Sommartriangeln

Sedan början av juni fram till dags dato har jag tillbringat mesta delen av min tid inom ramarna för en triangel. Den består av hemmet (som inkluderar författarhörnan), av släktens sommarställe och av Plagens kiosk.

Bilden är en panoramavy över terrassen och en del av stranden, tagen i går kväll runt klockan 19.30 då vi höll på att stänga. Officiellt stänger vi klockan 18 men i går var det tennismatch på planerna intill. Och då det faktiskt också funnits några soliga kvällar den här sommaren har vi haft öppet så länge som vi har haft kunder.

Då det blivit lugnare om kvällarna sitter jag på en stol och har den här utsikten från kioskdörren. Längst borta i skogsdungen, där en liten sandplan kan skönjas, fanns Casino-restaurangen. En vacker träbyggnad som jag dessvärre inte har något levande minne av eftersom den brann i början av 1960-talet.

Det är ändå fint att namnet Casinoparken lever kvar, åtminstone bland äldre Lovisabor. Här finns tre utomordentligt skötta tennisplaner.

Avslutar med en symbolisk bild. Den här fyrklövern hittade vår gäst Magnus från Sverige när han spatserade runt i playamiljön.
Jag hoppas den ger mig tur och lycka med min tredje bok. För det är också den mitt liv kretsat runt de två senaste månaderna.
Sommartriangeln – författarhörnan, Kretsgången, Playan. Jag har faktiskt inte behövt så mycket annat.

Men 3-10 augusti hoppas jag ändå kunna bjuda på bilder också från lite andra vyer. Franska rivieran med Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Menton med flera platser väntar 😀

Adrian mötte Burt Kobbat

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.

Bildkavalkad

Här om dagen lekte några pojkar på bryggan vid simstranden. Bland annat roade de sig med att gunga fram och tillbaka på den är varningsskylten. Till slut gav skruvarna som höll fast den vid badbryggan efter och skylten föll i vattnet. Pojkarna lyckades ändå bärga den och här är skylten uppe på land i väntan på att någon ska skruva fastän den igen (torde ha hänt redan).

Varningstexten jag lade ut på Facebook löd:
Dyk ej – du kan slå huvet i asfalten.
OBS! Maken på bilden har inget med den stjälpta skylten att göra.

Så här vacker är Lovisaviken en julikväll vid Skeppsbron. Molnformationerna var också fantastiska.

Café Skeppsbrons pepparschnitzel är min favorit på det här stället. Tack Magnus ”Kungen från Solna” för att du bjöd oss ut på mat!

Domedagen nära? Molnformationer är som sagt intressanta, och kan se helt olika ut på flera bilder då man tagit dem med olika inställningar i kameran.

Adrian blir bortskämd

Huvudpersonen i mina böcker, journalisten Adrian Debutsky, har sina vänner. I går kom en av dem till vår sommarkiosk och med sig hade hon ett paket. Hon säger att Adrian har antytt att han någon gång gärna skulle smaka på hennes hemgjorda bondost – för alla vet vi ju att jag inte har tålamod att fixa en sådan.

Och inte nog med det. Han fick också en Ballantines-pins. Så jag behöver inte förklara vilken whisky han gillar bäst.

Det gör inget att hans beundrare skämmer bort honom. I själva verket blir jag otroligt glad varje gång jag blir påmind om att Adrian är verklig också för andra än bara för mig.

Men visst blir jag lite bortskämd själv också. Ännu två månader efter min 50-års dag får jag kramar och gratulationer, till och med gåvor.

Av Inge fick jag fyra glasunderlägg med Bond-tema. Så om Adrian fick en BOND-ost finns det någon som vet att jag är BOND-fantast. Alltså James Bond, bästa vänner – sorry alla lantbrukare och bönder.

Av Merita och Jacita fick jag en valfri behandling – jag kan välja mellan healing, zonterapi, energimassage m.m.
Tusen tack till er alla som kommer ihåg både Adrian och mig!

Baka baka liten kaka

Jag och kakbak brukar inte gå ihop. Jag trodde inte heller att den här smeten skulle bli en kaka. Adrian som har sett en person bli överkörd av en spårvagn kom med sina kommentarer. Skriver jag dem här lovar jag att ni inte äter en kaka, eller nåt annat överhuvudtaget,  den här dagen.

Men hör, se och häpna. Ut ur ugnen kom de här kokoskakorna. Eller egentligen har jag skurit kakplattan i bitar, pudrat dem med florsocker och dekorerat med lite extra kokosflingor.

Här kommer receptet.

200 g smör
5 ägg
3,5 dl socker
1 äpple
1 citron, finrivet skal och saft
2 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
200 g kokos
Dekoration: stora kokosflingor eller florsocker och mindre kokosflingor.

