En plats där allting får ta sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här finns det löv att kratta och mera kommer ner hela tiden. Här finns nämligen många lövträd.

Jag började igår med att kratta en halvtimme. Ryggen tål inte hur mycket som helst, men den här milda vardagsmotionen i kombination med frisk luft gör mig gott. Också det faktum att allt får ta tid. Här finns servicepersonal som mot betalning sköter olika gårdsarbeten, men vill någon av oss boende göra en del av det är det fritt fram. Och högst frivilligt. Ingen som kräver något eller förväntar något.

Mängderna av löv är enorm, så det syntes knappt för någon med blotta ögat att jag hade krattat. Men den som är observant ser tre stora högar av löv under tre träd på gården – och de högarna fanns inte där i måndags 🙂

Bostadsbolaget heter Äppelviken, det är ett vackert och roingivande namn för platsen där jag nu bor.

Här håller jag på att lära mig att allt får ta tid. Jag sover bra och har en rytm just nu som gör att jag lägger mig 22.30 och vaknar 08.

I dag ska jag med två vänner till Ikea. Det behövs en större bil där vi kan lasta in möbelpaket vars längsta bitar är kring 170 cm, kanske mer. Jag ska nämligen köpa klädskåp.

Efter att under två månaders tid haft kläderna i genomskinliga plastlådor och på ett klädräcke ska jag nu äntligen få ett skåp. Sedan tar det förstås tid att montera ihop det och flytta de saker som nu finns i sovrummet, osv.

Men här i Äppelviken får allt ta den tid det tar.

Vardagslyx – att läsa mycket och länge

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I söndags köpte jag Helsingin Sanomat och insåg först senare att jag hade köpt lördagsnumret. Det gjorde mig inte alls upprörd. Nuförtiden låter jag mig inte uppröras av små saker.

Det är såsom den finska annonstexten här säger: Arjen ylellisyys koostuu pienistä osista. Alltså: Det lyxiga i vardagen utgörs av små detaljer.

Annonsen handlar förstås inte om det jag tänker på. Den handlar om reparation av bilar, hur vi ska försöka ennakoida = förutse, sådana och vad de kostar.

För mig är det vardagslyx att få en tjock tidning framför mig. Dels håller jag finska språket vid liv genom att läsa Helsingin Sanomat, dels finns här så många intressanta artiklar att lära sig nytt av.

Allt från hur Fiskars som varumärke och produkt slagit igenom i USA, till frågan om varför det finländska bastufolket har svårt att visa sig nakna inför främlingar i en bastu 😀

Jag köper inte HS ofta men då jag köper den läser jag den länge och tämligen noga.

I dag tror jag att jag ska kratta lite på gården. Jag gillar att kratta och även om vi kan köpa in tjänster med både gräsklippning (gräsmattan är enorm) och lövblåsning, snöskottning och annat – så får vi boende om vi så vill idka nyttomotion. Det är inget måste, utan helt frivilligt och då är det ju kul att kunna göra sånt när andan faller på, vädret så tillåter och tid finns.

Måndagskväll vid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Cykeltur. Och har lite upptagit fotograferingsintresset. Känner mig inte helt skarp där ännu, men har framöver allt mer tid att testa och tycker det är roligt!

Platsen är Stenparken, eller kanske den inte ens heter så. Men det är en rastplats vid Strandvägen i Lovisa.

Här är det skönt att sitta och beundra naturen invid Lovisaviken. Platsen är byggd så att den inte i första hand kan förstöras av någon som tycker om att kasta bänkar i havet eller på annat sätt förstöra.

Glad måndag! 19-08-2024

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Mitt 462:a inlägg i Glad måndag härstammar från lördagen då jag av en slump råkade komma in på kanalen Suomi+ med sport. Tyska fotbollslaget Bayer Leverkusen låg då jag började kolla matchen under med 1–2 mot VBF Stuttgart i Supercup 2024.

Lukas Hradecky, kapten och målvakt i Leverkusen, kommer från Finland och är målvakt också i vårt landslag. Leverkusen har gått från den ena framgången till den andra denna säsong, och pressade också Stuttgart hårt den sista kvarten av matchen. Jag jublade förstås då laget gjorde 2–2 och ännu mer när Leverkusen vann straffsparkstävlingen där Lukas tog en boll och den sista avgörande sköt Stuttgart över mål.

Glad måndag med detta minne och en lista på andra som är med i denna utmaning finns HÄR under ett lite äldre inlägg.

Skyltsöndag, den 18 augusti 2024

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ytterligare ett bidrag från Öppna Trädgårdar-evenemanget och Kärlekens trädgård i Hopom.

Rakkauden tarha – Kärlekens trädgård. Puu = träd, och puutarha = trädgård, så det är lite en ordlek här. För ordet tarha används också då vi talar om barnträdgård, som är lapsitarha på finska 🙂

Skyltsöndag förvaltas väl av bloggvännen BP. Titta in hos henne! Där finns också annat intressant än ”bara skyltar”.

