Äntligen i topp!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Så gammal som jag är gillar jag att spela olika spel, bland annat på Facebook. Men inga sådana där man skjuter huvudet av någon medspelare on-line, spränger hus eller fajtas som en värsta kung-fu-mästare.
Nä, jag spelar allt sådant där tämligen harmlöst som HotShot (låter för övrigt rätt pornografiskt) och Candy Crush Saga.

Jag är en tävlingsmänniska, i alla fall ibland – och Annika som jag kämpar mot tror att jag hatar att förlora. Riktigt så illa är det inte, men då jag nu äntligen gick om henne i HotShot – där hon toppat rankingen i veckor, för att inte säga månader – så kunde jag inte låta bli att skriva det här inlägget.

Fler presenter – och bilder!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Efter några regniga, ganska blåsiga och mulna dagar sken solen i dag. Vattnets temperatur var ändå bara femton. Fritidspaddlarna hade våtdräkter och är här på väg upp mot land.

Ännu är det inte mycket folk i rörelse på stranden men det blev en trevlig dag i kiosken, som finns i den här servicebyggnaden.

Som sagt, ganska tomt på stranden men det lär nog bli mer livat då värmeböljan kommer. Algbommen lades ut i dag och stranden fick i början av månaden en ny brygga.

Satte utanför kioskens dörr och hade den här utsikten uppåt.

Den här blomman är mitt skötebarn, det är terapeutiskt att plocka bort vissna blommor fastän man egentligen inte måste göra det.

Och så blev jag uppvaktad ännu en månad efter födelsedagsfesten. Marja-Leena och Paula gav en pelargon och en ampel åt mig, och min ”gamla” gymnastiklärare, härligt pigga Helena, kom med en flaska mousserat och ett fint kort. Tusen tack till er ännu en gång och en STOR kram!

Snart är jag pensionär!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

En massa papper är det som man får då man fyllt 50 år. Man blir plötsligt otroligt populär. Mina bröst intresserar myndigheterna, underlivet likaså…
Och snart blir jag pensionär. Det är ju bra att jag ändå är en modern blivande sådan, det vill säga att jag har alla tekniska rackerier som underlättar jobbet för pensionsförsäkringsföretaget – och som sparar på miljön.
För vem vill inte avstå från några papper då man vet att varje sparat pappersark doneras till daghem där barn får rita och skriva på dem i stället.

Skägg och skägg

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Adrian tycker inte om att raka sig. Det oaktat äger han en massa rakdon och kosmetiska produkter som hör ihop med detta för honom så förhatliga dagliga slit. Hans säger att hans skägg växer helt okontrollerat likt ogräs.
Han skulle klä i en dag gammal skäggstubb, men ser ni nej – det går inte för sig att ha sådan eftersom stubb, eller skäggväxt överlag, måste ansas för att vara snyggt. Och den tiden har inte min romanhjälte.

I dag vände och vred han på mitt nyaste inköp, en Good Shave. För Adrian betyder rakhyvel + kvinna i första hand att hon ansar bikinilinjen.

För mig betyder det att jag gör allt jag kan för att mina ben inte ska se ut som en eldhärjad gräsmatta.

Potatisar kan visst prata!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är märkligt hurdan effekt Adrian Debutsky har på mig nu då jag åter börjat skriva om honom så gott som på heltid. Han finns med mig överallt. Vad jag än säger, tänker och gör så är han där och kommenterar.

I dag undrade jag om nypotatisarna som jag köpte i torsdags ännu var i topptrim i dag. Jag hade tagit bort dem från plastpåsen eftersom några hade börjat fara illa där. Men bädden av hushållspapper kanske inte var så bra heller. Potatisarna hade mjuknat fastän jag inte hade kokat dem.

Jag tänkte att jag kan ju inte veta hurdana dom blir innan jag har gett dem en chans och kokat dem enligt konstens alla regler. Och när de små knölarna låg där i de kokande vattnet såg jag hur de log inställsamt mot mig. Vi är jättefina, hörde jag dem säga, och jättejättegoda!

