Adrian har skaffat en ny telefon. Den bjuder på olika alternativ till exempel för väckning och påminnelser.

I morse väcktes han av en kvinnas ljuva stämma.

– Dags att stiga upp , raring. Dags att stiga upp, raring. Dags att…

Till imorgon ska jag programmera om telefonen. Adrian ska på fest i kväll och kommer inte själv att ställa klockan på väckning.
Men det kommer jag att göra 🙂

– VÄCKNIIIIING!

Den barska stämman kommer att få honom att tro att han är tillbaka i lumpen.

– VA FAN HÅLLER DU PÅ MED? SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÅ ARSLET UR SÄNGEN, VA?
VA – VA- VA!!?? UPP UR SÄNGEN SLÖFOCK! ÖGONABÖJ!

Ska bli ett nöje att se hur han reagerar.

– Jippiii, äntligen bor jag i en storstad! Lilla Lovisa blev Stora Lovisa på en sekund.

Adrian ler åt min entusiasm. Förvandlingen skedde på en sekund mellan 31.12.2009 och 1.1.2010. Jag var i Riga och firade nyår då. Stod i en park med champpisflaskan i handen och skålade med min man. Adrian stod på trappan till ett fint hotell och höll armen om en brunett.  Hon frös förstås eftersom hon var klädd i klänning, kort päls och högklackade skor.  Inte alls som jag – i vandrarkängor och dunjacka…

Men till saken. Då hela gänget återvände till Lovisa undrade jag varför det var så folktomt på gatorna.

– Måste kanske vänta tills imorgon, sa jag. Alltså att det blir dag.

Det var ju sen kväll då den 2 januari.

– Gör det du, sa Adrian då. Allt kommer att se annorlunda ut imorgon.

I morgon blev i dag, söndag 3 januari. Fortfarande inga folkmassor på gatorna i Lovisa city.

– Vänta bara tills IMORGON, sa jag entusiastiskt där vi promenerade på Drottninggatan. Vi har ju 16 000 invånare nu. Det är bara för att det är så kallt i dag (minus 25 grader) som ingen är ute.

– Jovisst, svarade Adrian. I morgon kommer här att vimla av folk. Som på Drottninggatan i Stockholm.

Så nu väntar jag på morgondagen. Måste nog starta tidigare till jobbet. Det kanske är fullkomlig kalabalik på huvudgatorna i Lovisa City.

(fotnot: Lovisa stad med ca 7 500 invånare fusionerades 1.1.2010 med grannkommunerna Pernå, Liljendal och Strömfors)

En varg intervjuas på TV. Han får frågan ”Varför dödade ni denna människa?”
Tittarna ser en sargad människa ligga på marken.
– Jag ville ha ihjäl en människa. Jag har alltid längtat efter att få fälla en människa. Det kändes stort då jag äntligen fick göra det.
—————————-

(reflektion efter att jag sett ett nyhetsinslag om vargarna som skjutits i Sverige och en kvinna som sa att hon alltid hade längtat efter att få skjuta en varg)

Jag ser ofta olika scener spela upp sig, som på ett videoband, i mitt inre.
Att beskriva dem med ord är svårt, därför inleder jag en serie av sketcher här på min blogg.
Hoppas att någon producent på ett TV-bolag är fiffig nog att inse vilka guldkorn här finns.
Jag skriver – ni filmar och producerar – världens succé.
Pengarna delar vi på. Hur många procent ni får och hur många jag får, det bestämmer jag.

———————

I affärscenter, på flygfält och på andra allmänna platser där många människor rör sig brukar de dyka upp. Personerna som vill göra gallupar. Vanligtvis frågar de artigt:  ”Ursäkta, har ni tid en minut?”.
Men nu är det slut på artighetsfraserna. Intervjuaren kan dyka upp när du minst av allt anar det.
Till exempel då du kommer ut från toaletten.
– Hur många pappersark använde ni nyss?

Min ”gamla” tyskalärare gav mig en gång ett råd som jag aldrig glömmer. ”Behöver du gå på toaletten, svep in på första bästa hotell och låtsas som om du bor där – det funkar alltid, ingen kör ut dig”.

Jag följde tyskalärarens råd i dag utanför fina Latvija Riga Hotell. Gick in i vestibulen och avslöjade inte med en min att jag inte var en del av det vackra folket, som för övrigt gled omkring i högklackat och åtsmitande svarta fodral (=små tygstycken som föreställde klänningar).
Jag bar täckjacka och rejäla vandrarkängor. Borde inte säga det här men kan inte låta bli. INGEN hade noterat det minsta fastän jag hade vandrat in med en sprängladdning under jackan. Säkerhetskontrollen var lika med noll. Upp till utsiktsplatsen vid skybaren kom vi också fastän vi inte bodde på hotellet och OBS, fastän baren inte ens var öppen.

På det andra stället där jag kissade (en fin källarbar i gamla stan) lyckades jag med konststycket att fälla en liten gran (1,5 meter hög och 1 meter bred).

Inne i toan slet jag sedan sönder spärrhaken till väntrummet och blev därefter med låsknoppen i handen i själva toaletten. På väggen fanns en skylt med text på lettiska ”ni filmas av en smygkamera”.

Det är ju nästan så man kan tro det är sant. Att jag kommer på TV nån dag. För det kan väl inte vara så att jag klantar mig mer än andra?

Blev tvungen att ge Adrian en lektion om vad ordet, uttrycket, lätet ÖÖÖH betyder.
Och i vilka olika sammanhang ÖÖÖH kan användas.

