Tankar, skyltar och bilder från veckan

Jag hör åskan mullra i fjärran, men det är +19 grader. Ett stilla regn faller då jag med regnjackan på mig går till växthuset efter tomater. Tar den här vägen tillbaka hem från växthuset eftersom jag inte vill gå i det våta gräset då jag inte har gummistövlar.

Jag har fått ett Whatsapp-meddelande av min syster och ett grattis från en kompis i Sverige. Finland vann sensationellt i basket-EM igår över Serbien och tog sig vidare till kvartsfinal. Jag orkade inte titta till slut, eftersom jag allt oftare försöker prioritera min sömn. Men hurra 🤍💙!

Bloggaren Professordeutsch, Christian, kanske gillar den här skylten. Han och jag och en del andra har fortsatt skylta av bara farten fastän bloggvännen BP officiellt slutade med att hålla i trådarna i februari.

Nacka144, Åke, är också med i Skyltsöndag och han uppmanar oss dessutom om söndagar att lägga ut foton som vi tagit under veckan.

Jag tycker mycket om mossa, gamla murar, stenfötter till hus och här faller solen så vackert på det gröna.

Ett fint ankare pryder en av parkerna i centrum. I den här miljön sitter många på bänkar och äter glass eller annars bara tittar ut över torget.

Än fanns det vallmoblommor i den vilda delen av vår trädgårdsodling. En kväll föll solens strålar så vackra mot dem.

Jag har funderat på hur jag kunde skriva mer privat här på bloggen. Nu har jag inte längre ett sådant jobb som gör att jag behöver väga alla mina ord. Samtidigt finns det ändå allt möjligt det inte går att skriva om utan att någon i det lilla samhället känner sig utpekad, eller någon annan missförstår allt möjligt. Det sistnämnda kunde jag förstås bara strunta i.

Då det händer så mycket alla dagar, och tiden ibland känns knappt, är en tanke att berätta om livet med franska streck.

Jag vill ju också hinna läsa vänners bloggar och kommentera där.
Få se hur det blir – jag gör mitt bästa!

Trees on Tuesdays, Ankarparken

Ett foto som togs igår, och genom bilfönstret. Det var mulet och kallt, vi går åter mot en kallare period med minusgrader på nätterna. Trist, men vad kan man göra.

Läget för mitt ben. Håller inte fullt ut att gå på. Här hemma går det bra då jag kan ta stöd av väggar och möbler. Utomhus använder jag stavar, men egentligen är EN käpp nästan bäst. Ibland går jag utan stöd, långsamt. Men det är obehagligt, och känns otryggt, då det knakar till och knäet ger efter.

Det har nu gått fem och en halv vecka sedan muskelfästet brast, eller flera muskler gick sönder. Tre månader lär läkningen ta, så jag ska försöka ha tålamod sju veckor till. Alla blåmärken är borta, värk har jag inte haft på två veckor alls, men benet är styvt ibland och tål inte allt för mycket ansträngning. Varje gång jag försökt promenera lite känner jag att det kanske var för mycket i alla fall.
Jag fortsätter gymnastisera här hemma, lätta rörelser – så att musklerna inte förtvinar.

I bakgrunden syns en arbetsmaskin. Det grävs inte i parkerna, men på Mariegatan mellan dem görs vatten- och avloppsarbeten och korsningen mellan Mariegatan och Brandensteinsgatan är stängd.

Fem frågor och svar med fem ord

En bild till från gårdagens promenad, Alexandersgatan i Lovisa, som illustration.

Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om Fem ord.

Med fem ord, hur har din vecka varit?
– Huvudsakligen bra, ofta mycket jobb.

Med fem ord, vad gör du imorgon?
– Har sovmorgon och egen tid.

Med fem ord, vad var roligast i veckan?
– Första avsnittet: Marko och Irma.

Oj så jag skrattade då jag såg programmet Marko och Irma på Sveriges TV4 igår. ”En mus, flera möss, och så heter det väl mössor?” Och då Irma talar så härligt som många finnar gör. P blir B och B blir P och så är det mycket helvetti och perkele 😂 Jag bara älskar såväl mor som son ❤

Med fem ord, vad behöver du göra?
– Det vanliga, städa och sortera.

