstras om?Då jag tar mig ner mot sommarstället eller mot stranden och kiosken kan jag välja olika vägar genom skogen. Det här är en av dem.Nästan alla vägar från skogen leder ner till Kretsgången. Här leder vägen norrut, in mot stan om man vill se det så.Från Kretsgången kan man gena genom boulognerskogen. Den här stigen leder mot tennisplanerna och badstranden.… och då man kommer ut från boulognerskogen öppnar sig den här vyn. Casinoparken med tennisplaner och där borta skymtar kiosken och stranden.
I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.
Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.
En färggrann bänk med texter.
I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.
Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.Bevismaterial.
Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.
Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.
Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.
… den inleds på allvar i dag.
Ska ha ett bord på en av loppmarknaderna i stan och för iväg de första sakerna på måndag.
Tänkte att det är bäst att gå fram med hård hand här hemma. Mest tänker jag sälja böcker men det blir nog en massa annat också.
Vet inte varför jag egentligen sparat alla böcker av mina favoritförfattare. Jag läser inte böckerna mer än en gång. Jag får dem inte med mig i graven och vad skulle jag gör med dem där?
Nu samlar de bara damm i hyllorna i stället för att kunna glädja nya läsare.
I hyllorna finns böcker bland annat av Liza Marklund, Åke Edwardson, Henning Mankell, Staffan Bruun, Camilla Läckberg m.fl.
Snart ska de här böckerna landa på mitt loppisbord.
Ska härefter försöka lista mina dagars plus och minus och om gårdagen blir det ett övervägande STORT PLUS för resan till Helsingfors och därifrån tillbaka med båt till Lovisa.
PLUS också för samvaro på sommarstället och för många peppande kommentarer via mejl, på bloggen och på Facebook.
Ett LITET MINUS för människor som skriver småsura kommentarer och tycker jag är elak mot maken och hans nya då jag öppet berättar om mina känslor. Hon skriver ju också helt öppet på sin blogg om sin lycka.
Delade på en liten flaska mousserat med ressällskapet.
Bussen från Lovisa startade 7.15 och klockan 9 var vi i Helsingfors. Tio minuter senare satt vi på den här baren och drack mousserat 🙂
Ressällskapet, FasterAster även kallad. Båten ska snart avgå.En klaffbro som viker undan så att J.L. Runeberg kan passera Hästnässund.
Det natursköna Hästnässund ligger på södra Degerö och är en del av förortsbebyggelsen på Degerö som uppstått i början på 1960-talet. I området finns även äldre villor från 1940-talet (källa Wikipedia).
En del av natursköna Degerö.På havet blir man hungrig. På J.L. Runeberg får man fantastiska ägg- och ansjovismackor!Det blåste 15 meter i sekunden och vattnet stänkte runt fören där vi satt, men inte PÅ oss 🙂 Det var som att åka berg-och-dal-bana, vi tjoade och skrek.När vi kom till hamnen i Pellinge väntade ett stort gäng på att få komma ombord.Ett par timmar gick färden över ganska öppet vatten där det mest fanns kobbar och skär. Men resten av resan bjöd på fantastiskt lugna och grönskande vyer.
Under en viss tid framöver kommer jag att ha en sådan inställning på min bloggsajt som gör att jag måste godkänna varje kommentar enskilt för sig innan den syns på sidan.
Det är ju trots allt min privata blogg och jag har börjat få en del konstiga påhopp, också via min mejl. Jag har ju ip-adressen till den person som sänt de här mycket besynnerliga breven så det är inte helt omöjligt att få reda på vem personen är.
Men för att hindra att de påhoppen, som också är beskyllningar mot andra personer än bara mig, gör jag så här under en viss tid.
Så undra inte varför din kommentar inte syns genast. Den kommer ut rätt fort eftersom jag modererar och kollar bloggen under alla mina vakna timmar.
Men just i dag ska jag på en utfärd! Det känns riktigt kul faktiskt och ni får höra från mig tidigast i kväll.
Kramar till er alla – låt den här dagen bli den första och bästa på resten av era liv ❤
