Varifrån kommer det uttrycket? Låter ju som om man var en alien från en annan planet.
Vårelden fick jag av svärmor och svärfar för några veckor sedan.
Men jag älskar blommor och grönväxter. En del lyckas jag bra med, de trivs och frodas.
Vet någon vad den här växten heter?
Den här växten har jag fått att rota sig och växa genom att ta några blad från en som var större.
Oj, kanske dags att plantera!
Men ganska ofta går det också så här.
Jag har inte hjärta att slänga en enda växt så länge som det är minsta lilla liv i den. Och så har jag pippi på att ta skott lite härifrån och därifrån, t.ex. från ampelliljan.
Och vips har dom fått rötter.
Bra att dom inte kan hojta åt mig att nu är det dags att plantera, för då skulle jag inte kunna sova om nätterna 🙂
Vägen från sommarstället hem till vår lägenhet går genom skogen.
Den här stigen har jag gått upp och ned under en veckas tid. Snön har smält bort och jag har cykeln på sommarstället. Vi bor i våningshuset som skymtar där uppe.
Hur kan det komma sig att en sten mitt i skogen har en sådan här järnring?
Halvvägs upp i backen finns en sådan här järnring inslagen i en sten. Sådana brukar man ju se på stränder och holmar. Vid ringen kan man fästa ett rep som håller båten på plats. Men vad gör den här ringen mitt i skogen? Och om den här stenen någon gång funnits vid havet, hur har den kommit hit, trehundra meter från strandlinjen?
Jag väljer att börja med det jag tyckte var bra.
Aprilskämtet som vi hade på vår webb i går.
Vi hade inget skämt i papperstidningen, men Lovisa Tors kapten Peik Salminen och jag kokade ihop ett för webben i stället. Och det bästa med sådant här är ju att man har kul själv då man knåpar ihop det. Så till den milda grad att man får lov att hejda sig lite för att inte ta ut svängarna allt för mycket.
Det ROLIGA skämtet hittar du HÄR.
Ett sämre skämt…
Det här tyckte jag däremot sedan att var ett mycket sämre skämt. Dels för att det inte ens är första april i dag, dels för att det är uttalat av Google Crome!
Jag skulle bara stänga bläddraren Crome på jobbet men då dök den här rutan upp. Med text på finska.
Man uppmanar mig att gratis testa ett paket med någon produkt som hjälper mig gå ner i vikt. Jag ska kunna gå ner 20 kg på en månad, att minska i vikt kan inte bli enklare än så här.
Nog har jag förstått att Google vet allt om oss. Men jag trodde Google visste vilka sidor vi besökt innan och den vägen drar slutsatser. Jag hade ingen aning om att Google ser att jag behöver gå ner 20 kg i vikt.
Men även om det är så tycker jag det är oförskämt av Google Crome att pracka den här reklamen på mig.
Jag kan inte annat än hänvisa till detta mycket klocka inlägghos Anne Hietanen. Lånar ett citat, som för övrigt publicerats också i vår tidning:
Att känna skuld och skam över något man ätit är verkligen sjukligt. Skuld kan du känna om du mördat någon, inte för att du ätit några bullar och inte kommer in i byxorna.
Hufvudstadsbladet: Restaurang Knipan i Ekenäs har slitit sig från sin plats på viken.
Har du blivit lurad i dag? Jag har inte hunnit utanför dörren än eftersom jag har kvällstur på jobbet.
Men i tre tidningar hittade jag aprilskämt och på Radio Vega Östnyland berättades det om en radiokanal i Sverige som haft ett skämt om orten Pukkila som ligger nära Borgå och Lovisa.
Ett aprilskämt på radio, i tv eller en tidning är helt kul tycker jag. De ska förstås vara så välgenomtänkta att läsaren/lyssnaren först tror på allt, men så småningom ska personen börja känna på sig att det är något som inte stämmer. Slutligen ska man kunna vara säker på att det var ett skämt.
För ungefär femton år sedan skrev vi på Östra Nyland den första april att ryssar planerar ta över den gamla tryckeri- och redaktionsfastigheten som vi hade flyttat från. Jag skrev en skylt med ryska bokstäver, men den som kunde ryska såg att orden var svenska.
Vi skrev att fastigheten köpts av ryssar och att ett litet hotell ska öppnas där. En reporter hade klätt sig i peruk, minikjol och högklackat. Hon stod med ryggen mot kameran och fästen skylten på dörren. Just då åkte en polisbil förbi, och föraren saktade verkligen in för att kolla vad som hände.
När aprilskämtet kom i tidningen hörde många läsare av sig. Bland annat grannarna till gamla tryckeriet. De var arga då ingen hade berättat om de här planerna för dem.
Till saken hör att vi på den tiden hade rätt många damer från Ryssland som kom till staden för kortare perioder, gick på krogarna och träffade män som de tog med sig till hotell- och motellrum i trakten 🙂
En japansk svamp.Och hur ska man veta vad de här påsarna innehåller?
Chefen kom hem från Japan igår. På jobbet bjöd han bland annat på det här. Det kanske är gränsfall att kalla dem strålande gott godis?
Inte såg jag världen ur ett annat perspektiv då jag hade ätit dem heller, så det var inget man blev hög av.
Tillsvidare har jag bara smakat på chokladsvamparna som hade en fot av kex. De var jättegoda! Tack tack!
Tanken var från början att visa hur vackert det här ljuset från Maria Drockilas kollektion brunnit och format sig. Men nu är ljuset också tänt till minnet av en avliden Djurgårdensupporter.
Vansinne är ett ord.
Meningslöst är ett annat.
