Nice-Monaco, dag två

Vi började med den här frukosten. Engelsk-fransk som kostade 17 euro för två personer. Espresso, café au lait, pain riche, croissant, smör, marmelad, juice, omelett, toasts.

Här står vi på Nice tågstation och väntar på tåget mot Ventimiglia. Men vi skulle bara till Monaco. Och dit skulle även många andra så vi fick stå hela vägen. Men turen kostade bara 3,60 euro enkel resa per person och jag lyckades få ut biljetter åt oss trots att texten i maskinen endast visades på franska.

Utanför Casinot i Monaco. Vi brydde oss inte om att gå in där för då hade vi tvingats vara uppklädda. Jag har varit där förr.
Men sprätt på pengarna satt vi ändå. 70 euro gick åt på mindre en tio minuter då vi köpte några souvenirer och sedan både åt och drack på Café de Paris.

Utsikt från bilen som jag kallade HopLop, alltså sådan där guidad tur som man får hoppa på och av var  man vill. Den hade tolv stopp men vi åkte hela rutten runt. Den guidades via hörlurar på åtta olika språk, men inte på svenska 🙂 Turen kostade 18 euro/vuxen person.

Tillbaka till Nice åkte vi med buss. Den kostar bara 4 euro för en hel dag eller en euro för enkel tur. Så för två euro tog vi oss tillbaka, en tur längs vinglande och smala vägar med magnifik utsikt över  Medelhavet.

Och… många andra skulle åter åka samma väg, så vi tvingades stå hela resan… och jag blev illamående, men för en euro kan man inte få allt.

Fler bilder en annan dag!

 

Nice, dag ett

Steg upp klockan fyra i morse och var på flygfältet i Vanda klockan sex. Flyget till Nice startade helt enligt tidtabellen 8.35 och framme var vi fransk tid 11.30.
På bilden ses vår flygfrukost. Vi flög alltså från Finland till Franrike och drack då vi befann oss över Polen italienskt vin som hade buteljerats i Estland.

Utanför flygplatsens terminal slog värmen emot oss. Men det var ju bland annat för att få upppleva en sådan den här sommaren som vi kom hit.
Vi köpte två dagsbiljetter á fyra euro och tog den lokala bussen nr 98 in mot city. Tio minuter senare satt vi vid Promenade des Anglais och beundrade den här  utsikten.

Patrullerande polis på Promenade des Anglais.

Utsikten från vårt trevliga rum på Hotel Westminster.
Här är väl +28 grader i skuggan. Känns som minst trettiofem i solen. Snart ska vi gå till stranden, där fläktar det skönt.

Allt har sin tid

I dag har det varit packning på gång. I morse låg inte så mycket mer än väskorna och nåt annat smått och gott framme. Nu på kvällen börjar det arta sig. Allt mer packas ner och i morgon fraktas det till Nice.

Den här ampelväxten fick jag till min 50-års dag 22 maj. På balkongen har den trivts bra. I dag fraktades den ner till släktens sommarställe där den tas om hand medan vi är bortresta.

De här röda gubbarna åt vi upp i dag. Om övriga mognar medan vi är utomlands får personen som sköter vår lägenhet äta upp dem.

Från kiosken fraktades de här trotjänarna också till sommarstället. Visst var det vemodigt att stänga för säsongen i dag, men allt har sin tid.

En del av våra stamkunder fick cheesecake (bilden), andra kladdkaka. Så många härliga kunder har vi haft också den här sommaren. Varmt tack till er alla!

Tack och hej – leverpastej! Hoppas vi ses nästa sommar!

Så här vacker är vår badstrand i Lovisa. Men i augusti är den nästan alltid folktom. Hur soligt och varmt det än är. Lugnt och skönt kan många tycka, ingen trängsel. Och visst är det så. Men därför är det också dags att stänga kioskluckorna nu. Allt har sin tid.
Också den semestervecka vi känner oss välförtjänta av.

Blomsterprakt

Den 8 juli skrev jag det här inlägget. Då undrade svärmor och makens faster om det skulle bli något av luktärterna. I dag ser de ut så här. Det finns flera knoppar, och förhoppningen är att de ska slå ut lagom till medlet av augusti då vi återvänder från Frankrike.

Det här lär ska vara en dubbel vallmo. Det finns också enkla sådana, som är mindre. Ändå är den här ovanligt stor. Tänk så mycket glädje man har av blommor. Dels då man tittar på dem och förundras över att ett frö har förvandlats till en blomma. Dels för att man inte alltid vet vad som ska komma upp då man sår blandade frön.
Och ibland sår de sig själva. Spottar iväg små frön, som övervintrar, och blir nya blommor nästa sommar.
Gubben Guds underverk är de ändå allihopa.

Côte d’Azur, nous voilà!