Macaroner och tomater

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Inte som en mix, men båda är ju goda! Macaroner utan k, för då blir det nåt helt annat. Och inte Macron, Frankrikes president, Emmanuel.

Hade Inge-Maj och Bengt på kärt besök i dag och bjöd då macaroner, kaffe och våfflor med jordgubbar. Det går att värma gårdagens våfflor, som förstås blev mjuka över natten, på låg värme i brödrosten och då är de frasiga igen.

Nu mognar tomaterna med fart, så jag går dit en gång per dag och plockar så att jag har till frukosten. Grannar och andra ska också få 🙂 ❤🍅

Fredagsnjutning

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… efter bastun blev en frasig våffla med några smultron och ett gäng jordgubbar.

Lycka är att ha en granne och en god vän som tycker om matlagning och bakning. Lånade med glädje ut mitt våffeljärn och bjöd på elektriciteten och jordgubbarna då det som tack vankades detta!

Kan åter cykla och gå

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var mycket soligt och varmt igår den 15 augusti. Här står jag i skuggan på trottoaren utanför servicehuset Esplanad, där jag hade varit på massage. Väntar på att syrran ska hämta mig med bilen då vi ska handla till mamma.

Jag kan gå korta sträckor nu, sju månader efter att benet började krångla och fem månader efter att muskelfästet brast eller en muskel gick sönder. Läkaren som sa att skadan ska självläka hade rätt och han tippade att det kräver 3-6 månader.

Den här veckan har jag också cyklat korta sträckor och det har gått bra. Så nu ska jag fortsätta med detta, som sakta tränar upp benet, och jag ska ge akt på att jag går på rätt sätt också. Hittills har jag parerat på olika sätt då knäet gett efter, vilket lätt till att jag fått andra problem med kroppen.

Nu stundar några lediga dagar från jobbet och jag har börjat förbereda att ge över åt den nya chefredaktören. Skrivit långa listor som ska underlätta personens jobb. Jag känner lättnad då jag blir av med en hel del ansvar, men förstås utgör också framtiden ett frågetecken. Oskrivna blad i livet kan dock också vara trevliga och spännande!

Bilder från dagar som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Molnformationer ovanför Lovisaviken i tisdags. Vi har haft vackert väder nu sedan dess och jag hoppas vi får en lång och fin sensommar och en varm höst.

Ett träd hade börjat växa på fel ställe i odlingsspalten. Grannen Pia svarvade till ett litet konstverk av löven från det. Jag i min tur tog in en kvist som hade rötter och satte den i en glasflaska. Gillar att experimentera.

Dagarna går fort. Efter massagen i dag åter dags att veckohandla till mamma.
Mycket jobb också imorgon men sedan ska jag får vara ledig några dagar. Senast jag hade en vecka ledigt var i juni och då hade jag flyttbestyr.

Jag tror att jag har kommit på en fritidssysselsättning att återuppta flitigare än förr. Fotografering! Den får mig att gå ut i naturen. Och så leker jag med tanken att börja skriva min fjärde bok.
Jag blir varken rik på det ena eller det andra, så visst ska jag försöka hitta olika uppdrag också som ger inkomster. Men just nu stressar jag inte kring den tanken. Jag vet mer mot slutet av detta år 🙂

Dessa härliga morgonstunder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den rubriken hade jag inte för några månader sedan tänkt att jag skulle skriva 😀 I och för sig har jag ännu inte stigit upp med solen före klockan sex, men klockan åtta är tidigt för mig.

Efter några svalare dagar har solen nu skämt bort oss igen och jag öppnade fönstret i köket och nu även i sovrummet. Diskmaskinen på, frukost med egenodlade tomater. Hörde gässen som flög över huset. Lovisaviken ligger bara ett par hundra meter bort, och gässen håller ofta till där nu. I vassen, eller ute på vattnet, ofta även i Strandparken. Sedan flyger de upp till landsbygden för att äta på åkrarna, tror jag. Någon expert eller ornitolog är jag ju inte 🤣

Jag gillar morgonsolen i köket och tar därför ofta bilder där. Det ska bli spännande att se hur ljuset där förändras till hösten och vintern och att sedan få uppleva en ny vår här.

Jag har varit ganska mycket utomhus sedan jag flyttade hit till gamla huset. Därför blir jag fortare trött om kvällarna, somnar för det mesta också snabbt, sover ofta gott. Ibland vaknar jag av grubblerier, men det är väl något som bara hör till, beroende på i vilka faser livet är.

Troligen sommarens sista pepparschnitzel på Café Skeppsbron igår. Säsongen är inte slut där, men menyn ändras och utbudet minskar ju närmare hösten vi kommer. Schnitzlar finns kvar, men inte alla varianter av såser. Det här är min absoluta favorit. Varje sommar väntar jag lika mycket på att den ska tas med på menyn 🙂