Så står det på en ljushållare där jag kan ha värmeljus. Men den syns inte på den här bilden.
Tänkte ändå att jag ska visa en bild från mitt hem, inget är stajlat på minsta sätt. Fuktighetskrämer jag använder för benen om kvällarna står på bordet. En Året Runt-tidning. Mumin-kalendern där viktiga saker noteras.
Och just nu, lite annorlunda fixat med dynor att sitta på så att benet mår bra. Soffan har en lutning som gör att det är kämpigt att komma upp från den då lårmuskeln och knäet strejkar. Men skam den som ger sig. Man får ta till olika knep!
Ibland funderar jag på en ännu mer enhetlig inredning, men i dagsläget är jag inte den som släpar möbler. Varken in eller ut 🙂
Imorgon har jag telefontid med läkaren och ska då ställa några frågor som gäller värkmedicin och hur sådan kan påverka de inre blödningar jag haft. I dag väcktes också funderingar kring muskelfästen. Kan ett sådant ha gett efter, gått sönder? Uppstod knaket och blödningarna av det? Blir troligen magnetröntgen, men först nästa vecka. Har lite annat planerat för några lediga dagar från torsdag till lördag.
Efter en ganska kämpig dag på jobbet kändes det skönt att komma ut en stund i friska luften och få skjuts av syrran till Tokmanni. Jag behövde lite allt möjligt från toapapper till ljus och rengöringsdukar för glasögonen. På pappersavdelningen möttes jag av de här klisterbilderna, som slutligen gjorde min måndag glad!
Och eftersom det varit blåsigt och kallt ute tycker jag att den här bilden med en vits från Året Runt kan passa som en bonusbild.
Andra bloggare som ofta eller ibland är med i Glad måndag hittar du länkar till i detta gamla inlägg. Är du med ibland, men finns din blogg inte med bland länkarna? Meddela mig så matar jag in dig där!
Ett minne från ett loppisbesök i juli ifjol. Det var en het dag och svarta moln tornade upp sig mot horisonten. När vi körde hem från Liljendal kom det också ett störtregn.
Allt annat är ju översatt, men Hallintovirasto kanske närmast kan översättas med förvaltningsverk eller administrationsverk. Fler söndagsskyltare hittas via BP:s blogg!
När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det ut så här.
Vinterns hälsning: ”Trodde du att våren var här? Hahaa! Nej du! Än tänker jag härja på.” Ja, du har ju gjort det bara sedan mitten av november men fyra månader räcker då inte till, frågar jag. Ska det vara rättvist ska vi ha tre månader vinter, tre månader vår, tre månader sommar och tre månader höst.
Finns inte så mycket att fotografera. Kundvagnen i K-hallen. Köpte en tidning som tack till min syster som skjutsar mig mycket nu då jag inte gå långa sträckor.
Såväl på knäet som bakom det, i knävecket och en bit upp på låret, har jag nu blåmärken. Jag skickade foton till läkaren och hoppas han kan ringa och säga om det ser farligt ut. Det small ju i benet för en vecka sedan, men kan blåmärken, inre blödningar, visa sig först senare?
Hade lite värk i natt och rejält svårt att flytta det stela benet. Ibland när jag ska in och ut i en bil måste jag hjälpa benet genom att lyfta det med händerna. Vissa dagar går det bättre, i dag har det varit sämre.
Tidningarna lämnas fortfarande utanför dörren och någon lyfter sedan in dem på en stol och därifrån första våningen får vi hämta dem. Tur att hissen funkar 🙂 Jag minns då jag 2014 hade bokat en resa med Hurtigruten, men den blev sedan inte av då många backade ur. Fortfarande drömmer jag om att få uppleva en del av rutten.
Dis och dimma, riktigt lonkerogrått-väder har vi. +4 grader, och till nätterna fryser det på. Men långsamt smälter snön och isen och i dag var det första gången jag kände att det doftade vår ute! Jord, sand, blöt mark.
Det kommer inte så mycket sevärt på teve ikväll, så jag ska läsa mina vänners bloggar. Har kört ett varv med dammsugaren, men även det tar på krafterna, eller anstränger benet – så det måste göras i etapper.
