Telefonerna ska ha sina laddare, kamerorna sina, datorn sin. En kortläsare är ett måste om jag vill ladda upp bilder från resan och bägge kamerorna behöver minst två minneskort. Verkar alltså som om bara elektroniken måste få en liten resväska för sig.
Riktig post i form av brev och kort som kommer in genom brevluckan är härligt att få. Lite bristvara tyvärr, mest får man ju hälsningar till olika helger, kanske till alla hjärtans dag och till sin födelsedag.
Försöker själv bli bättre på att sända kort också utan direkta anledningar, som en liten glad hälsning bara.
Från våra resor skickar vi alltid ett antal postkort. Ibland hinner vi själva hem före korten 🙂
Cyklar nu så ofta jag kan till och från jobbet. På väg hemåt brukar jag ta en extra sväng på en kilometer eller två och passar på att ta bilder från olika håll i Lovisa.
Det så kallade Holmströmska huset. Bredvid det fanns förr ett garage för bolaget Holmströms bussar. Där är en stor loppmarknad nu. I det här huset har också min morbror med fru och barn (mina kusiner) bott för länge sedan.
Var en sväng nere på sommarstället i dag och tyckte den här bilden bara väntade på att bli tagen. Små söta stugor.
ha en bra kamera med sig. Men mest har man bara mobilen på sig och då går det så här:
Klockan var sisådär nio på kvällen och det låg dimma över Lovisaviken.
Strandpromenadens träd avtecknade sig som svarta siluetter mot den grå bakgrunden. Hade blivit otroligt snyggt med ett bra objektiv på en riktig kamera.
Men nu blev det så här och jag får minnas hur det var 🙂
I lottdragningen bland alla som deltog i utlottningen av uggleörhängena var det Carina som vann. Grattis!
Hon har fått ett personligt meddelande.
Nu startar en ny tävling där priset är en spatel för glada bagare. Den har Mumin-motiv. Gå in på bloggens startsida, klicka på tävlingsinlägget uppe till höger och läs instruktionerna. Ju fler som deltar, desto mer spännande för alla!
När jag nu är i farten måste jag visa bilder av ett par gamla hus som ligger bara ett stenkast från busstationen och svenska gymnasiet. Mer om Pilastrarna kan den historieintresserade läsa här.
I det gula huset hade vi Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbunds årsmöte i går.
Efter mötet gick kassören och jag till restaurang Zilton och drack mousserat vin, för övrigt de sista krogen just då hade i lagret. Bild och inlägg om krogfasaden finns också här.
Och nej – vi förskingrade inte elevförbundets kassa här 😀
Vackert är ju huset inte, men hotellrestaurangen är nog vida känd, åtminstone i Lovisa med omnejd.
Än har inte den finske regissören Aki Kaurismäki hittat hit, men om han gör det nån dag tror jag han skulle gilla miljön.
Restaurangen i den här byggnaden har överlevt allt annat. Här har funnits matbutik, musikaffär, elektronikaffär och försäkringsbolag på gatunivå, för att bara nämna något av allt det andra. Då fanns ingången till krogen i mitten där man nu ser en vit stängd fasad.
Det här inlägget hade också kunnat gå in under rubriken ”Fina fasader” men jag tror inte jag kör i gång en serie ändå. Jag plåtar byggnader och fasader så som det passar mig bäst. Det som ögat faller på så att säga.
Hade faktiskt lite svårt att hitta information om Lovisa busstation men HÄR finns bland annat bild av busstationen i Åbo som är lite lik vår.
På sajten finns rätt mycket text, men om Lovisa busstation står det så här: ”Anna-Lisa Stigell ritade den högtidligt klassiska stationen i Lovisa, som kanske stilmässigt var en mer träffande lösning än funktionalismen i den gamla småstaden. Stationen öppnades 1943.”
I morgon ska jag lägga ut en bild på en inte så väldigt vacker fasad. Man kanske också kan säga att bakom de fasaderna har mycket hänt, många par har träffats, kanske också skilts efter eskapader där. Man kanske har tvingats hålla upp en fasad följande dag, eller hela livet, efter att ha tagit sig några glas för mycket här.
En plats som alla Lovisabor har någon relation till – ska jag visa i morgon!
Fantastiska, fina fasader? Eller förskräckliga och fula?
Fascinerande i alla fall.
Jag gillar att kolla på fasader då jag åker buss. I onsdags försökte jag också fotografera dem genom fönstret. Det gick så där… Då bussen stod still var det lättare, men vi åkte förbi en del intressanta som jag får försöka fånga nästa gång.
Jag brukar också fundera över vad som händer bakom de här fasaderna. Ibland till och med fantisera, då jag är på gång med något uppslag för nästa bok.
Här kommer i alla fall en kavalkad av fasader. Tror inte det blir en serie, men vem vet? 😀
Du får gärna berätta vilken fasad är din favorit.
