I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.
Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.
Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt… Avståndet från lilla stenen till den stora var rätt stort och så skulle jag ju ännu uppåt!Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på 🙂
Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.
Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats.På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.På väg nedåt från Kuckustenen.
Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.
I Lovisa har vi en stor lopptorgsmarknad som heter Loviisan Suurkirppis.
Där säljs nästan allt mellan himmel och jord. Kläder, skor, böcker, porslin, glas, möbler, elektronik – ja, lite vad som helst som folk vill bli av med. Sådant man inte behöver själv, men tycker är för fint att bara slänga bort.
Prissättningen är ju ett pillgöra, men när man väl kommit i gång går det av bara farten. Det är kul att se att sakerna får nya ägare, kanske kan göra någon glad. Man gör ju en miljögärning när man får gamla grejer i omlopp, eller hur?
Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.
För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om hur det kändes att fotografera en fotograf.
Jag hade intervjuat innebandyspelaren Antti Sihlman, som också fotograferar mycket på fritiden. Han har en bildbloggoch studerar på sidan av sitt jobb som it-expert för att få en grundexamen i fotografering.
Jag lovade länka till artikeln då den var klar. En del av den finns här.
Hela artikeln finns i papperstidningen Östra Nyland.
Den elektroniska versionen av lördagens tidning finns här. Om du inte är prenumerant och har inloggningsuppgifter går det att köpa ett lösnummer.
Kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare 🙂
Nu är det så här – jag ser ofta saker framför mig i bilder, som seriestrippar. Jag skrattar själv åt mina idéer men skrattet fastnar i halsen då jag på papper försöker rita det jag sett i mitt inre.
Kanske dags att gå en kurs?
Då första rutan blev så ful slarvade jag medvetet med den andra och riktigt mycket med den tredje.
Vad det handlar om är kort sagt det här:
1) Min kollega Anna går till affären och köper ett berg med salladshuvuden.
2) Kassatanten tänker för sig själv ”Sådana hälsosamma vanor tjejen har”.
3) Anna kommer hem, fullkomligt slutkörd och där väntar hennes kaniner som glupska kastar sig över grönsakerna medan Anna stönar i soffan ”Mina kaniner ruinerar mig!”.
Förlåt Anna. Du har inte så där ful mössa! Du ser inte ut som en tomte eller en lodare på riktigt heller!
Förlåååååt! 😀
Jo hörni, det gäller att passa på nu medan den där gubben tittar bort. Är jag snabb hinner jag tömma alla glas!
Ja ni goa vänner! Det är ett tag sedan den här bilden togs. Femton år? Något ditåt, gissar jag. Vem gubben till höger på bilden är minns jag inte. Så roligt var det ändå inte att jag hade tappat minnet för att jag drack så mycket vin. Nej, jag är på vinprovningskryssning med en kollega.
Så här kan det gå då chefredaktören städar. Han hittar lådor som innehåller allt möjligt intressant från en tid då han inte jobbade hos oss. Men på de fyra senaste åren har vi flyttat två gånger, så en del grejer har bara snabbt lagts ner i lådor. Typ bilder som de här… 🙂
Utsikten från redaktionens fönster torsdagen den tredje oktober.
Och så en bild som inte har något med vin och kryssningar att göra, men som visar färgprakten utanför redaktionens fönster. Vi har haft soligt och fint i dag och faktiskt bortåt tolv plusgrader! Brittsommar, eller hur?
Ingrids förklaring på vad brittsommaren är, och när den brukar infalla på Gotland, hittar ni här.
Häromdagen hörde jag en duns som jag kände igen. Jag hade hört samma ljud en gång tidigare och dessvärre efter det hittat en död domherre på balkongsgolvet.
Ganska mycket ont anande gick jag fram till fönstret och fick syn på den här lilla fågeln. Den hade högst antagligen flugit mot fönstret men klarat sig och landat på en av stolarna.
Eller också hade den bara annars kommit in och satt sig där. Vi har inte inglasad balkong så små fåglar kommer och far ibland, speciellt så här på höstkanten. Kanske fågeln tyckte det var skönt att gosa på handduken.
Jag var rädd att fågeln hade skadat sig men efter en stund flaxade den till och flög upp och satte sig på räcket.
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad. Förenade alltså nytta (jobb) med nöje (blogg).
Den här samlingen av stenar bildar en labyrint som i Finland kallas jungfrudans på svenska, och jatulintarha på finska . I Lovisa har vi en sådan i Strandparken. Hur parken ska se ut i framtiden, vad annat där kunde placeras, diskuteras just nu. Hundpark, en utvidgad stenpark, en temapark?
Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Följer man cykelvägen mot vänster på bilden kommer man till en liten rosenpark.Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud. Den är ju inte pjåkig alls!
Så här fina jordgubbar köpte jag i dag. Inhemska dessutom, odlade i Närpes. Fantastiskt goda. I morgon förvandlas de som jag inte åt upp i dag till en frukostsmoothie.
… och så blir det lite mousserat i kväll också. Inte champagne som det står i rubriken, men man kan ju låtsas 🙂
Och vad firar vi? Att det är måndag? Ja, varför inte? Måndagen är väl en fin dag den med.
Nä, nå egentligen firar vi att jag har sålt min del av morbrors hus i dag. Och det bästa av allt, att huset stannade i släkten.
Länge sedan jag var med i Fototriss, men nu fick jag det gjort. Lite i all hast blev det förvisso. Klart att det hade kunnat visas med vackrare, mer genomtänkta och konstnärliga bilder, men det här får duga den här gången 🙂
Är du som läser det här en bloggare som ännu inte varit med i Fototriss? Direktiven och fler bidrag hittar du här! Välkommen med!
Från och med tisdag har vi en massa saker till salu på bord 169 i Suurkirppis på Mariegatan. I dag skrev jag lappar med pris och bordsnummer, så det blev rätt många siffror 🙂I går blev det också väldigt många siffror då Tor förlorade 4-16 mot Erä i innebandyligan…Det här fina tidtagaruret, som faktiskt fungerar, ärvde jag av en morbror som gick bort.
Jag står modell på den plats där jag ska fotografera Antti. Han ställer in kameran. Jag ser måhända lite fundersam ut, men det är inte fotografens fel. Foto: Antti Sihlman.
Ett sådant uppdrag hade jag i dag. Att fotografera en fotograf.
Själv har jag ingen fotoutbildning, men jag tar bilder till tidningen ändå. När jag fotograferar människor brukar jag försöka tänka på att jag inte ställer personen så att en stolpe växer upp från hans huvud eller att en kvist sticker ut ur hennes öra. Bländaröppningar, slutartider och sådant hinner jag sällan reflektera över.
I dag intervjuade jag Antti Sihlman, dels för att han spelar innebandy i Lovisa Tor, dels för att hans stora intresse är fotografering.
När jag sedan skulle fotografera honom blev det så att han pekade ut platsen eftersom han såg det vackra i omgivningen, ljusförhållanden och sådant. Han ställde in kameran åt mig och av bara farten tog han också några porträtt på mig.
Han knäppte ett antal bilder med lönnlöv i förgrunden. De ska inte synas som löv utan mer utgöra en inramning. Foto: Antti Sihlman
Intervjun med Antti länkar jag till senare här på min blogg, då den publicerats i tidningen. Då får ni också se bilden jag tog av honom, med de inställningar han gjort. Kanske lite fusk att påstå att jag är fotografen då, för jag höll ju bara i kameran och knäppte av 🙂