Bergbana i Budapest

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Bergbanan upp till Castle Hill hade två vagnar, Gellert och Margit, som gick i skytteltrafik upp och ner i en brant backe. En singeltur som var en dryg minut lång kostade 840 Huf (cirka 2,50 euro). Vi tog en liten buss ner eftersom vi har ett kort som vi får åka för i 72 timmar.
Utsikten var fin över hela Pest-sidan. Bron på lilla bilden heter Széchenyi lánchíd.

Sådant som är annorlunda här än hemma är att man får röka på restaurangerna. Vissa matställen har rökrum och rökfria rum vilket är bra. Annars har man ju redan glömt hur man också luktade som en rökt böckling då man kom från krogen i Finland för några år sedan.
Ganska ogenerat går folk också på gatorna med hela vinpavor och flaskor med mousserat i händerna. Man dricker lite var som helst.

Tiggare och uteliggare finns också här. Vakter, som vi kallar ”Farsorna på stan” står vid underfarter vid större avenyer samt vid tunnelbanened- och uppfarterna i sina reflexvästar. De skapar nog nåt slag av trygghetskänsla bara genom att synas.

Här finns så mycket att se, det blir ju bara en tusendel vi hinner med under tre dagar. I dag satsar vi på Stadsparken och trådbussarna.

Ett av resmålen bongat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Ett av utflyktsmålen på Budapestresan var före detta Nepstadion, sedan 2002 Ferenc Puskas-stadion. Ett monument från en svunnen kommunisttid. Håller på att förfalla men här spelade Sverige en klassisk VM-kvalmatch mot Ungern 1973. Ralf Edström stod för ett sent kvitteringsmål då Sverige nådde 3-3.

Denna stadion ska oss veterligen rivas – hur nu det ska gå till. Man undrar hur dom ska göra det. Jämna den med marken? Ta tillvara något? Kanske inte plaststolarna men alla de fina strålkastarna, vad gör man med dem?

För att komma hit åkte vi tunnelbana. Men innan vi började åka ville vi ha ett turistkort som berättigar oss att resa hur mycket som helst med T-bana, buss, spårvagn och trådbuss under 72 timmar. Att hitta en plats som sålde kortet krävde att vi gick runt i en och en halv timme, men vi såg ju delar av staden under tiden 🙂

Det blev en hel del promenerat men i kväll ska vi nog ännu ut och åka spårvagn. I morgon kanske flodkryssning innan vi börjar heja på Tor i innebandyligan, på distans.

Framme i Budapest

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Resan ner till Budapest gick bra. Fastän maken sa att jag var arga tanten innan vi kommit med bussen förbi torget i Lovisa. Sätet i bussen gick inte att ställa i normalläge och en kille som satt några bänkrader fram luktade av en överdos rakvatten.

Sedan var det raka spåret genom luften från Vanda till den storstora staden Budapest, som vi inte sett så mycket av eftersom klockan var 19.30 då vi landade och då var det mörkt. Regnar gör det också och temperaturen är +8, men vädret kommer inte att störa oss, det är vad det är.

Vi har installerat oss på hotell Marmara Hotel och rummet som ligger på våning tre är fint. Utsikt mot en sidogata, riktigt bra för oss.

Vad vi ska göra de närmaste dagarna vet vi inte. En flodtur på Donau, besök  i något termalbad kanske, muséer, kyrkor? Köpa Budapestkort så vi kan åka metro, spårvagn, trådbuss.

Gjorde första promenaden i regnet till en liten närbutik. Två öl, en salt pastej, 2 liter vatten kostade 1000 Huf (drygt tre euro).

Andra prisjämförelser: taxi från flygfältet cirka 15 km, nästan en halvtimmes tur, 21 euro.
Vi hörs i morgon – hoppas jag 🙂

Min nya telefon saknar knockouthandske och stekmätare för julskinkan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Huh-huh! Inte visste jag att den nya familjemedlemmen Nokia E7-00 skulle vara SÅ krävande. Den har pockat på min uppmärksamhet hela dagen. Blipp och blopp säger min lilla bebis. Den pensionerade telefonen ligger bredvid bebisen på arbetsbordet och suckar lite i stil med vad-var-det-jag-sa, allt nytt är inte bättre.

