Bilder från händelserik dag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

– Vi får väl se om det kommer upp nåt, sa svärmor i våras då hon planterade fröna i jorden.
Och en vacker dag såg man små gröna blad sticka fram. Luktärtsstänglarna blev allt längre och i går byggde svärmor Inge-Maj och Ingegerd det här vackra stödet av kvistar från naturen. Nu väntar vi alltså bara på de väldoftande blommorna.

På eftermiddagen såg hjälpredan i kiosken att det hade börjat ryka i en stol. Det var en blåsig dag och vi antog att en glödande rest från en cigarett, som regelrätt hade fimpats i askkoppen, hade ramlat ner på stolsdynan. Bra att det var en lugn dag och att ingen satte sig på stolen, det hade kunnat bli eld i baken på den människan.

I samband med evenemanget ”Rosornas charm” på Skeppsbro-området fick stadens första bröllopspar ta emot en vigselrya som gåva. Pekka Palomäki anländer här med hustrun Patricia och jag var nog bara en bland många som blev rörd och fick en tår i ögat.
Pekka och Patricia har, sina unga år till trots, varit tillsammans i elva år och i går blev paret man och hustru.

På kvällen var jag en av fyra jurymedlemmar som skulle utse kvällens vackraste rosenklänning på Skeppsbroområdet. Vi hittade tre kvinnor men skulle enas och utse en till vinnare. Det var svårt, men då vi hade röstat och gett tre poäng en den vi tyckte var bäst, två åt den nästbästa och en poäng åt den klänning vi tyckte var tredje bäst… stod det klart att Anja Husus traditionella klänning och hatten med rosen vann.
Juryn blev bjuden på mousserat men vi tyckte att vinnaren och hennes väninnor också skulle få skåla. Grattis Anja!

Härlig sommarkväll – bilder!

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Efter en fin dag i kiosken med många gäster vandrade vi längs vallen mot Skeppsbro-området. Man måste nypa sig i armen ibland för att förstå att det inte är en dröm att man bor i närheten av den vackra Lovisaviken.

Vi hade bestämt oss för att äta vår bröllopsmiddag på fredag kväll eftersom själva 14-års dagen gick i arbetets tecken i onsdags. Från restaurang Saltbodans renovering kan du se bilder HÄR!
Det var ett mastodontiskt projekt som har lyckats jättebra.
Nu är restaurangens matsal hur fin som helst nu med nya toaletter och fler sittplatser. Rekommenderar ett besök!

Pepparbiffen var helt perfekt, grön- och rotsakerna likaså. Röstipotatisens kanter var lagom knapriga, allt bara smalt i munnen. Nam-nam!

Halstrad gös med vitvinssås. Också helt perfekt! Vi passar på att tacka servitrisen Kajsa Fält för den lilla pratstunden och för bra service på alla sätt.

Efterrätten bestod av två glassbollar, grädde och choklad- eller kolasås prydda med kexstänger.

Hemåt igen, via Plagens simstrand, som strax före klockan 23 var folktom. En vacker, ljum och ljus sommarnatt. Kan det bli bättre som avslutning på en fin dag?

Bröllopsdag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går, den fjärde juli, firade vi vår fjortonde bröllopsdag. Det var då också på dagen femton år sedan vi träffades.
Kioskdörren pryddes av det lilla pappershjärtat och inne på bordet ståtade rosorna och ett vitt hjärta vi fått av min syster för något år sedan. Jordgubbarna hämtade min mor dagen till ära.

Och på kvällen firade vi ostfest på Kretsgången med min svärmor och svärfar samt makens faster, kusin med make och syster med två barn. Så här fint hade värdarna dukat, det låg till och med riktiga blommor mellan ostarna.

Alla har vi väl hört talas om bordsvin 🙂 Så här hade de dukats fram.
Kvällen var ljum och ljus, precis så som sommarkvällar ska vara.

Ny dag – ny hatt

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Vi fortsätter roa kunderna och kraven tycks växa för var dag som går. En höjde inte ens på ögonbrynen när han såg den här. Kanske han tänkte att så här ser ju mannen bakom disken alltid ut.
Förslag till nya roliga, knäppa, fantastiska, hemska, överraskande, grymma huvudbonader tas gärna emot här.