Smält smöret och låt det kallna. Vispa ägg och socker luftigt. Tillsätt smöret. Riv äpplet och blanda det med citronskal och saft. Rör ner i smeten.
Blanda mjöl, bakpulver och kokos. Rör ner i smeten. Häll den i en långpanna, ca 20 x 30 cm, på bakplåtspapper.
Grädda nederst i ugnen 35-40 minuter. Låt svalna, skär i bitar, dekorera.
Ugnen ska vara 175 grader varm.

Mitt äventyr i köket, där jag inte riktigt är hemma, började med att det dröjde innan jag hittade rätt delar till vispmaskinen… och efter att jag rivit äppel och skurit kakan i bitar såg köket ut som ett litet slagfält fullt av kokosflingor, kaksmulor och smetstänk.
Det där med att diska och städa efteråt är ju inte lika kul som att se resultatet av kakbaket och att äta godbitarna.

Magiker på besök

Vädret är som det är. I dag fick vi njuta en dryg timme av sol och vi var så lyckliga för det betydde att vi fick några fler kunder till kiosken.
Vi fick också besök av Max Merlin, den okrönte magikermästaren från Östnyland.
Hans tricks roade såväl vuxna som barn. Och här är det inte frågan om några simpla saker som vi kan imitera när som helst.
Man fattar inte hur han gör helt enkelt. Men så ska det ju vara då man möter en magiker.
Tur att han inte trollade bort oss alla – och lite tråkigt att jag inte kom ihåg att be honom trolla bort alla moln.

Kungen anlände

Inom vår släkt och vänkrets har vi en egen Kung från Sverige som anländer varje år för att hälsa på Kioskkungen i Lovisa. I går anlände han sent på kvällen och ses här i en av många Kungens kurvor som vi också har i stan.

Kioskkungens son agerade grillmästare och även Kungen från Sverige fick smaka. Han fick dock nöja sig med en grillkorv och en majskolv som värmdes upp i mikrovågsugnen. Till efterrätt fick han kex och ostar samt kaffe, och han var så nöjd så.

De här vackra blommorna välkomnade Kungen så som de under de senaste dagarna välkomnat även alla, både släkt och vänner, till sommarresidenset K16.

Spontana tankar – två bilder

Ibland får man direkt en tanke då man ser något. Som här – det var makens dotter som hojtade till ”kolla – en felparkerad cykel”.

Och när jag gick genom skogen från hemmet till sommarstället såg jag det här.
Vem har tappat sitt hjärta i skogen? Lever personen, hunden, katten än? Utan livsräddande reflex, eller var det en kärlek som dog?

Födelsedag och båtutfärd – bilder!

Den här goda kakan bakade makens dotter åt sin far på hans födelsedag i går.

Av sin mor fick maken de här blommorna. Direkt från naturen med blåbär och allt.

Från Selma Lagerlöfs gård i Sverige lär man ha räddat den här sortens pelargon som kallas Mårbacka. Jag köpte ett exemplar för att glädja maken på hans dag.

Rosorna från bröllopsdagen 4 juli står sig än. Det samma gäller rosen som vi fick på rosenbröllopet under evenemanget Rosornas charm 7 juli.

Helsingfors 12 juli cirka 9.30. Kryssningen med 100 år gamla m/s J.L. Runeberg mot Pellinge och Kabböle med slutdestination Lovisa ska snart börja.

Så här vacker är vår finländska skärgård när den är som bäst. Mellan Helsingfors och Pellinge blåste det rätt mycket och var mulet men från Pellinge, via Kabböle till Lovisa var det här så superfint!

Vi anländer till Lovisa med m/s J.L. Runeberg. Farleden är smal och inte särdeles djup. Mer om problemen där har jag skrivit här.
Jag glömde liksom bort att jag har semester och är tjänstledig…

Sommartrav

En av sommarens många höjdpunkter är traven i Lovisa. De arrangeras bara om somrarna, och de två första av fem totalt regnade nästan bort. Men i går var det superväder och här ska sjunde starten gå.
Du som ännu inte varit på trav i Lovisa får nya chanser måndagen den 16 juli och torsdagen den 26 juli. Första starten går klockan 18.30.

I tre starter satsade jag en femma på vinnaren. I det här loppet blev det ingen vinst men i sjätte loppet tippade jag rätt. Totala utgifter: 15 euro. Inkomster: 20,40 euro. Kontot visade 5,40 plus – men då räknar jag inte med inträdet som var sex euro och grillkorven jag bjöd maken på 🙂

Folk från när och fjärran besöker traven i Lovisa. De här flaggorna fanns i en av de abonnerade bussarna. Bussen tycks någon gång ha kuskat runt innebandyspelare från Tapanilan Erä och Porvoon Salibandyseura samt hockeylaget Hunters från Borgå.