Min osexiga söndag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.

Har vaknat upp till en ny dag. Den andra halvan av dubbelsängen var… surprise surprise – helt tom! Mitt enda sällskap heter Adrian. Han är inte pjåkig alls, men han vill inte riktigt fastna på fotografier. Ni får bara tro mig när jag säger att han är väldigt stilig 🙂

Adrian är ju också orsaken till röran i hörnan ni ser på bilden. Här finns böckerna jag skrivit om honom och här finns en massa andra papper som hör förlaget till.

Att vara författare med eget förlag är egentligen inte sexigare än så här.
Men i dag ska den här hörnan städas. Adrian har länge varit av samma åsikt.

Han har åter tagit en allt större plats i mitt liv, för där blev ju ett tomrum då min man valde att flytta ut och ta en annan väg i livet än en väg tillsammans med mig.

Så då nya bostaden inreds har Adrian sitt finger med i spelet. Soffan som har funnits i hans stora sal på Bulevarden flyttar snart in hos mig.

Men en Hästens Adjustable har jag tyvärr inte just nu råd med…

Min dag i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla!
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla! Foto: Ingegerd Raaska.

Superfin dag hade vi i kiosken idag, äntligen sol! Vattnet var bara +15 grader så badgästerna lyste med sin frånvaro men många kom för att avnjuta kaffe och glass ändå.

Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.
Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.

Kvällen avrundades på bästa möjliga sätt på släktens sommarställe med sallad och grillat kött, korv, majskolvar och en massa annat gott.

Calle har grillat och Maria kollar läget.
Calle har grillat och Maria kollar läget.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Smaskiga efterrätter på hög :-)
Smaskiga efterrätter på hög 🙂

Det lilla barnet

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!

Fina naglar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Svägerskans dotters naglar.
Svägerskans dotters naglar.

En gång försökte jag också klistra lösnaglar på mina befintliga. Det gick inte speciellt bra. Men man kanske inte ska vara ensam då man gör det?

Marias naglar blev hur som helst jättefina.
Här sitter vi i solen på kvällskvisten på släktens sommarställe. Så varmt som vi hade där i dag har vi inte haft på två, tre veckor!

Det var nog svägerskan och hennes make som tog solen med sig då de kom till Lovisa från Stockholm via Helsingfors.

För övrigt håller jag på att slänga bort en massa gamla papper. Säg mig, varför har jag sparat gamla fakturor från 2003?

Fina fönster, del 24

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.

Vårt fina gymnasium i Lovisa som jag hoppas vi får ha kvar för alltid, alla skolreformer till trots. Här tog jag själv studenten 1982. På den tiden skrev vi ännu studentskrivningarna i gymnastiksalen som senare blev musiksal och som ligger bakom de stora, höga fönstren.

Fina fönster del 23 hittar du HÄR.

Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.

Känner mig ibland som Aatos Åkerblom då jag går omkring i staden och tar bilder. Han var ett original och jag kanske också är ett, eller på väg att bli ett 😀

Vad jag väntar på honom…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

ny_dator… som ja, i det här skedet är en ny dator 🙂
Makens son är jätteduktig på sådana här grejer och via honom har jag beställt en rejäl bordsdator med ny skärm.

Om mitt liv de senaste sju-åtta veckorna känts motigt och segt så kan man säga det samma om den bordsdator jag har hemma. Det är mycket surr och burr och väntande och ”sidan svarar inte” och långsamma script. Ibland dröjer det fem minuter innan mejlen kommer in och en minut innan en ny sida laddas.

Men vänta bara, snart blir det sprutt på mitt liv!
Sidorna kommer att laddas innan jag hunnit bestämma mig för vilka jag ska gå in på 🙂

Har de senaste dagarna fått brev via mejlen och meddelanden på Facebook av människor som varit / är i samma situation som jag. Jag svarar på alla och samma gäller kommentarerna här på bloggen.

Ni ger mig alla styrka, ni får mig att tro på mig själv och långsamt inser jag att det inte är något fel på mig.

I dag försöker jag tänka att det bakom varje krön kan finnas något spännande. Varje dag är ett litet nytt äventyr.

Evighetssymbolen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.