1) Du ombeds beställa drink på en krog och kan inte bestämma dig genast. Då svarar du ÖÖÖH.
Det betyder bara att du är fundersam och obeslutsam.

2) Du sätter dig i taxins baksäte. Då föraren frågar vart du ska svarar du ÖÖÖH.
I småstaden Lovisa blir du då körd till din hemadress, som föraren förstås känner till.
I Helsingfors, där Adrian bor, blir du utslängd i snödrivan.
I detta fall är du för full för att kunna säga något annat än ÖÖÖH.
Lätet ÖÖÖH kan med andra ord betyda lite vad som helst. Men i taxin betyder det ”kör mig hem”.

3) Jag försöker i uppförsbacke i decimeterhög snömodd skjuta fram min kompis som sitter i rullstol.
Vi får möte i backen av en karl som är på väg åt motsatt håll. Han ger artigt plats åt oss genom att stiga åt sidan på den smala trottoaren. Stannar upp, ler lite fånigt och säger ÖÖÖH.
Det här betyder att han är en oföretagsam, tafatt idiot. Han rör inte en fena för att hjälpa oss.

Adrian har en del pengar på banken. Det rasslar in nåt som kallas dividender och så har han plöjt ner kosing i fonder. Han har nåt som heter depositioner också. På dem betalar han källskatt.
– Den där jävla Kjell ska jag ta och sparka i skrevet nån dag, säger han.

När något är bra i Östnyland i södra Finland där vi bor säger vi finlandssvenskar ”det är NOG bra”. Eller då vi vill påpeka att vi verkligen gjort något, till exempel lagt ett brev på posten säger vi ”jag har NOG skickat det”.
Då jag bodde i Sverige blev jag fort medveten om att NOG signalerar osäkerhet.
– Visste du inte att du hade skickat brevet? Varför säger du att det är NOG bra eller att det NOG går bra. Vad i fasiken menar du egentligen?

Då östnylänningen ätit något han eller hon ansett vara gott eller rentav himmelskt gott svarar personen på frågan om hur det smakade.
– Jo du. Int felades de någo!

– Min tidning kommer då aldrig att betala miljoner för att få en intervju med en älskarinna.

Adrian slukar den ena skandalnyhetssnutten efter den andra som svensk media lägger ut på nätet om den otrogne golfsspelaren Tiger Woods.

– Alltså du menar att om det visade sig att statsministern eller nån annan höjdare hade ett dussin älskarinnor? Då skulle du inte betala för att få lägga ut dem på nätet eller publicera dem i din papperstidning? Men tänk så många lösnummer Helsingfors Dagblad skulle sälja.

Han funderar en stund.

– Tror du dom skulle nöja sig med en mugg och en HD-handduk?

Jag har ordinerats en dunderkur, en så kallad hästkur, mot efterskvalpet av svininfluensan.
Varför man talar om hästkur då man ska bota en kraxande kråka mot svinflunsan vet jag inte.
Zithromax 250 mg, två tabletter dagligen kuren till slut – och kuren pågår bara tre dagar.
Därför måste det nog vara frågan om en hästkur. Om den ska göra mig kraxfri på så kort tid måste det finnas real power i den.

Jag brukar sällan läsa det finstilta. Ni vet, i kontrakt och sådant där som jag dagligen konfronteras med.
Men då det gäller mediciner gör jag ibland undantag.

Och om Zithromax 250 mg läser jag att medicinen används för att bota infektioner i könsorganen, sådana som klamydia och gonorré.
Det står nog annat i det finstilta också, om hals, lungor, bihålor, mellanöra osv.

Men av någon anledning undrar man ju ändå vad blodprovet på läkarmottagningen egentligen visat och varför läkaren såg så klurig ut då han till synes lottade fram min medicin.

– Tjaaa… vi ska nu se vad här finns, sade han och olika medicinalternativ flimrade fram på datorskärmen.
– Jag tror vi tar… (och så blundade han)… den där! Det blir nog bra, en riktig hästkur!

I vår familj finns en virkad tomte. Han är femton centimeter hög.
Vanligtvis är tomtar snälla, eller också förväntar de sig att andra ska vara snälla – åtminstone inför jul.
Vår tomte är egentligen ganska elak, men vi älskar honom som om han vore vårt barn.

Han ska med på alla resor. I ett obevakat ögonblick brukar han slinka ner i någon kasse, vanligtvis i handbagaget.
När vi kommit så långt att det är omöjligt att sända honom tillbaka hem, sticker han fram sitt plyte.

– Var är brännvinsflaskan, skriker han. Sitter ni och pantar på den själva era snåljåpar? Ro hit med spriten!

Han var med i Thailand för ett år sedan. På James Bond-ön stal han all uppmärksamhet. Ploppade upp överallt. Han finns på en massa foton vi har därifrån.

Adrian kollade nyligen ett program på TV som handlade om den norske filosofen Arne Naess. Den gamle gode gubben har alltid en gris av tyg med sig i fickan. Han struntar i att han får blickar från höger och vänster. Gubben är ju så gammal, … man måste kanske förstå att han behöver ett gosedjur.

Arne talar med tyggrisen Timotei så som vi talar med vår virkade tomte.
Och Arne är vis på många sätt. Han ser det positiva i att bli gammal och glömsk.

– Fastän jag reser till samma platser där jag varit förr eller på samma rutt med buss och tåg är upplevelserna alltid nya och fascinerande. Jag kommer ju inte ihåg att jag varit där förr.

Underbart!