Men jag ser nog också att gamlingen är nöjd. Och jag tog det som ett rop på hjälp av kommunikatorn att den ville gå i pension då displayen sade upp kontraktet.

Jag kom slutligen i kväll på att det går att stänga av bebisen, lika väl som det går att ringa och skicka sms med den nya telefonen. Allt det där med videoeditering, redigering av bilder (ni vet, man kan sätta in pratbubblor, förvränga nunorna på dem man fotograferat osv.) är ju helt kul. Att ringsignalerna är uppdelade i mapparnas mappar var också häftigt men utbudet var så enormt att jag inte orkade traggla mig genom det.
Det enda jag saknar hos bebisen är: bankomatfunktioner (t.ex. sedeluttag), promillemätare, digital stekmätare för julskinkan, blodtrycksmätare, stegmätare, elvisp och en liten knockouthandske som jag i ett oövervakat ögonblick skulle kunna rikta mot usla domare i Tors innebandymatcher.

Att resa är inte bara att vara DÄR

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Att resa är inte bara att åka från plats A till plats B.
Att resa omfattar också förberedelser och förväntningar.
Vår resa till Budapest bokades 7 augusti. Successivt har vi kollat bilder och information på nätet samt bytt erfarenheter och åsikter med andra som varit där. I går plockades resväskan fram.
En betydande del av charmen med att resa är ju att planera. Då man kollar vänners fotografier, ser på bilder och kartor på internet, insuper information om sevärdheter … det är då man bildar sig uppfattningar och förväntningar. Vissa infrias, andra överträffas och en del saker blir man besviken på.
Men det hör till resandets natur.
Jag älskar att resa, se nya platser, våga ta ett litet hopp ut i det okända eller in i en suspekt bar.
Har tänkt blogga från Budapest, så vi får hoppas tekniken funkar. Vi åker ner torsdag kväll 20 oktober och lämnar staden mitt på dagen måndagen den 24:e.
Och bara för den lille inbrottstjuv som tänkte ”nu är dom borta hemifrån” så kan jag säga att vi som vanligt har lägenhetsvakter.

(OBS! Flaskorna på och i vinstället ska inte med)

Hela Djurgården kan inte tas med på resan

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

– JAG vill åka med!
– Jag vill OCKSÅ åka med!
– Tomten får ALLTID åka med, det är ORÄTTVIST!
Djurgårdens invånare skriker i högan sky och jag försöker medla bäst jag kan.

– Tomten råkar nu som äldste vara självskriven för varje resa, förklarar jag. Det kommer en dag då han inte orkar resa mer och då är ni bara tre att slåss om platserna.
– Ja, men nu är det MIN tur att åka tillsammans med Tomten, gastar Älgen.
– Nähä, du var med på lyxhotellet på Skatudden, skriker Mumin.
– Jag har inte rest NÅNSTANS efter Island, brölar Lammet.

Själv minns jag inte vem som varit var och när. Jag lovar därför införa en turlista för Mumin, Lammet och Älgen. Dessvärre blir det lotten som får avgöra vem som åker med oss till Budapest.
– Hela Djurgården får inte plats på resan, säger jag så milt jag kan.

– Djurgården? Va i helvete? Va? Va? Va?
Maken är så upprörd att han nästan sätter en icke-Ikea-köttbulle i halsen. Han hejar på AIK.

Lotten gynnar Mumin. De två andra surar en stund, men då de ser att jag skrivit en turlista börjar de redan fundera vart nästa resa går. För då blir det Älgens eller Lammets tur att följa med.

Aj äm söu bjuuutifull!

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Silver i håret har väl alla hört talas om. Och gubbarna, de har de grå tinningarnas charm.
Jag har aluminiumfolie i håret jag. Spejsad värre som The Mother of the mothership in the universe.
Det är jätteskönt att gå hos frisören. Inte bara för att man blir fin i håret och får skön massage då håret tvättas. Hårfrisörskan fyller en stor social funktion. Där snackar man om allt.

Rösta på min blogg! Jag skulle verkligen sticka ut på galan!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Om man är anspråkslös kommer man ingen vart. Så varför skulle jag inte be just DIG rösta på MIN blogg? Läs mer om tävlingen på www.bloggpriset.fi.

När jag gav min blogg en nystart vid årsskiftet 2010-2011 tänkte jag att nu ska jag banne mig visa att också medelålders tanter kan blogga. Men jag vägrar satsa på pyssel, inredning, mode, recept och makeup.