Skulle hämta tidningen från golvet i hallen i morse, men där låg ingen HBL. Loggade in på Mitt konto och tänkte lämna in reklamation om att tidningen uteblivit. Där fanns ändå information om att tidningen anlitar en ny utdelare, som ännu inte fått nycklar till just vårt hus. Vilket betyder att var och en själv, tillsvidare, får hämta tidningen nere vid ytterdörren. Jag tror att någon som är tidigt i farten i huset lyfter in dem på en stol.
Hos Elisamatilda är det ordet VISUELLT som gäller denna helg.
Hur ser en vecka ut visuellt när du tänker på den? – Den här frågan gillar jag, för jag ser mycket på ett visuellt sätt. Allt från årskalender till nu nämnda vecka. En vecka för mig ser ut som en liggande skrivbordskalender. Måndag till vänster och söndag längst till höger. I den kan jag skriva in allt viktigt, med klockslag från 8 till 18.
I vilken ordning sätter du på dig kläder? – Trosor, blus eller tunika. Ska jag gå ut hemifrån så blir det byxor, strumpor och slutligen skor och jacka.
Vad packar du för mycket av vid en kortare resa? – För-säkerhets-plagg är kanske inte något ”för mycket”, men en del krämer och stylingprodukter är ofta onödiga på korta resor.
Hur ser din tvättstugerutin ut? – Använder inte tvättstuga. Tvättar i maskin hemma ett par gånger i veckan.
Hur ser dina bokhyllor ut? – Har inga bokhyllor mer. Säljer eller ger bort böcker som jag har läst.
Arbetsmiljö. Testade belysningen innan jag tog foto av en person som jag intervjuade. Började jobba halv tio och slutade vid sjutiden på kvällen. Här emellan fick allt från förberedelser av följande tidning till Teams-möte och ett par intervjuer plats. I samband med kvällens intervju kunde jag äta och dricka gott, vilket inte är fy skam då jag sällan hinner göra mat hemma.
När vi skulle åka hem regnade det rätt mycket. Positive thinking är att det är bra att det är +4 grader, för annars hade allt kommit som snö.
Knäet är ganska ok nu. Lårmuskeln stel, vet att det tar tid att läka. Sover hyfsat bra. En dag i taget är ändå det som gäller. Det här med knäet och en del andra saker som hänt och händer har fått mig att stanna upp och tänka vad som känns viktigt i mitt liv ❤
Bilden togs i väntrummet hos Mehiläinen i Borgå i måndags. Jag gillar när läkarcentralen, också i Lovisa, har Mumin som tema här och där 🙂
Fick idag besked från läkaren. Röntgenbilden visade inget alarmerande utöver sånt som hör åldern till. Det kan ha varit en bit brosk som flyttade på sig och som förorsakade smärta då den låg på fel ställe. Senare kan sådana kapsla in sig. Lårmuskeln har troligen en bristning, kan ta veckor att bli bra, men med tålamod löser även det sig.
Jag har remiss till ortoped och magnetröntgen, men enligt läkaren behöver jag inte åka dit på stört. Jag väntar och ser. Blir knäet sämre åker jag iväg, annars kan jag leva normalt med långsamma promenader. Viktigt att röra på sig men kilometerlånga turer kan jag inte tillsvidare ta.
Jag ser således tiden an med tillförsikt. Snart är våren och sommaren här, och värme gör gott. Olika planer och tankar finns i huvudet och vad är bättre än det. Att tänka på framtiden ❤
Lockande rubriker måste jag ju som journalist kunna skapa! Riktiga klickmonster 😂 I verkligheten gillar jag inte klickjournalistik, det vill säga där det skrivs rafflande rubriker och ingresser för att locka konsumenten att klicka på en länk till en sajt. Ju fler klick, desto bättre för annonsförsäljaren att säga ”vi har så och så många besökare på vår sajt”. Att det sedan bakom klickmonstrets rubrik inte fanns det som läsaren förväntade sig är en annan sak.
