Birgit Grönqvist från Lovisa har skrivit tre böcker. Det visste jag inte tills hon berättade det. Och då hon inte heller hade läst någon av mina tre kom vi på den briljanta tanken att vi kunde byta böcker med varandra.
Jag tycker om reseskildringar och ser fram emot att ta del av Birgits och hennes makes årslånga resa på missionsfartyget Logos II.
Jaha, så har jag då också öppnat en kräftbod – inte nog med sommarkiosken i Lovisa och reporterjobbet. Men jag tänkte att min romanhjälte Adrian skulle kunna hoppa in här i Kräftboden då och då, han bor ju bara ett stenkast ifrån.
Kräftsäsongen har alltså öppnats!
(ps. för säkerhets skull bör jag kanske säga att det finns någon annan i Finland som också heter Carita) 😉
I går arrangerades Miss Lovisa-tävlingen i samband med Small Ships Race på Skeppsbron. Många hade kommit för att se vem som skulle koras till miss, och juryn var enig om att Marie Saarinen är den som har bästa förutsättningarna att klara sig också i internationella tävlingar om hon så vill.
En rätt livlig debatt har försiggått den här tävlingen. Ska unga flickors utseende sättas under lupp eller kunde man inte i stället kalla tävlingen Lovisas sommarflicka? Ordet miss kan ju skapa en hel del prestationsångest. Som om kraven inte är stora nog ändå för unga i dag.
Den här synen mötte oss senare på kvällen då vi åkte till kiosken, efter misstävlingarna. Vad det handlar om kan du läsa mer om här.
I går kväll fick min make, jag och våra tre gäster från Sverige ett väldigt arrogant bemötande på Restaurang Bella Lovisa. Resultatet blev att vi valde en annan restaurang där vi lyckligtvis fick ett trevligt mottagande. Också där var nästan fullsatt med gäster och alla fick vänta på maten, men det gör ju inget om de anställda är glada och vänliga.
Innan jag skrev det här inlägget sov jag över saken en natt, och jag har lugnat ner mig något, men dessvärre inte helt.
Det som gör saken lite tragisk är att jag alltid förr fått bra service och god mat här. Så det behövs bara ETT enda otrevligt bemötande för att jag ska känna att hit går jag inte en gång till 😦
Det fanns möjligheter att betygsätta restaurangen på nätet, att skriva en recension där. Men jag låter bli, för jag hoppas att det som hände i går var en engångsföreteelse. Kommer dock att sända det här blogginlägget åt restaurangens ägare. Hur ska de annars få veta att deras personal betett sig nonchalant mot oss?
Detta hände: Vi kommer in och får vänta ett tag vid kassan eftersom restaurangen glädjande nog är nästan fullsatt. Den äldre damen av två som var på jobb där gör sitt bästa för att tala svenska men säger att hon tyvärr inte har ett tillräckligt big bord för fem personer.
Vi säger att vi gott och väl kan sitta vid det lediga bord för fyra personer som vi ser att finns, om restaurangen kan ta in en extra stol till bordsändan.
Men nej, det ordnar sig inte.
Jag försöker gå till det så kallade kabinettet, rummet längst bak i restaurangen, för att se om där finns platser. Damen hindrar mig och säger på finska ”stopp stopp, dit kan du inte gå”. För mig själv undrar jag om där var ett hemligt möte på gång, pågick där något skumt?
För att göra en lång historia kort var det väldigt tydligt att restaurangen inte ville ha oss som gäster.
Värst är det väl att det känns som om orsaken var att vi talade svenska.
Hoppas jag har fel i mitt antagande.
I min frustration och besvikelse skrev jag i går kväll ett inlägg på Facebook om det som hade hänt. Där fick jag många kommentarer och en av den lät så här:
Det är bara i Finland man inte kan fixa plats åt kunderna på restaurangen. I Italien och Frankrike ordnar det sig alltid, om inte annat så sitter man halvvägs in i köket eller ute på gatan.
Uppdaterat kl. 12, 20.7.2013
Jag har också skrivit bra om den här restaurangen då vi fått god mat och bra service där. Läs här.
Och eftersom någon kan tycka ”vad vad nu det här att gnälla och skriva inlägg om” vill jag understryka att jag av hänsyn till restaurangen inte skrev allt som servitrisen sa, ej heller hurudan hennes uppsyn var.
Uppdaterat söndag 21.7.2013
Restaurangens ägare har svarat och beklagat att vi fått dåligt bemötande. Hon lovar ta upp ärendet med personalen så att sådant inte händer igen.
Vi får också kompensation i form av ett presentkort så vi kan gå dit och äta igen. Vilket vi kommer att göra med glädje senare i sommar!
Hela veckan har jag jobbat på redaktionen. Har inte kunnat ge mycket tid åt kiosken eller åt stunder på stranden.
I dag kom jag ner ungefär vid halv fem. Dagens har varvats med sol och regn. Någon gång efter halv sex på kvällen hörde jag barn ropa om en vacker regnbåge. Jag skyndade mig ut och fick den här bilden. Några minuter senare var bågen borta.
Vattnet var bara fjorton grader i dag, men modiga människor simmade ändå.
Då så många frågat om kakan blev god visar jag bilder på hur den såg ut då den var klar. Lite fler buskblåbär hade jag kunnat klämma ner i smeten utan att kakan hade blivit för kladdig. Och lite mindre florsocker hade jag kanske kunnat hälla över kakan 😀
Gillar att experimentera lite. Hittade i min morbrors hus en fin form med teflonyta och de perfekta måtten. Eftersom morbror inte lever längre hoppas jag han är glad att den kommer till användning.
Få se vad det ska bli då jag experimenterade med att sätta buskblåbär i chokladsmeten… det doftar i alla fall gott.
Jag tänder gärna levande ljus också på sommaren. Speciellt då vi har gäster, och det har vi alla tisdagar, då det är Allsång på Skansen. I dag var vi åtta personer.
Fast egentligen är ju tisdag MÅNSdag.
Och MÅNSdagar är festdagar.
Han är ju ganska stilig, inte sant 😉 … den där Måns Zelmerlöw.
En kille som besökte Playan hade hittat masken och hämtat den till kiosken.
Guuben nitade upp den på väggen.
Benny hade födelsedag 11 juli och efter det har han blivit morfar, så det har funnits mycket att fira. I dag anlände Bennys son Christian och hans sambo Jeanette till Lovisa. I kväll anländer också Bennys före detta arbetskamrat från Tullen i Sverige, Magnus – även Knugen kallad 😀
I går var det en stor dag fylld med förväntan och spänning. Lite oro och ängslan låg också i luften, för det ligger ju i människans natur att fundera om allt ska gå vägen då en ny liten människa ska födas.
Men allt gick hur bra som helst och maken fick sitt första barnbarn.
För hans föräldrar, och mina svärföräldrar, var det första barnbarnsbarnet.
Vi fick en bild via mms som vi klickade upp på pekplattan och sedan kunde visa åt alla nära och kära. Flickan föddes i Eskilstuna och hennes föräldrar heter Jenny och Johan. Jenny är min makes dotter från hans första äktenskap.
Jag blev också väldigt rörd då vi fick höra att allt hade gott väl. Det föll nog några tårar av lycka där mitt under vår hektiska arbetsdag i kiosken. Även om jag inte är riktig mormor till barnet gläds jag oerhört över det nya livet. Visst är barnen Guds underverk.
Ser fram emot att få lära känna den lilla flickan. Om allt går enligt planerna får vi besök av den lilla familjen i augusti.
