Om man var en groda på marken skulle man kanske se på gamla posthuset ur detta perspektiv.
I veckans Fototriss ska man ta bilder med temat ”Grodperspektiv”. Jag kom inte på några fler bra motiv att fotografera så jag deltar inte den här veckan i den utmaningen.
Men jag blev inspirerad av det här inläggethos en bloggvän. Dels för att jag vet var husen ligger och har varit inne i några av dem. Dels för att jag gillar väggar, fasader och fönster och ville ta en liknande bild.
När jag var i Lovisa centrum kom jag på att gamla posthuset är extra fint.
Lycka är… en smakrik korv på frukostmackan. Tack svärmor som hade med sig den från Sverige!Lycka är… att läsa tidningarna i lugn och ro vid morgonkaffet.Lycka är… att ha utsikt över skog och hav. Att kunna vända ansiktet mot solen, känna värmen genom fönstret fastän det är minusgrader ute. Lycka är också en klargul blomma.
Lycka är… en ledig dag utan måsten.
Lycka är att läsa böcker och bloggar, att kanske ta bussen till stan och sedan promenera hemåt med maken, ta en sväng via lilla fina cafeterian, äta något gott.
Lycka är… små vardagliga ting. Men också stora saker som att ha vänner, någorlunda bra hälsa, ett jobb.
Det är den internationella dagen för lycka i dag. Vad betyder lycka för dig?
Den här texten minns jag från min barndom. Det låg något lite kusligt över den. Att få vite om man skräpade ner. Hela 10 mark – en valuta vi inte längre har. Texten ligger uppe vid takkanten och det är kul att den har bevarats och snyggats upp.
Väggen med texten ligger i en portgång från Drottninggatan in mot stadsbibliotekets gård. När jag var barn tyckte jag gången var lite kuslig. Den var nog mörkare på den tiden också. Min mormor jobbade i Societetshuset, bland annat i källarpuben. Socis som det också kallades är bibliotek i dag och där puben låg finns mediateket.
Jag väljer att visa både väggar och fönster och portgång i det här inlägget. Men del 3 i serien med vackra väggar hittar du här.
Fönster, vägg och stenfot i samma portgång.Så här ser portens öppning ut mot Drottninggatan. Texten om den böter man kan få står skrivna på bägge sidorna. Men det går ju inte att betala i mark längre så det är nog bara en ”fornlämning” .
I dag besökte jag Lovisas grannkommun Lappträsk. På redaktionen har vi beslutat att en reporter jobbar ute på fältet några timmar minst en gång i månaden.
Vi berättar några dagar i förväg i papperstidningen, på vår webbsajt och på Facebook var träffen arrangeras. Sedan hoppas vi att många ska dyka upp, ge oss tips till artiklar eller bara prata bort en stund.
Monicas café i Lappträsk centrum blev min bas under tre och en halv timme.Jag började med att fotografera de här teckningarna som fanns inne på väggen i caféet.
Sedan intervjuade jag barnen som hade ritat tavlorna och deras skolföreståndare. Det är förstaklassare från Kapellby skola som skapat de här konstverken som jag tycker är otroligt fina. Utställningen heter ”En doft av våren”.
Så här ser det ut vid cafeterians disk.
Sedan var det lugnt en halv timme innan lunchrusningen. Jag passade på att skriva ett inlägg till vår webbsajt och gjorde uppdateringar på Facebook.
Så här såg det ut när jag jobbade, och jag tog en pajbit till lunch.
Mellan elva och halv ett var det liv i luckan. Många matgäster och flera av dem kom för att prata med mig. Fem sidor i anteckningsblocket fylldes snabbt med idéer. Eftersom sidan med tips inte var uppslagen då jag tog bilden kunde jag publicera den. Man vet ju aldrig om konkurrerande media läser min blogg.
Till efterrätt åt jag Monicas hembakade chokladkaka.Monica säljer också magnetsmycken. Jag har aldrig testat ett magnetarmband förr men tyckte det här var så snyggt att jag ville ha det.
Du som är intresserad av magnetsmycken och deras verkan kan läsa mer om dem här.