Fotboll ska vara roligt, idrott ska förena.
Men säg det åt den kvinna som mist sin man eller åt de barn som mist sin far. Säg det till alla släktingar och vänner som just nu har sorg.
Jag är själv en hängiven supporter.
Det här kunde ha hänt inom fotbollen i Finland, eller inom innebandyn som är den käraste sporten för mig.
Kan det hända i Helsingborg är det ingen överdrift att säga att det kan hända också i Åbo eller i Tammerfors.
Människor blir allt mer respektlösa. Överallt i världen.
Om du har missat de svenska nyheterna i dag kan du läsa mer här.
Cyklade ut på Sågudden för att kolla isläget. Har ingen aning om hur tjock den är men hela inre viken verkar ännu vara istäckt.Renoveringen av Bastion Rosen har påbörjats men nu verkar arbetet ha stått still några år.
Min andra cykeltur med Saga blev ungefär nio kilometer lång. Här har jag stannat för att kolla renoveringen av Bastion Rosens mur. I mars 2011 skrev Östra Nyland så härom arbetena där – men förmodligen tog pengarna slut.
Här har förr funnits en brännvinsfabrik. I dag bor här en konstnär.
Det här är mina barndomskvarter. Före detta brännvinstornet på Klapphusgatan byggdes 1876. Den delen av huset ligger bakom tornet, som byggdes 1886. I nedre våningen, där man ser en vit dörr, bodde min barndomskompis med sin mamma och pappa i två små rum. Vi var 3-4 år då vi träffades. Jag gick in och frågade Eivors mamma om hon fick komma och leka med mig. Eivor och jag är goda vänner ännu i dag, men hon bor inte kvar i Lovisa.
Min mamma säger att moln som ser ut som fjädrar betyder ändringar i väderleken, i det här fallet att vi skulle få regn efter en hel vecka med sol.På sommaren brukar det inte finnas så här mycket vatten i Lovisaån. Den här bilden är tagen i Garnison, nära idrottsplanen, och den finns där endast som gång- och cykelbro.
Maken fixade till rustika croissanter då min syster kom för att träffa Jenny och Elise.
Lidls rustika croissanter fylldes med chevreost, gammaldags goudaost, grönsallad, soltorkad tomat och päron. Fyllningen kan man ju göra helt enligt egen smak men det här var helt toppen som lunch!
Läckra motiv lockar, både till dagbok och barnmössa.
Efter lunch åkte min syster, Jenny och jag till Robinhood. Jag hittade en vårjacka och det här läckra häftet med Jaffabild. Angrybirdsen är prislappen till en mössa jag köpte åt Elise. Den hade kostat 18,95 euro innan den gick på rea – fick mössan för 5 euro. Ett fynd!
Sedan kan man ju fråga sig hur det kan komma sig att en barnmössa med en logga av en arg fågel kan kosta 18,95… Vad är det som kostar egentligen? Inte tyget, inte jobbet att sy ihop mössan? Eller är det bara så enkelt att Rovio Entertainments fågelfigurer är så pop att kunderna är beredda att betala nästan hur mycket som helst för dem?
Snart är det påsk!
Köpte redan tidigare i veckan påskkort. I Monas R-kiosk hittade jag jättefina påskfrimärken och i dag fyllde jag på förrådet av klistermärken från Robinhood.
Min splitternya Tunturi Saga ser vit ut på den här bilden men är egentligen beige.
Kände mig lycklig som ett litet barn – ja, så som jag antar att ett barn känner sig då han eller hon fått en ny cykel. Det är ett slags frihetskänsla som förstärktes av det fina vårvädret och av det faktum att Saga är lättrampad.
Solen sken från klarblå himmel och isen försvinner snart från Lovisaviken.
Lovisaviken mot söder. I bakgrunden paketjakten Österstjernan. Fyren är bara en prydnad men passar bra in i miljön. Vägen till höger är cykel- och gångled.Strandparken ligger mellan Strandvägen och Lovisaviken.
Strandvägen syns inte på bilden men går förbi husen i bakgrunden. Vägen i förgrunden är en utmärkt cykelled som löper längs Lovisaviken. I parken kan man ha picknick, här ligger museibåten Onni, här finns en jungfrudans av stenar och här ska byggas en lekpark. Ytterligare stenformationer kanske också placeras ut. På bilden syns också Lovisa kyrka som jag visat bilder på i tidigare inlägg.
Släktens sommarställe Kretsgången 16.
För ungefär ett år sedan, den 30 mars, fanns det så här mycket snö på Kretsgången! Det kändes så vårligt på stan i dag att jag undrade var glasskiosken fanns – men den brukar dyka upp vid torget först till valborg.
Mätaren på cykeln visar hur lång tid jag cyklat. Den visar också hastighet, vad klockan är och hur många kilometrar jag tillryggalagt. Lampan är ny men cykelkorgen hörde till då jag köpte Saga.
Vi har kommit fram till att det här är en sköldpadda.
Lilla Elise har träffat många killar under sitt besök i Lovisa. Bland annat Adam och Artur. Den sistnämnde hade med sig en leksak som han själv inte mer ägnar så mycket uppmärksamhet och då var han snäll och gav den åt Elise.
För oss, morfar och Lovisa-mormor, gäller det att se var vi sätter fötterna de här dagarna. Snubblar man inte på skalman kan man slå tån i matstolens ben. Man kan också hitta rester av majskrokar eller morgongröt lite varstans, till och med i den egna kalufsen.
Men det är faktiskt bara roligt. Och jag vet redan nu att jag kommer att sakna att vakna till Elises babbel. Och att hon alltid möter en med ett leende.
