och började städa en byrålåda. Jag tvekade nog lite innan jag tog bilden. Kan man visa en sådan röra på bloggen?
Sådana här ryck brukar inte hålla i sig länge. Så det gällde att passa på då det kom. Jag hann inte få lådan helt klar, men lite mer ordning på prylarna blev det. En hel del slängdes också bort. Gamla kvitton och kemikalier vars bäst-före-datum hade gått ut.
Nu kan jag med gott samvete övergå till andra aktiviteter, som att läsa deckare och spela olika spel på paddan 🙂
Man kan vinna på lotto. Man kan tappa något värdefullt och få tillbaka det för att en ärlig person hittat grejen.
Men man kan också få fyra ark i ett paket med klisterbilder där det bara ska finnas tre 🙂
har täckt marken och världen blev mycket, mycket ljusare.
Det är precis lagom av allt. Jag behöver inte 30 centimeter snö på en gång och inte 20 grader kallt heller. Mellan fyra och åtta grader minus är lagom, då hålls snön kvar på marken.
Tor gjorde 3-0 på sex minuter mot finska mästarna i dag. Då insåg gästernas tränare att hans lag sov. Så han tog en timeout och skrek några välvalda ord väldigt högt. SPV-spelarna vaknade ur sina mardrömmar, eller så som en spelare sa efter matchen ”ur sin koma”. Så SPV:s tränare är nog en mirakelman, det är inte varje dag någon väcker ett helt gäng gubbar ur koma.
Jag tror att SPV i de röda skjortorna hade missförstått något. Tor försökte spela innebandy medan gästerna höll på med något helt annat. Avancerad gymnastik kanske?
Tyvärr har jag ingen bild på matchens höjdpunkt då SPV:s Sami Koski landade under mitt bord. Jag vet att han såg att jag hade en kakbit på bordet men jag hann rädda den innan den oinbjudne gästen nästan kastade sig över den.
Jag trodde vi var på en innebandymatch medan han måste ha trott det var ett kaffekalas.
Inte så ofta som jag visar bilder från min arbetsplats. Borde väl be någon kollega fotografera mig.
Det här konstverket köpte jag på Almska gården då Helena Perheentupa ställde ut textilarbeten som hade gjorts i Indien.
Bilden föreställer en gud, minns inte mer vad han hette. På bilden finns också en råtta. Den här guden är hur som helst en bra gud som ska ge mig ork och styrka.
Jag hade tänkt ta hem konstverket och låta rama in det på något sätt. I väntan på att jag skulle få det gjort hängde jag upp textiltavlan vid min arbetsstation, och nu tror jag nog den får hänga kvar åtminstone tills jag går på sommarsemester.
Den här chokladstången från Fazer kanske har funnits länge, men för mig var smaken ny. Mycket nytt måste ju testas, så ock detta.
Ändå gillar jag nog den sort vi kallar ”Fazers blå” bäst. Helt vanlig mjölkchoklad, utan nötter och russin, jordgubbar och hallon – utan insprängda karamellbitar, utan youghurt, utan lakrits.
Man kan ju undra när fantasin tar slut. Hur många olika smaker kan man skapa? Kommer det någon dag choklad med äggsmak? För vi har ju redan chokladägg, hahahaa. Eller tror någon att man ska kunna sälja choklad som smakar korv?
Bredbar ost med chokladsmak har jag testat. Men det var inte särskilt gott.
Nog ska väl ändå korv smaka korv, ost ska smaka ost, och choklad ska smaka choklad?
Vi hade världspremiär på barnfilmen ”Onneli ja Anneli” i Lovisa i dag. Filmen har i huvudsak spelats in i vår stad.
Det var festligt värre med hallonsaft och muffins, intervjuer och fotograferingar.
Finlandspremiär får filmen 17 januari. Vad jag skrev om på Östra Nylands webb om kvällen kan du läsa här. Där finns också fler bilder.
Trailern till filmen finns här.
Men ni som känner mig vet att jag använder iPad för att läsa böcker och tidningar, för att spela spel, för att skriva blogginlägg då jag är på stugan eller på stranden och för kolla allt möjligt intressant på nätet.
Och det där med e-boken som jag skrev här om dan, att den inte gick att ladda ner. Det problemet löste jag på första försöket via mejlkontakt med dito.se. Utan att ringa eller att träffa en enda levande person.
Då är man väl inte gammalmodig?
Min nya telefon är inte heller någon tegelsten, någon gammal NMT från 1990. Dagens unga vet väl knappt vad en NMT var 😀
Därför behövde den ett tunt fodral. Så fort det kommer ut ett skal för den på marknaden köper jag ett sådant, men ser ni – nu har jag en så modern telefon att skal ännu inte finns till salu – haha, det ni!
Och för övrigt – så gammal, geggig och glömsk är jag inte heller att jag inte skulle komma ihåg att berätta vem som vann smyckena jag lottade ut. Det var ANTONIA! Grattis! Hon har fått meddelande per e-post och paketet med smyckena postas i morgon.