Min franska är väl inte riktigt vad den borde vara efter några års gymnasiestudier. Kanske för att jag inte var en så flitig elev. Men vad jag ville säga var ”Franska rivieran- här kommer vi!”
Nu gäller det att ligga i och öva sig. Inte så mycket angående språket utan mer runt sådant där som har med den franska kulturen att göra – ni vet, baguette och vin. Baskern och staffliet med färger och penslar saknas ännu. Man kan ju inte få och ha allting precis genast.

Tidig fredag morgon bär det i väg. Tanken är att jag ska blogga därifrån också.

Underbara kunder

Många underbara kunder har vi haft den här sommaren och under de fjorton säsonger vi haft hand om Plagens kiosk.
Så det är många personer vi lärt känna där, människor vi annars kanske aldrig skulle ha träffat.
Somliga har varit trogna besökare genom alla år. Marja-Leena, som ritat det här tackkortet åt oss, är en av dem.
Varje år kommer någon ny kund som blir stamgäst. Ibland försvinner någon och då undrar man förstås vad som har hänt. Det är alltså livets gilla gång man ser under somrarna i kiosken.
Tusen tack till alla som besökt oss, en gång eller många, den här sommaren!

Plan A, Plan B och Plan C

Man får ju inte klaga nu då sommaren äntligen kommit. Men om man inte lyckas sova på många nätter blir man ju en argsint en.

Förra natten sov jag inte många timmar. Mest snurrade jag runt i svettiga lakan med tankar som irrade hit och dit.

Därför är plan A i kväll att ta ett par små sängfösare.

Plan B för att få en skön och sval natt är att lägga sig på golvet på en madrass med huvudet halvvägs ute på balkongen. Mysigt, inte sant?

Men eftersom jag räknar med att myggor, flugor, getingar och allehanda andra gangsterflygfän kommer att göra allt de kan för att förstöra min natt har jag också en plan C.

Fler bilder på käk

Äta bör man, annars dör man, heter det visst. I går arrangerades sommarträffen för medlemmarna i Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbund. Vi käkade på Ölvin och här ser du stekt sik med krossad potatis, ägg och isad fänkål samt en smörsås med vitt vin.

Jag tror att den här efterrätten består av jordgubbar och vitchokladmousse samt nötter.
Såväl mat som efterrätt var väldigt goda. Portionerna är små, så om du vill ha lassvis med potatis, mycket sallad, stora kött- eller fiskbitar ska du inte välja denna gourmet. Här satsar man på ett vackert upplägg. Tycker själv att storleken på portionerna är bra, men en skogshuggare skulle kanske inte tycka lika.

Bildkavalkad av godelimanger

I torsdags hade vi kafferep på K16. Värdarna hade dukat så fint inomhus då det var ostadigt väder men vi kunde sitta ute och mumsa i oss de här läckra mackorna. Idén med de ihoprullade tunna ostskivorna och vindruvan var extra fin.
På tal om ordet kafferep så var det en som skrev på Facebook åt mig att det är ett roligt ord. Det tycker jag också. Det är lite pippilångstrumpsvenska!

Saltbodan åt en av fem i gänget i går carpaccio på oxfilé till förrätt. Jag säger redan nu att alla rätter vi åt fick tio poäng med papegojmärke och några extra poäng till. Helt utsökt gott!

Caesarsalladen var stor och mättande. Jag hoppade över förrätten för om jag hade ätit det här hade jag inte orkat med någon huvudrätt.
Dessutom hade jag ätit en försvinnande god förrätt en timme tidigare hos en väninna. Eller vad sägs om ugnsgratinerade pain riche bitar som toppats med citronolivolja, sardeller, mozzarella och dill? MUMS!

Lamm med timjamsås och en utsökt god gräddpotatis.

Lax med sås på murklor.

Bouillabaissen fick också högsta möjliga betyg.
Två personer i gänget åt pepparbiff med konjakssås. Den har jag visat bild på i ett tidigare inlägg.

Terroristen i författarlyan (varning för obehaglig bild)

Sent i går kväll hade en fluga och en mygga allierat sig i författarlyan. De var ena riktiga argsinta exemplar som anföll mig i rummets mörker.
Jag brukar vara snäll mot flugor, till och med mot getingar ibland. Jag ger dem en chans, visar vägen ut genom det öppna fönstret. Men så pass fiffiga är dom sällan att dom inser att dom kan flyga ut till friheten samma väg som dom kommit in.

Innan jag gick och la mig stängde jag dörren till författarlyan så att de små terroristerna inte skulle hitta till sovrummet. Men på morgonen satt Gubben vid sin dator och då fortsatte flugan sin kriminella verksamhet. Inte ens en dos Raid fick livet av den.

Med min fantasi ser jag hur flugan eller getingen kommer för att hämnas. Jag har tagit livet av deras kompis, så om inte annat måste de ju komma på begravningen.
Det är helt sant att jag ser hur terroristen sitter på min skärm och gnuggar händerna av förtjusning…