Mumin med på resan

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Mumin visar att jag och bagaget kommer från Finland.
Mumin visar att jag och bagaget kommer från Finland.

Besökte Hufvudstaden Helsingfors i går.
Där finns en farlig affär. Full med fina Mumingrejer. Allt från väskor och brickor till glasunderlägg, nyckelringar, muggar, pennor, häften…

Brukar ofta skriva våra adresslappar då vi kommit till flygfältet, på flygbolagets papperslapp. Funktionellt men inte snyggt.

Därför köpte jag den här i stället. En sådan kul reskompis!

Och inom kort kommer jag att lotta ut ett par Muminprylar här på bloggen. Inte bägge samtidigt förstås, men något att se fram emot för den läsare som gillar tävlingar.

Läser just nu

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… flera böcker som vanligt men mest fängslad är jag av Malin Sävstams ”Kärleken är större än döden”. Jag läser den som e-bok. Får snart hennes första bok ”När livet stannar”, och borde kanske ha läst den först. Men tror inte det spelar någon roll, jag vet ju vad som hänt, det här är ingen deckare utan en tragisk och sorglig sann livshistoria.

Sann_livshistoria.Malin miste sin make och två barn av tre i tsunamin i Thailand. Den första boken berättar om det och den här andra om hur livet sakta går vidare trots allt som hänt.

Katastrofen som drabbade Malin och hundratusentals andra människor går inte att begripa. En förlust i livet är aldrig lik en annan, men det här måste ju ha varit något alldeles fasansfullt…

Någon kanske tycker att man frossar i andras sorg, men det är ju inget tvång att läsa böcker av det här slaget. Jag läser för att den här boken ger mig mycket, och för att jag tror att jag kan lära mig något. En sak jag alltid återkommer till då jag tänker på det Malin gått igenom är att jag har så mycket att vara tacksam över och att vi människor inte ska gnälla över struntsaker, som t.ex. dåligt väder…

Vågar du kolla det här?

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Ja, precis så kunde man läsa på en skylt som fanns på en container på gamla busstationen i Helsingfors. Det som i dag kallas Glaspalatsets torg (Lasipalatsi Square).

Våga_1.Jag skyndade förbi men nyfikenheten hade väckts. Hade några ärenden att uträtta innan bussen skulle gå 18.15.
Men då jag var klar med mina ärenden var klockan bara 17.40. Alltså – det fanns ingen ursäkt att inte våga gå och kolla vad som hände i containern.

Våga_2Jag bestämde mig för att det här får bli en dag då jag gör allt möjligt jag inte planerat göra, och att jag vågar gå utanför de så kallade bekvämlighetsramarna (the comfort zone).
För om jag inte hade gått in i containern hade jag resten av livet funderat på vad där fanns.

Våga_3Inne i containern såg det ut så här.
En tjej som stod vid dörren sa att jag skulle gå bort mot kortändan. När jag såg de elektriska uttagen frågade jag ”kommer jag att få en stöt?”.

Jag såg framför mig hur allt jag sade och gjorde togs upp på ett band.

Men allt förlöpte lugnt. Jag antar att det här är något slag av modern konst.

Mer info om vad det handlar om finns här.

Det bästa med den här dagen (och mitt beslut om att gå in i containern) var ändå att jag gjorde ett par andra saker som jag normalt sett inte skulle ha gjort.
– trängde mig först i kön för att komma på bussen
– flyttade mig bort från en plats i bussen där jag ansåg mig bli störd av en person jag kände (han var helt trevlig men jag ville sitta helt för mig själv och hade möjlighet till det)
– beslöt mig för att härefter inte låta något begränsa mig

Se världen med nya ögon. Våga mera. Släpp barnet inom dig loss. Var galen.

Tänk att…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

SötaSmå.… det ska kunna bli blommor av de pyttesmå frön som finns i de här påsarna.

Nasturtium (Indiankrasse) blir ungefär 30 cm hög och trivs i krukor eller balkonglådor.

Garden Cosmos (Rosenskära) blir ungefär en meter hög. Den ska jag så på sommarstället i rabatt och hoppas vi får fina snittblommor av den.

Tänkte plantera efter påsk och tror nog jag köper några påsar till av andra sorter. Det är alltid lika spännande att se vad det blir av fröna.

Då man följer med projektet Från Frö till Blomma är ju tålamod faktiskt en dygd. Men det är så roligt varje gång, att se de första gröna stråna sticka upp för att sedan växa, växa och slutligen få knoppar som blir blommor.

Resesällskap

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

MariMekko.Det var marknad i dag på stan och då kunde jag inte låta bli att köpa den här väskan. Den lilla påsen köpte jag redan för en tid sedan på Sverigebåten. Den är äkta Marimekko. Stora väskan är ”bara” sydd i Marimekkos tyg.

Är lite av en väskfreak. Måste kolla mitt lager nu och kanske avstå från någon väska på loppmarknad. Men egentligen vet jag inte om man kan för många väskor. Man behöver ju liksom en för ett tillfälle och en annan för ett annat.

De här väskorna får i alla fall nästa vecka komma med på vår Romresa!