Mannen som kunde tala med hästar har Adrian hört talas om. Han påminde mig också om kvinnan som kunde tala med en virkad tomte och kvinnan som talade med en tvättsvamp men kvinnan som hörde potatisarna tala var något nytt.

– Jag har ju i alla fall fantasi, sa jag. Och det behöver jag för att jag ska få dig att överleva i boken.

Midsommarflamma sökes!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Då det inte har kommit papperstidningar i brevinkastet på två dagar, och inga sådana är att vänta i morgon heller, började jag läsa gamla tidningar. Jag läste allt jag kom över från lediga hus och lägenheter till salu, till kontaktannonser.

Började fundera hurdan kontaktannons jag själv skulle skriva om jag var i desperat behov av sällskap. Men hur jag än försökte formulera en sådan blev det inte bra, eller åtminstone ingen sådan text jag skulle kunna publicera här.

Däremot hade det varit betydligt lättare att skriva en om Adrian. Jag är säker på att 189 cm lång, vältränad nyhetschef som bor centralt i trerummare i Helsingfors hade fått massor av svar. Både av kvinnor och av män.

Men vad tror ni att han gjorde då han såg min välformulerade annons?
Jo, han fnös och frågade sedan när jag hade blivit hans sutenör.
Inte nog med att jag i stort bestämmer vad han säger och gör (vilket jag inte håller med om, det är han som styr allt det där själv), nu tänker jag bjuda ut honom på en suspekt marknad också.

Höh. Jag tror han hade gillat det där. Att få välja och vraka bland alla som skulle sukta efter honom. Men han kan inte erkänna det för mig.

Också en fin utsikt

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

I dag har jag skrivit två nya kapitel i min bok. Efter det tog jag en paus i solen vid stranden och ibland hoppade jag in och sålde lite i kiosken. Då ser en del av utsikten ut så här. Bra att jag inte gillar just det här godissorterna, men de är populära bland barnen.
Dock köpte jag in en låda choklad i dag…  Brunbergs Mocka. Farligt farligt.

Vad annat nytt som hänt i dag? Jag köpte app:en iA Writer som jag hoppas ska kunna bidra till att jag kan producera kapitel till ”Adrian III” också då jag är nere vid stranden.

Farliga fåglar

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Åååååh! Dessa arga fåglar finns överallt! De tar över världen! Först fanns det bara ett spel att använda i telefoner och datorer. Nu finns det en avdelning med Angry Birds på nöjesfältet i Tammerfors. Fåglarna glor på en från T-shirts, ballonger och läskdrycker. Man blir ju ANGRY med mindre!

Dessutom liknar figurerna Kalervo Kummola, finska hockeyförbundets boss. Eller är det han som börjat likna en Angry Bird? Vem har egentligen inspirerats av vem?

– Äh, säger Adrian. Folk som blir arga är bara avundsjuka. Affärsidén är jävla smart och idioter är dom ju om dom inte smider medan järnet är varmt.

Just därför är jag ju så ANGRY… för att inte JAG kom på den simpla idén…

På fyrhjuling till fest

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Så här såg det ut i lördags då jag for iväg på studentjubileum. Det är trettio år sedan vi fick vita mössan. Men här ligger den inpackad i bagageutrymmet längst bak för nu är det hjälm som gäller.
Jag hade tänkt ta cykeln till festen men så råkade ”Väiski” och hans fru Sonja komma till kiosken, och hon lånade snällt ut gubben och fartspelet Mortadella för fem minuter.

Regnväder är skrivväder

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Så här ser min utsikt ut i dag. Regnet smattrar mot rutan, det är sexton grader och således inte någon rusning i kiosken. Jag kan lugnt sitta och skriva några timmar på raken.

Den här utsikten hade vi igår på eftermiddagen från kiosken. Efter sol kom lite regn vid 14-tiden och skrämde bort gästerna från badstranden.

På parkeringen stod den här roliga bilen. Förmodligen kaffereklam, men det kunde ju också vara en bil som rattas av en Katriina som vunnit guld i någon idrottsgren.