Släpp aldrig dina drömmar

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Imagine står det på smycket.
Imagine står det på smycket.

Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.

Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.

Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.

Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.

Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.

Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.

Nya bostaden m.m.

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Här kommer en del av min dag i bilder.

Omöblerat tillsvidare men det här ska bli mitt arbetsrum.
Omöblerat tillsvidare men det här ska bli mitt arbetsrum.

I det här rummet kommer jag att sitta och blogga i framtiden. Via min nya dator som jag köpt från Sverige och som anländer nästa vecka.

Här kommer ett matsalsbord, sex stolar, en soffa och en tv och that´s it.
Här kommer ett matsalsbord, sex stolar, en soffa och en tv och that´s it.

Ni får tänka bort de möbler ni ser på bilden för de är inte mina. Balkongdörren och alla fönster förnyas innan jag flyttar in. Bostaden är 73,5 kvadratmeter stor.

Den ska inredas i maskulin stil. Troligtvis inga gardiner, inget blommigt, inga pasteller, inte rysch och pysch. Avskalat och enkelt.

Bilder av sovrummet och köket kommer senare!

Här blev jag väl omhändertagen.
Här blev jag väl omhändertagen.

Fastän nya bostaden gör mig förhoppningsfull och jag ser fram emot att få inreda den helt i egen stil blev jag ledsen på eftermiddagen. Tårarna bara kommer. Terapeuten säger att det är helt normalt, det behövs inga särskilda anledningar till gråt. Ingen som säger något elakt.
Blotta insikten om att livet förändrats, att det jag trodde på inte längre finns, att den jag litade på svek mig.

Det har sagts till mig att jag inte ska gråta över ett ”karlskrälle” som gjort mig så illa.
För det första tycker jag inte om att man kallar mitt livs största kärlek ”karlskrälle” och för det andra är det lättare sagt än gjort att stänga av känslor.

På släktens sommarställe fick jag gråta och där fanns människor som tröstade mig.

En prydnad på gården.
En prydnad på gården.
Sommarens första nypotatis avnjöts i dag på sommarstället.
Sommarens första nypotatis avnjöts i dag.
Och grillad lax till.
Och grillad lax till.

Tack alla kollegor!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Är det här måhända buskrosor?
Är det här måhända buskrosor?

Jag har under de senaste veckorna, särskilt efter att jag offentligt gick ut och berättade om det som hänt i mitt liv, fått en massa gåvor och även blommor. Den här buketten fick jag i går av kollegorna på tidningen i Borgå.

Eftersom jag inte kan nå alla personligen vill jag tacka för omtanken här. Detsamma gäller den omtanke kollegorna på min egen arbetsplats visat.

Ofta har det varit så att då jag känt mig som mest nere och bara gråtit, inte sett någon utväg ur sorgen … då har någon ringt på dörren eller bara dykt upp för att ge mig en kram ❤

Den här dagen börjar hos terapeuten och lite senare ska jag skriva hyreskontrakt. Då ska jag passa på att ta några mått i bostaden så att jag kan fortsätta planera den.

Firar med ostbricka

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
En liten ostbricka med betoning på liten.
En liten ostbricka med betoning på liten.

Ja, inte var det mycket till ostbricka det där inte, kanske ni tänker.
Men det behövs inte så mycket när man är ensam och jag försöker glädja mig över det lilla i livet.

Försökte komma på något jag kunde fira i dag. Utöver det där man bör vara glad över så där överlag; att man har tak över huvudet, mat för dagen, ett jobb att gå till, inga större naturkatastrofer i landet än en usel juni månad… osv.

Jag kan fira att regnet upphörde, men då solen inte alls kom fram så känns det lite krystat att ropa ”hurraa!”. Och så började det åter regna klockan tre och ska hålla på till tre i natt.

MEN. Sedan kom jag på något att vara glad för.
Att jag har så många underbara vänner, både här i hemstaden och ute i bloggosfären. Människor som orkar stötta mig varje dag! Som inte ger upp, vänder mig ryggen och säger att jag ska ta mig i kragen.
Att jag har ER tänker jag nu fira.

Andra avsnittet av Allsång på Skansen ska också firas senare i kväll. Med rostat bröd, ishavsröra och vin. Återkommer med bilder!

Barnen brukar skratta…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Kamelen.
Hmm… Kan det här vara gott?

… när dom ska säga att det är kamelballar dom vill ha.

Måste försöka roa mig med något här i kiosken.

Självförtroendet är fortfarande på minus femtio. Gråten lurar bakom hörnet. Jag som trodde vi kunde tala om allt i vårt äktenskap, och att de svårigheter som man inte kan undgå i ett långt förhållande reds ut med diskussioner och med respekt för varandra.

Men lurad blev jag.

Varje dag känns det som om knivar skar i mitt inre.

Önskar så att jag helt ärligt kunde skriva ett gladare inlägg snart.