Säkert vårtecken

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Struva.Nu har våren kommit för nu är struvorna här. Ju hårdare de är desto bättre!

Somliga gillar memma med grädde, men till den gruppen hör inte jag.

Klart att det är kul när nässelfjärilen och citronfjärilen börjar visa sig. När krokusar och snödroppar och tussilagon dyker upp och då flyttfåglarna återvänder.

Men struvans ankomst är underskattad. Länge leve struvan1

Macken som fick en andra chans

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Molnen som hade hopat sig över Liljendal Shell torde skingras nu.
Molnen som hade hopat sig över Liljendal Shell torde skingras nu.

Innan vi firade Liljendal församlings 100-års fest besökte vi Liljendal Shell för att se hur de nya företagarna Stefan och Minna Möller kommit igång där. Vi åt wienerschnitzel och pyttipanna.

Från och med i dag börjar en kock jobba på stationen. Och här ska hända en hel del både vad gäller matutbud och aktiviteter. Sysselsättning för barn och sommartorg på gården för att bara nämna två saker av många.

För ett tag sedan såg det illa ut för stationen, som för många Liljendalbor var ett vardagsrum, en given samlingsplats.

Inom en radie på cirka femton kilometer finns fyra bensinmackar med mångsidigt utbud så konkurrensen om kunderna är inte lätt. Men jag tror Liljendalborna kommer att vara sin samlingsplats trogen. Nu då de varit nära att mista macken helt och hållet får vi hoppas att de verkligen besöker den och tankar såväl bilar som sig själva där.

En glad 100-års fest

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag firade Liljendal församling 100 verksamhetsår. Jag var på jobb som reporter på festen i församlingsgården och stämningen var väldigt fin. Det blev många kramar, smittande skratt och kyrkokören sjöng fantastiska medryckande sånger som gjorde att man kände sig lätt om hjärtat då man åkte hem.

Och kolla så fina blomsterprydnader det fanns på borden!

Dekoration_1.

Dekoration_2.

 

Det börjar dra ihop sig…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Påsken ska firas i Rom. Tillsammans med miljoner andra människor, vallfärdande katoliker som vill se påven just till påsk har jag hört och läst om. Marmorbelagda trottoarer som kräver rejäla skodon om man vill promenera runt, och det vill man ju. En kaotisk trafik där alla kör fort och signalerar hejvilt.

RomResa.Men man ska ju ta seden dit man kommer. Det är ju inte människorna och omgivningen i Rom som ska anpassa sig efter oss 😀

Håller nu på att kolla vilka sevärdheter som finns på promenadavstånd från vårt hotell. Fontana di Trevi är en, Colosseum en annan. Till Peterskyrkan är det cirka fyra kilometer.

En stor del av resan är ju förberedelserna, det där att titta på kartan, kolla bilder från hotellet, föreställa sig hur allt är där borta.
Sedan blir väl en del av vistelsen ungefär som man väntat sig, medan en del blir något helt annat 🙂

När allt inte blir som man tänkt sig

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

PlagenÄn dröjer det ett tag tills det myllrar av människor på de den här stranden och gräsmattan. Vår badstrand Plagen ligger rätt öde med fjolårets löv på marken och kala trädstammar. Viken var ännu delvis täckt av is, men så som det blåst i dag kan islossningen ske vilken dag som helst.

Picknick_K16Hade bestämt att vi skulle ha picknick på sommarstället i dag.

I mitt inre hade jag redan sett bilder av den fina maten, tillbehören, solstrålarna som letade sig in genom fönstret i farstun där vi skulle äta.

Picknick_K16_2Jag hade alltså planerat att vi skulle äta här. Men jag kom inte ihåg hur kallt det är i stugan så här års. Att sitta utomhus var ändå inget alternativ. Solen lyste i och för sig, då och då. Men den kalla vinden skulle förmodligen ha fört bordduk, tallrikar, vinglas och salladstillbehör all världens väg.

tillbehörDet var i alla fall roligt att förbereda maten. Här syns en del av tillbehören. Ananas, tomater, grönsallad, mozzarella och paprika.

tortillasOch som sagt. Allt blev inte så som jag hade tänkt mig.
Mina tortillaplättar med fyllning av köttfärs, ananas och tomat blev inte vackra, men de var i alla fall goda.

Om någon hade kollat spåren efter mig hemma i köket hade de kanske trott att en fyraåring härjat där… (sorry alla fyraåringar, ni grisar säkert inte lika mycket!)

När jag skulle skära en tomat flög innehållet i väg, när jag skulle vända tortillan i stekpannan gick den sönder och en del av fyllningen ramlade på golvet.

På en nischad blogg skulle de här bilderna aldrig ha publicerats. Jag menar… en av tortillorna är ju bränd!

Jag tänkte också efter en stund – ska jag eller ska jag inte visa allt det här som inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig.

Och som ni ser beslöt jag mig för att göra det.

Livet är ju sällan perfekt, allt blir inte så som man tänkt sig.
Men mycket kan bli bra ändå. Om man inte tar allt så allvarligt.