Men så över till dagens inlägg. Ni ska veta att jag har sett på reklamerna i Sveriges TV4 ibland även mot min vilja. Under ett par månaders tid har jag väntat på att få fånga denna bild.
Det började med att jag bara hörde Pernilla Wahlgrens sång och den medryckande musiken. Jag började undra varför hon i så glättig ton sjöng ”OTROOOOGEN, OTROOOOGEN! Sedan kastade hon sig dessutom raklång på rygg i en soffa.
Tills det gick upp för mig att hon sjöng OZONEAIR och marknadsförde något slags luftreningsapparat…
Av choklad blir man glad! Speciellt då jag kommer över Cloettas kexchoklad som inte finns i Lovisa, men nog i grannstaden varifrån min syster köpte den nyligen.
Nu ska jag faktiskt redan i dag på nytt till grannstaden, då jag fick min röntgen tidigarelagd. Men jag vet inte om benet klarar av några andra turer än från bilen till läkarcentralen och tillbaka till bilen. Glad ändå för den fina service jag fått speciellt via lokala Mehiläinen här i Lovisa ❤
Det blir ett lite längre inlägg än vanligt i dag. Gårdagens revybesök blev nämligen inte helt som planerat.
Vi var ute i god tid med väninnan och syrran. Hissen ner till bottenvåningen här hemma, och tjugo meter från hissen till bilen gick bra. Under färden från Lovisa till Liljendal blev mitt knä allt styvare. Jag försökte massera det och röra på tårna. Men väl framme vid Liljendalgården kom jag knappt ur bilen och jag kunde inte ensam ta mig upp för tre trappsteg. En sträcka på femton meter krävde tio minuter och två personer som hjälpte mig.
Tog en plats i salongen men värken tilltog och slutligen gjorde det så ont att svetten lackade och tårarna började rinna. Ingen aning hur detta kunde uppstå ”så fort”. Vi beslöt oss för att ringa efter ambulans och jag förflyttades med vänners hjälp till en annan stol längst bak i salongen.
Innan revyn började fick jag ytterligare hjälp att förflytta mig ut i aulan. Då jag skulle sätta mig på stolen där knakade något till på utsidan av knäet och jag skrek till av smärtan.
Jag sa till syrran och väninnan att de skulle se revyn som planerat, jag fick ju sällskap av två trevliga personer från arrangörsföreningen som satt med mig tills ambulansen kom 55 minuter efter samtalet till 112.
Hör och häpna. Efter ”knaket i benet” lättade värken minut för minut. Typiskt… men nu var ju ambulans beställd och jag tänkte att de gärna får undersöka vad som undersökas kan. Istället för ont knä hade jag nämligen plötsligt en stel inre lårmuskel och ont där, vilket gjorde benet nästan obrukbart ändå.
Jag tillbringade första revyakten i ambulansen. Med viss assistens kom jag in i fordonet utan bår och hiss. Syreupptagning, temperatur och dittan dattan kollades. Unga vårdare, en kille och en tjej, tog väl hand om mig. Något smärtstillande hade de ändå inte. Uppfattade jag saken rätt finns det nästan bara mycket starka smärtstillande medel för traumalägen, sådana som ges intravenöst.
Jag fick välja själv om jag ville med ambulans till akuten i Borgå (fyra mil från mitt hem) eller med FPA-taxi. Tredje alternativet, gå tillbaka in och se revyn slut, åk hem, klara natten där och åk sedan till röntgen en vardag (tid beställd). Ambulanskillen konsulterade via telefon en kirurg som bedömde att jag klarar mig utan akutvård.
Så gick det också. Revyn är mycket sevärd, jag skrattade många gånger under andra akten. Det hade jag inte trott då jag grät en timme tidigare.
Natten hemma förflöt tämligen lugnt i liggande läge. Fick över tio timmar sömn. En sådan välsignelse! Endast lårmuskeln trilskar. Den är stel men just nu har jag ingen värk.
Benet är ett mysterium som jag hoppas finna en lösning på efter att det har röntgats.
Annorlunda skyltning i dag. Men fler skyltare finns hos bloggvännen BP!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 