Långsamhetens lov och klokord

I torsdags bjöd radioprogrammet Andrum på bra tankar kring fysisk långsamhet.
Många människors vardag är hektisk i dag. Vi förväntas svara på mejl och i telefon genast. Vi blir irriterade om det dröjer tre sekunder innan en webbsajt laddar upp sig.

I mitt jobb har jag blivit van med ett högt tempo. Men jag har också märkt att ju äldre jag blivit, desto mer framförhållning behöver jag. Jag vill planera det som ska göras, och jag räknar in extra tid för olika eventualiteter – ”om, ifall allt inte går som jag tänkt mig”.
Det är att vara gammal det 🙂

Ett minne från en utfärd i somras. Ibland behöver tiden få stå stilla.

Jag känner också att jag behöver få umgås med människor som orkar lyssna och ta sig den tid som en dialog kräver.
Människor som pratar med  och lyssnar på varandra.
Människor som inte är upptagna av sig själva, av sina telefoner eller som har så bråttom att de inte orkar vänta tills andra talat till punkt.

Ur boken ”Om konsten att ändra andra” av Bertil Martinsson plockar jag i dag följande klokord:

Det vore olyckligt om du måste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt att ändra andra, skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskat många,
och du är bara en.

Fick boken av en bloggvän, tack – du vet vem du är ❤

 

Vintervyer från Lovisa – och om Andrum

Jag promenerade till och från frissan och stack mig in till mataffären på vägen hem. En promenad på cirka två kilometer totalt sett. Fick lagom med frisk luft och rosor på kinderna då vi har minus sex grader. I går kväll och i natt fick vi lite snö också, så just nu är det fint ute!

Östra Tullgatan med biografhuset till vänster. Den gula byggnaden är stadsbiblioteket.
Östra Tullgatan med biografhuset till vänster. Den gula byggnaden är stadsbiblioteket.
Kapellparken sedd från Östra Tullgatan.
Kapellparken sedd från Östra Tullgatan.

Nu är det dags att börja varva ner inför jul. Jag ska resa bort över några dagar också, därför har jag haft det lite extra jäktigt söndag, måndag, tisdag.

På morgnarna har jag faktiskt tagit för vana att lyssna på Andrum i radion. Programmet är bara fem minuter långt, men man får många visdomsord med sig för resten av dagen.

I dag pratade personen som ledde programmet om förmågan ”att vända andra kinden till” Hur svårt är det inte att låta bli att fräsa tillbaka då någon fräser åt oss? Hur mycket ska man tåla? Får man inte säga ifrån om man tycker att man blir orättvist behandlad?
Budskapet var ändå att svara med vänlighet och kärlek, med den förståelse som den argsinta motparten högst troligen saknade när hen betedde sig oschysst mot dig. För om du ”vänder andra kinden till” blir det svårare för den arga att fortsätta vara arg och spy galla över dig.
Det ligger mycket i klokorden som sägs i Andrum.