Jag tror att man förr tänkte rätt mycket på väderstrecken då man byggde hus. Verandan mot öst samlar värme under morgonen och förmiddagen och farstun mot väst gör det under eftermiddag och kväll.
De här fina fönstren finns på släktens sommarställe.
Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.
Efter en vecka på stugan är jag åter tillbaka i ”civilisationen”.
Men jag går ner till sommarstället varje dag för att vattna blommorna och grödorna.
Här tankar jag också själv energi. Det är roligt att se ekorrarnas lek eller fasanen som stolt spatserar som om ägorna var hans. I tidig morgonstund eller sent på kvällen kan fältharen skutta över gräsmattan.
Kråkorna, skatorna, måsarna och en massa olika småfåglar är också intressanta att studera.
Mycket långsamt återhämtar jag mig från den chock jag fick för drygt sex veckor sedan. Det kommer att dröja länge än innan jag är en hel människa. Terapeuterna talar om en sorgetid på ett år.
Men bloggen är mitt andningshål. Och en dag ska jag berätta om allt som hänt. Om det bara blir på bloggen eller om det blir en bok återstår att se.
Den dagen är inte riktigt nu, men den dagen kommer – en dag då jag är mycket starkare än just nu.
Restaurant Saltbodan har många läckerheter på menyn, det här är en.
… men förhoppningsvis inte den sista den här sommaren.
I går bjöd Benny sin faster och mig på mat och gott vin på Restaurant Saltbodan. Bland annat som tack för att vi hade hand om kiosken då han var bortrest.
Blir inte många inlägg nu då jag bor på stugan. Det här är gårdsbyggnaden till Vita Huset där jag bott snart en vecka. Men då jag åter flyttar till lägenheten blir det fler Lovisabilder. Kramar till er alla som läser min blogg ❤
Döm om vår förvåning då vi i går plötsligt såg det här ekipaget utanför kiosken.En kort stund senare såg det ut så här på stranden. Det kommer rök ur bastuns skorsten.
Det var den lokala tidningen Pikkukaupunki som gjorde så kallade photoshoots. Så småningom blir det här bilder i tidningen, men jag lovade för tidningens chefredaktör att inte berätta mer i det här skedet. Roligt hade hon och många andra kring projektet i alla fall 😀