 

Siffror

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.

Jag tycker om siffror och att jämföra dem med varandra. Speciellt då siffror formar sig till statistik. Däremot är jag inte speciellt prismedveten, brukar sällan kolla kilopriser.

I dag ser himlen en aning ljusare ut än i går. Väderprognoserna hotar inte med regn. Från och med i morgon borde vädret bli bättre och till lördag utlovas äntligen sommartemperaturer.

Bloggen har haft massor av besök.
Bloggen har haft massor av besök.

Temperaturerna har varit låga nästan hela juni månad men på min blogg har siffrorna skjutit i höjden.

I början av året hade jag mellan 100 och 300 besökare per dag och runt 3000-4000 läsare per månad.

Men den 18 juni började siffrorna skjuta i höjden. Det var då jag kände att det var dags att berätta om den stora förändringen i mitt liv. Om makens skilsmässoansökan som kom som en total chock för mig.

Sedan dess har jag haft allt mellan 600 och cirka 2000 besökare, per dag.

Redan i går, sex månader innan året är slut, har jag haft lika många besökare som under fjolåret, nästan 36 000. På tretton dagar, mellan 18:e juni och 30:e juni, hade jag cirka 14 000 besök.

Så som jag tidigare har sagt så vet jag inte vem det är som läser det jag skriver. Väldigt få ger sig till känna genom kommentarer, så gärna skulle jag se fler av dem.

Jag har haft den här bloggen sedan september 2009 och just nu skriver jag i terapeutiskt syfte. Tycker det är skönt att inte behöva dra storyn om den stora livsförändringen gång på gång då jag möter människor.

Jag hoppas tonen i bloggen så småningom blir ljusare, närmast nu då jag snart kan visa bilder från nya bostaden. Och jag försöker hålla min egen humor, och Adrians torra, kvar här – också under de dagar då allt bara känns nattsvart.

Den här soffan…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… har jag tänkt köpa till min nya bostad.
Det är en nästan likadan som Adrian har hemma hos sig. Han har i och för sig en lite dyrare variant, men i det stora hela är de ganska lika.
Hos mig ska minimalism råda, och genomtänkta färgskalor.
Jag kommer att få sortera hårt i den bostad där jag nu bor men det gör säkert bara gott.

soffaI morgon är en ny dag. Efter gråt kommer ett leende? Efter regn kommer uppehåll? Jag kanske orkar ta mig till bokhandeln. Jag kanske minns att jag ska äta något också efter frukosten.
Om inte förr så minns jag att jag ska äta då det blir Allsång, för då kommer en del av släkten till mig – det är en tradition som jag hoppas får leva länge än!

Änglarna gråter

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det har varit en tårdränkt dag.
Det har varit en tårdränkt dag.

Det var svärmor som sa det där om att änglarna gråter…
För det bara fortsätter regna från en jämngrå himmel.
Det är inte kul för någon. Inte för den som har en strandkiosk, inte för sommarrestaurangerna med sina mysiga uteserveringar, inte för jordbrukarna… ja, säg vem som gillar ihållande regn?

Jag har gråtit nästan hela dagen. Det blev ett känslosamt farväl med svägerskan, som varit och som är ett stort stöd i min sorg. Tråkigt att vi kan ses så sällan men tack och lov finns det internet och telefoner.
Och jag är inte ensam om att känna mig lurad.

Gråten helar har jag förstått. Men hur mycket ska jag gråta innan jag är hel? Hur många liter? Hur många timmar, hur många dagar, hur många veckor?

Mona vann Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.

Det var inte så väldigt många som deltog i utlottningen av nyckelringen, men Mona B-Ö som deltog via Facebook hade tur den här gången och jag gratulerar henne varmt.

I följande tävling lottar jag ut en av de böcker jag skrivit själv. Vinnaren får ett signerat exemplar av relationsromanen ”Skuggor av svek”.
Kolla tävlingsdirektiven på bloggens startsida och meddela ditt intresse senast 20 juli klockan 12!

På pärmens baksida står det så här:

Nyhetschefen på tidningen Helsingfors Dagblad, Adrian Debutsky, får en dag ett märkligt kort med posten till jobbet. Sedan kommer ett meddelande till. I det långa loppet kan han inte negligera budskapen.
Samtidigt händer allt på en gång i Adrians privatliv. Reportern Lucas Ericson, som är homosexuell, återvänder från vikariatet på Aftonbladet i Stockholm. Han har fortfarande känslor kvar för sin chef.
Detsamma gäller grafikern Esther Winther. Hon har inte glömt Adrian
Författaren Anna Kaplinska överraskar också Adrian, och hur ogärna han än vill det tvingas han en dag konfrontera sin far.
Människor i Adrians närhet bär på olika hemligheter. Hans nyfikenhet leder honom in på en väg där många frågetecken uppstår.