Med fem ord, vad önskar du just nu?
– Slut på kriget i Ukraina.

Jag tyckte det var strongt att jag fick ihop 3500 steg i dag. Det regnade. Vattnet forsade längs gatorna för vi har ju så stora snöhögar överallt, och en del av dem rinner nu bort. Det porlar i gatubrunnarna, där som de är öppna och lyckligtvis verkar många ha kollat att passagen till dem är fria.

    Kvällsbilder från Lovisa

    Var ute och åt på Degeri Sportbar i går med tre väninnor. Trevligt med lite miljöombyte och en annan slags meny. Crispy chicken bites med dipp, mozzarellasticks och sånt. Enkel men god plockmat. Då jag promenerade hem passade jag på att ta några foton med natt-inställning på mobilen, den funktionen är bra fastän telefonen snart är fyra år gammal.

    Parken vid torget, jag kallar den Ankarparken för att det här stora ankaret ligger där. I bakgrunden syns R-kiosken och Degeri Sport Bar.
    Rådhuset (stadshuset) och Hesburger. Ser lite spooky ut med bilen 🙂 men där körde några förbi medan kameran tog bilden, vilket med natt-inställningen tar några sekunder.
    Före detta församlingsgården till vänster och Socis med feststal och lokal för möten till höger.
    Rådhuset sett från baksidan.

    Orsakullans fråga den första oktober: Bröstcancerdagen, köper du Rosa bandet och rosa varor i oktober?
    Svar: Jag har inte ännu gjort det, men jag ska göra det. Dagen, försäljning och insamlingar som berör detta ämne är viktiga 💝

    Lovisabilder efter en bråd dag

    Natten mot i dag har det kommit en centimeter snö och det är minus sju grader. Så de här bilderna som jag tog i fredags berättar inte hela sanningen om hur marken ser ut 🙂

    Har varit en väldigt bråd dag i dag. Vissa dagar bara väller mejlen in till redaktionen och vi var tre personer som kämpade med alla texter i dag. Två och en halv timme av min tid gick också till att gå igenom tolv sidor med direktiv, 26 olika steg, på elektroniska ”blanketter” för att vi ska få utgivningsdagarna för 2022 klara med Posten och tryckeriet. Då jag äntligen kom till sista sidan och trodde jag kunde skicka beställningen dök en röd ruta upp ”Virheviesti/Felmeddelande”… Men jag redde ut det också efter tjugo minuters svettande vid tangentbordet.

    Samma park på bägge bilderna. Den ena med utsikt mot R-kiosken, den andra mot torget och kyrkan.

    Gången i parken har i år fått fina stenkanter.

    Parknamn engagerar

    På mina promenader i Lovisa kan jag gå genom många parker. Ganska många vet jag namnen på.

    Kapellparken och Tranbrunnsparken är kända för de flesta. Men sedan får parker namn i folkmun, till exempel för att en större av dem och tre mindre ligger nära kyrkan. I den stora finns ett monument. Den parken kallas ibland Kyrkoparken, ibland Monumentsparken.

    Det uppstod en intressant diskussion på Facebook nyligen om namnen då en annan lokaltidning hade kallat parken mittemot polisstationen Polisparken. Den heter inte så, men jag har också kallat den så på min blogg, eftersom den i folkmun benämns så.

    Vet inte om den här parken har ett riktigt namn, men jag kallar den Rådhusparken för att den ligger bakom rådhuset.

    Parken som ligger mellan Drottninggatan och Mariegatans snedparkering kallas ibland Ankarparken för att där finns ett stort ankare.

    Hur som helst, fina är våra parker.

    Och fint är vårt apotek också. Ett utryckningsfordon körde förbi precis då jag tog bilden.

    Gillar gamla stammar

    … och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.

    Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.
    Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.

    Parken har fått sitt namn eftersom här finns ett gammalt ankare som symbol.
    Parken har fått sitt namn av ett gammalt ankare.

    I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.
    I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.