Den här dagen har varit en bra dag. Om det var för att jag träffade så många positiva människor som delade med sig av både stort och smått på cafeterian – eller om det var för att jag genast tog smycket i bruk – eller en kombination av både och samt en massa annat ? Det spelar ingen roll. Den här dagen har bara kort och gott känts fantastisk och jag är tacksam för det.
Var på ett jobb i går på rådhuset i Lovisa. Det handlade om turismnäringens framtid i vår bygd. Hade kollegan Max med som fotograf så jag behövde inte bekymra mig över den biten. Ni vet hur otacksamt det är att fotografera en massa människor som sitter vid olika bord då kvällssolen dessutom lyser in genom fönstret.
Men plötsligt fick jag syn på den här mannen. En staty som står lite inklämd på golvet vid kakelugnen.
Är det något konstverk jag borde känna igen? Vad gör mannen? Är han tacksam, ber han om något?
Vad tror du?
Redaktionsrummet. Min plats syns längst bort till vänster.Till vänster sitter nyhetschefen och vid platserna längst bort sitter de som gör tidningssidorna (layout).
Jag har jobbat på lokaltidningen Östra Nyland sedan november 1987. Först fanns redaktionen på Östra Tullgatan, sedan på Drottninggatan, sedan på Alexandersgatan och nu finns vi på Sibeliusgatan. Vi har flyttat fyra gånger under mina 27 år på tidningen. De senaste två gångerna har flyttlassen gått 2010 och 2013.
Förändringarnas vindar blåser alltså friska över medialandskapet. Men det som jag alltid trott mest på är lokaljournalistiken.
Jag myntade en gång sloganen ”Totalt lokal” – för det tycker jag Östra Nyland ska vara. Människor vill läsa om sådant som händer där de bor. De vill läsa om människor de känner. Vem annan skriver om allt som händer på gräsrotsnivå om inte lokaltidningen gör det?
Svärmor och Bennys faster tittar på semesterbilder i kameran.I väntan på att svärfar och min man ska komma till restaurangen där vi ska äta delar svärmor, Faster-Aster och jag på en flaska mousserat.Jag valde nötinrefilé med pepparädelbrännvinssås, ananas och wokad paprika.
I dag fortsätter det snöa. Grävde fram bilen eftersom meteorologerna hotat med minusgrader. På bilen fanns redan ett sju centimeter tjockt snötäcke som hade hunnit frysa till. Det var krispigt som maräng.
Jag gillar snöjobb, förutsatt att det inte överraskar mig. Med god tid och ingen brådska nånstans är det kul att skotta och putsa en stund.
Men inte vet jag om någon av oss direkt sörjer för det.
Vädret kan man inget åt. Brukar man inte säga, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Internationell parkering. Den röda kommer från Finland, den i mitten från Slovakien och den högra från Sverige. I morse var svensken först ute och putsade sin bil.
Ja, vi vaknade alltså till den här synen. Så den som hade sett framför sig hur vi skulle njuta av solen och den begynnande våren på sommarstället, kanske kratta lite… den fick tänka om 🙂
Så här fina blommor hade gästerna med sig.Utöver Bond-boken, som jag redan visade i ett tidigare inlägg, hade jag beställt den här boken från Sverige. Det var nämligen bokrea i början av mars i Täby Centrum.
Från Sverige brukar jag också beställa tidningen Skriva, kexchoklad, favoritparfymen Rose 4 Reines, alspånsrökt cognacsmedwurst med mera. För att ni inte ska tro att jag helt bortskämd, en curlingsvärdotter, så vill jag att ni ska veta att jag betalade för det mesta. Förutom några saker som svärmor insisterade på att ge som gåva.
Har alltså svärmor och svärfar från Sverige , och Faster-Aster som på riktigt heter Ingegerd, från Nastola på besök. Så roligt!
På fönsterfronten har det varit lite lugnt på senaste tid här på bloggen.
Men här kommer del 9. En plats jag går förbi nästan varje dag. Det här är fönstren till verandan på Sibeliushuset som delar gård med vår redaktion.
I början av den här serien visade jag ett fönster med många små rutor och skrev att det säkert var krävande att tvätta. Detsamma kan man väl säga om det här fönstret 🙂