Jag kan visa plagg jag köpt, bakverk jag misslyckats eller lyckats med, jag kan bjuda på ett och annat recept. Men min blogg presenterar inte varje dag vackra photoshoppade bilder, inte på bling, inte på blong. Den bara avspeglar mig.

Några andra tankar jag haft då jag bloggat
– Besök andras bloggar ofta, kommentera, uppmuntra. Vi är inte bra på det i Finland.
– Lyft inte bara fram de unga och vackra. Svenskfinland är litet men inte så litet att medelålders och ännu äldre inte får synas. Bort med åldersdiskrimineringen. Det är klart att om jag går på Blogg-galan blir jag uttittad. Jag är inte smal, jag är inte trendmedveten, jag är inte ung, jag är bara jag.

Kategorier där du kan rösta på debutsky.wordpress.com
Årets nykomling – en blogg med ett nytt och fräscht grepp. Bloggen bör vara startad under 2011
Årets mest orginiella blogg – en blogg som sticker ut
Årets bäst skrivna blogg – bloggosfärens bäst skrivna blogg (så som jag ser det är språket viktigt)

Statistikälskare som jag är avslutar jag med följande siffror
Besökare sedan 1.1.2010, cirka 13.700.
Klev upp bland de 100 mest lästa på bloggtoppen.fi i dag, 98:e plats.
Fem mest lästa inlägg under året: Härligt stöd för Ölvin 207, Nytt slipsmode på kommande 206, Skräpa ner så syns du 158 (på tre dagar), Dagens Sportbild 147, Nytt spelarkontrakt 142.

Jag vet att jag inte har en chans mot Mama´s got the Magic, mot Kakkakaffe eller Tommix som toppar bloggtoppen.fi i dag. MEN – jag är nog årets rookie 😀

Trettiotre år sedan pappa dog

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är trettiotre år, sex månader och fyra dagar sedan min pappa valde att göra slut på sitt liv. Jag skulle fylla sexton den våren.
I början, under flera års tid, tänkte jag på honom varje dag. På trettioårsdagen efter hans död grät jag massor. Som om sorgen, insikten om att han är borta för evigt, kom ikapp mig först då.
Jag har aldrig känt hat eller ilska över hans beslut. Men ledsen och besviken har jag varit. Det blev ju så många varför obesvarade.
Tiden läker väl inte alla sår, men minnen bleknar. Man lär sig leva med det som hänt och jag har ju många väldigt fina minnen kvar av pappa. De försvinner aldrig.
I dag gjorde mamma och jag hans grav höstfin. Jag tycker inte det spelar så stor roll när man går till gravarna. Man går då man känner för det. Inte för att andra ska se om där är blommor eller ljus.
Pelargonerna var ännu så pass fina att vi inte tog bort dem. Ljungen är ny. Och vem vet när snön kommer och täcker alltsammans.
Kyrkogårdar är fina. Jag tycker om att gå där, sådana dagar då jag inte har bråttom. Och jag pratar gärna om, samt med, min pappa. På det sättet lever han vidare.

Shoppade i Stockholm

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Ni som följt min blogg minns kanske att jag en gång skrev om mina kära, bruna, helt utslitna tofflor. Trotjänarna hade följt mig omkring 13-14 år. De var så kära att vi inte ens kunde slänga bort dem. Funderade på att på något sätt göra ett konstverk av dem. I väntan på den bästa idén ligger de nu på hedersplats
och vilar i vår skrubb.
De nya är grå och av märket Shepherd, köpta i Gamla Stan i Stockholm för 375 kronor. Riktigt mysiga de också, men nog får de jobba på innan de når samma status som de gamla 😀
Nya stövlar var jag också tvungen att köpa eftersom de jag skaffade från Marski i Helsinki City förra hösten redan hade gått sönder. Den till synes bastanta klacken i gummi hade nästan lossnat från sulan.
Nog blir man lite sur på slit-och-släng-samhället, men vad gör man? Skorna kunde inte fixas, jag hade inte kvittot kvar, och en bussresa tur-retur Lovisa-Helsingfors hade kostat cirka 40 euro.
Få se hur länge de här tofflorna och stövlarna håller. Jag håller er uppdaterade!