Promenerade i dag hem genom gamla stan och tog några bilder från min vackra hemstad.
Ville göra ett lite trevligare inlägg efter krocktexten som jag skrev i går.
I dag var jag på läkarundersökning, har inga synliga men just nu och inte ont nånstans. Men läkaren sa att följderna av whiplashskador kan visa sig allt från tre veckor upp till sex månader efter en olycka.
Om smitaren blivit fast vet jag inte, men polisen har väl inte nån skyldighet att meddela mig det heller.
Strax före halv fem i dag på eftermiddagen blev jag påkörd bakifrån i korsningen av Sibeliusgatan och Mannerheimgatan (inte -vägen som jag skrev tidigare) vid kyrkan i Lovisa.
Jag hade väjningsplikt och skulle precis långsamt rulla iväg då jag såg en motorcykel komma. Han hade förkörsrätt så jag väntade.
Det var då det smällde. Någon körde på mig bakifrån. Hann se i backspegeln att det var en grå personbil, möjligtvis silverfärgad. Ingen liten loppa och ingen paketbil.
Jag trodde förstås att föraren i bilen som hade kört på min kära Svensson bara skulle backa bort från olycksplatsen. Inte hade jag tänkt att han/hon gör en U-sväng och gasar från platsen så gatudammet yr.
Innan jag själv hann ta mig bort, så som jag hade tänkt till en lugn plats där vi kunde diskutera ersättningsfrågan, anmälan till försäkringsbolag osv. var alltså förövaren putsveck.
Jag tog det helt lugnt. Körde till kyrkans parkering och tänkte att eftersom vi inte har något polisnummer i Lovisa att ringa går jag via nödcentralen. Dit har jag ringt kl. 16.28. Jag förhördes i kanske fem minuter.
Klockan 16.43 ringer Lovisapolisen mig och förhör mig lite till. Det var en trevlig polisman som lovade att lagens långa arm gör vad den kan för att få fast smitaren.
För att göra en lång historia kort:
– vår kära Svensson är försedd med en robust dragkrok så jag antar att de skador som eventuellt uppstod finns på smitarens bil
– jag vet inte riktigt hur läget är med mig själv, känns nog lite varmt i nacken, får väl följa med läget
Men vad tusan är det för folk som smiter från en olycksplats? Någon utan körkort, någon narkotikapåverkad, någon som druckit alkohol, någon som körde en stulen bil? I värsta fall var det en påverkad körkortslös förare i stulen bil.
Ni som eventuellt såg dagens smäll. Kontakta Lovisapolisen.
Jag har inte själv några barn så nog är det ju en ny värld som öppnar sig då man har en åtta månader gammal tjej på besök. Men det är ju bara att fråga hennes mamma då det är nåt jag undrar. Om mjölktänder till exempel. När kommer dom? Dyker dom upp i hela munnen, när trillar dom ut?
I vår lägenhet finns nu allt från blöjor och välling till nappflaskor och skedar för barnmat, trasor och snuttefiltar, pekböcker och leksaker. En stol för Elise vid matbordet, en gåstol, hennes kläder och små skor.
Hon är en solig och glad och lugn tjej. Som ibland gillar att riva i hår och smycken, ja allt som går att få tag på är ju intressant just nu.
Men inte för mig eller maken. Nej, vi har en liten fröken på åtta månader på besök. Och hennes mamma är förstås också här. Nästan en hel vecka ska makens dotter Jenny och hennes dotter Elise bo hos oss.
Riktigt spännande ska det bli, för Elise hon babblar redan friskt på. Inte för att jag förstår allt hon säger men kul är det!
Många bloggare arrangerar utlottningar av olika saker på sin sajt. Själv gör jag det för att det är roligt när den som vinner blir glad. Man får ofta också lite fler läsare, och en del nya sådana, då man har utlottningar.
Jag tycker att en utlottning ska vara lätt att delta i, det vill säga att inga stora krav ställs. De som har bloggar brukar förstå principen på utlottningarna och länkar gärna till tävlingsbloggen – i det här fallet Mitt i idyllien. Där lottas riktigt mysiga prylar ut fram till och med 31 mars.
Har fått grodperspektiven på hjärnan nu, så antagligen kommer det att bli fler bilder i den serien. Och fasader är ju mest intressanta att föreviga.
Vill du se fler bilder på Lovisa kyrka hittar du dem här.
Mitt förra inlägg med fasad sedd ur grodperspektiv.
Min make agerade Herr Fortuna när det var dags att lotta ut det här smycket.
På lappen han valde fanns namnet Susie på Stjärnarve. Hennes trevliga blogg hittar du HÄR.
Jag gratulerar Susie och har meddelat henne personligen om vinsten.
Nu blir det snart dags för en ny utlottning. Hoppas många vill vara med!
… och med kikare dessutom.
Nu talar jag inte om vad våra grannar i Lovisa kyrka gör.
Vi har inte heller en spegel som är riktad så att vi kunde kolla vad konkurrenten Loviisan Sanomat håller på med i nedre våningen (men det skulle ju vara en bra idé egentligen).
Nej, vi är ornitologer! Kikaren är inställd så att man kan kolla fågellivet i en av holkarna som finns på redaktionernas gård.
Nu fattas bara en kamera INNE i holken 😀
Man kan väl säga att man är i paragrafdjungeln då man besöker stadshuset i Lovisa. Hos oss heter det för övrigt rådhuset.
Var där på en pressträff i går. Den handlade om Sibeliusdagarna. En del av artikeln jag skrev kan du läsa här.
Men visst har staden ståtliga grönväxter i trappuppgången? Det kan vara svårt att få något perspektiv här då det inte finns några människor på bilden. Men jag skulle gissa att växten längst bak i hörnet är minst 2,5 meter hög.
Går inte gärna ensam här när det är mörkt, fastän stråket är upplyst. Men promenadslingan över åsen är vacker och mitt på dagen på vintern då det är ljust går jag gärna här. På våren och sommaren tar jag ganska ofta den här vägen.
