Eftersom det kommit ganska många kommentarer om mitt förra inlägg både på Facebook och på bloggen vill jag visa att jag också kan vara positiv och förlåtande.
Jag tänker inte en enda sekund skämmas för mina känslor och jag vill vara öppen med allt eftersom jag fått så mycket respons, så många kramar, så många mejl, så många sms där människor sagt att jag är stark som vågar stå för det jag känner.
En del inlägg har varit småsura, en del personer har sagt att jag ska tänka efter vad jag skriver, jag har blivit hotad också – men det kan jag ta upp senare, när den tiden är mogen.
Den dag det gick upp för mig att min make hade bedragit mig och lurat mig en längre tid bestämde jag mig direkt. Jag förlåter honom. Det är enda sättet om vi ska kunna gå vidare.
Men det räckte inte för honom. Han ville ha ett nytt liv med en annan människa. Och vad kan jag då annat än acceptera det?
Lappen ni ser på bilden skrev jag för några dagar sedan, och jag menar varje ord jag skriver. Min make är omtänksam och fin, innerst inne. Många tycker om honom och han ÄR värd det bästa. Fastän han gjort mig förskräckligt illa.
Nu kan det i och för sig hända att han blir jättearg på mig för att jag skriver det här inlägget och berättar att lappen finns på väggen i kiosken där vi jobbar tillsammans. Han sa att han blev glad för det jag skrev och jag hoppas han vågar stå för det också då han / om han läser det här inlägget.
I våras sa han plötsligt till mig att han inte vill figurera vare sig på min blogg eller i mina FB-inlägg, inte på bilder, inte i kommentarer.
Med facit i hand förstår jag ju varför. Han ville inte att hon skulle se att vi hade ett normalt liv, gjorde saker tillsammans.
Men, jag vill förlåta, fullt ut – någon gång i framtiden.