Ännu för ett par veckor sedan var jag övertygad om att jag skulle bära ringen, evighetssymbolen, på mitt vänstra ringfinger ända fram till den dag då vi är officiellt frånskilda. Den dagen torde komma strax innan jul.

Men man kan ju ändra åsikt. Och bra är det väl att man har rätt att göra det?

Vi träffades 4.7.1997 och gifte oss 4.7.1998. Vår sextonde bröllopsdag firar vi inte tillsammans, men jag tror jag kommer att ha något slag av ceremoni den dagen ändå.

I augusti för ett år sedan var vi på Rhodos i Grekland. Förlovningsringen och vigselringen hade börjat kännas för små och vi beslöt att vi köper EN ny ring till mig där vi låter gravera in 4.7.1998.

Ja, det är så mycket man drömt och tänkt, funderat och planerat. Så mycket man hoppats och trott på. Men saker och ting blir inte alltid så som man önskar sig.
Jag trodde på den eviga kärleken – men är man inte två om att tro på den, och är man inte två om att vilja jobba för att bevara den, eller för att hitta tillbaka till varandra då något gått sönder. Då är man inte två om det.

Och därför tänkte jag så här: Varför ska ensam bära ringen – evighetssymbolen, på mitt finger?
För en månad sedan tog den andra parten i förhållandet ringen bort.
I dag kändes det helt rätt för mig att lägga ringen åt sidan.

Om den kommer på igen, någon gång i framtiden, återstår att se. Men då får det ske under en ny ceremoni och med nya löften.

Just i dag är det bara i dag och nuet som gäller.

Någon tänkte på mig igen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
En skrubbvante och en burk med Mumins Lilla My.
En skrubbvante och en burk med Mumins Lilla My.

I går kom en god vän hem till mig med de här gåvorna. Tänk att det finns någon som har suttit och knåpat ihop den här skrubbvanten och hela tiden tänkt på min situation. Med vanten ska jag torrborsta mig, få i gång blodcirkulationen och bli starkare för var dag som går.

Burken med Lilla My från Muminvärlden gjorde mig också glad. Jag känner mig ofta som My. Mitt hjärta är gott men jag har börjat kunna ryta till då det behövs.

I dag kommer en mäklare och tittar på vår bostad. I första hand ska den värderas. Försäljning blir ju också aktuell men när det sker är öppet. Jag ska i alla fall inte bo kvar här. Det känns för dyrt att bo ensam i en fyrarummare och ska jag börja ett nytt liv tror jag det är bättre att lämna en bostad med en massa minnen bakom sig.

Lovisabilder, Tranbrunnsparken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Tranbrunnsparkens fontän. I bakgrunden vår fina busstation.
Tranbrunnsparkens fontän. I bakgrunden vår fina busstation.

Dags för lite bilder från Lovisa igen. Jag har åter haft ork att ta mig runt i stan och bryr numera katten i vad folk eventuellt tänker då de ser mig. Så många personer har bett mig hålla huvudet högt med motiveringen att jag inte har gjort något fel.

Då jag var på väg till veckans besök hos en av mina terapeuter stannade jag upp vid Tranbrunnsparken och tog tre bilder.

Fontänen sedd från andra hållet med Lovisa gymnasium i bakgrunden.
Fontänen sedd från andra hållet med Lovisa gymnasium, skymd av träden, i bakgrunden.
Blev visst lite motljus här men så här ser tranorna ut i närbild.
Blev visst lite motljus här men så här ser tranorna ut i närbild.

Bläddrar och drömmer

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Att bläddra och få idéer och drömma om framtiden är ju inte helt fel.
Att bläddra och få idéer och drömma om framtiden är ju inte helt fel.

Det mesta man hittar i inredningstidningar går av olika orsaker inte att förverkliga. Man har inte just den bostaden, det huset, alla pengar som behövs.

Men man kan låta sig inspireras ändå. Och att drömma kostar inget.

Tänker mycket just nu på min nya bostad. Och på framtiden som ligger helt öppen. Spännande att inte veta hur mitt liv ser ut om ett år. Vad som helst kan vänta bakom nästa krök.

Och då något av det värsta redan hänt mig i mitt liv, till och med några gånger, finns det inte längre något att vara rädd för.