Dumlemums

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Så här såg kakorna ut på receptet i tidningen.
Jag är inte någon mästare på att baka men jag gör så gott jag kan. Ändå är det mycket som jag inte förstår. Till exempel ”blanda snabbt ihop vetemjöl, socker, bakpulver och margarin till en deg”.
Vad är snabbt när man gör det för hand? Är det två minuter eller tjugo minuter? Och varför skrivs det snabbt om det är inte är viktigt att det sker snabbt.
Forma 24 bollar av degen. Jahaa, och hur ska jag kunna veta hur stora bollarna ska vara då jag tar första klicken från degen? Alltså hur ska jag veta hur stor 1/24 av degen är? Bör jag göra en långsmal rulle av degen först? Och varför står det inte i receptet i så fall?

Således bestämde jag mig alldeles själv för att göra en avlång rulle som jag skar upp i tolv bitar, vilka jag sedan delade i två. Som ni nu förstår är jag inte bara en mästerbakare utan också en matematiker.

Rullde sedan bollarna så som på bilden synes. Gjorde med fingret ett hål och in i det stack jag en halv Dumlekola.

Och genast då kakorna kom ut från ugnen tryckte jag ner en bit mörk choklad med mintsmak i dem. Enligt receptet skulle det vara runda Noblessechokladkakor, men sådana fanns inte i affären i går.

Och här kommer receptet. Det blev 24 kakor och dom är verkligen mäktiga!

3 dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
200 g margarin
12 Dumlekolor
24 Noblesseplattor (1 ask)

Blanda snabbt ihop vetemjöl, socker, bakpulver och margarin till en deg. Låt vila i kyl 30 minuter. Forma 24 bollar av degen och lägg i aluminiumformar. Tryck ner en halv kola i varje boll. Grädda mitt i ugnen i 200 grader, 10 minuter. Ta ut kakorna och lägg direkt en Noblesse (eller annan tunn chokladbit) på varje kaka så att chokladen smälter. Låt svalna. Förvara sedan kakorna kallt.

Potatistjuven

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Då gården för en stund var öde slog potatistjuven till.
Eller egentligen var det nog nypotatisarnas vän, grundaren av föreningen Också små potatisar är fina potatisar  som ryckte ut. Jag tyckte helt enkelt synd om dessa små bortglömda, mobbade potatisar. Jag såg hur de låg och snyftade i jorden och frågade ”varför vill ingen ha oss?”.

Jag kokade potatisarna åt maken, således gjorde jag många glada den här kvällen.

Någon dag inom en snar framtid finns det en ädel tanke om att jag ska baka små kakor. Sådana där som ser så fina ut i veckotidningens recept.
Jag lovar att visa en bild på hur de BORDE se ut och hur de BLEV att se ut då jag bakade dem.

Också ett sätt att roa kunderna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vad gör man inte för att roa sina kunder? Man kan ha en låda full med hattar och så byter man dem. De flesta kunderna har humor och är lika barnsliga som vi.  I värsta fall börjar ett barn gråta och springer i väg. Men det har ännu inte hänt.
Så välkomna till Playa del Lovisa bara – vem vet vilken huvudbonad jag eller gubben bär nästa gång ni ser oss.

Sol över läsarfesten

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Det blev trots allt en solig och fin kväll i går, trots att det enligt prognoserna skulle börja regna klockan 17. Det vill säga precis då som tidningen Östra Nylands läsarfest startade. Men regnet kom först runt klockan 22 och då hade de flesta familjerna med barn redan åkt hem.
I tur att rida är Maria från Västerås i Sverige. För yngre barn fanns en liten ponny på plats.

Tidigare på dagen såg det ut så här. Folktomt på bryggan på Playa del Lovisa och riktigt vindsurfingväder. Men här i Lovisa finns det inte många som håller på med den sporten.
Bilden visar inte hur höga vågorna var men jag hade huva för att håret inte skulle blåsa bort 🙂

Vår snöfattiga sommar

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Suomen kesä on lyhyt ja vähäluminen – Finlands sommar är kort och snöfattig.
Då man inte kan göra något åt vädret får man bara lov att fightas mot det på bästa möjliga sätt. Då solen kom fram igår var det varmt men då molnen lade sig framför den blev det kallt, speciellt då det blåste från havet där vattnet inte är mer än femton grader.
Kände mig som en gammal tant på ett ålderdomshem. Kanske bra att börja öva redan nu?

Väderlekssudoku

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.

Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.