Hur som helst… det är så otroligt skönt att få egen prägel på hemmet.
Jag är inte den som har bästa tålamodet… därför kånkade jag upp arbetsbordet till tredje våningen och tänkte att om jag inte lyckas få hjälp i dag så banne mig skruvar jag ihop det själv 🙂
Precis så maskulint och fritt från rysch-pysch-romantik som jag vill ha det 😀 Bara bordet är nytt, allt annat fanns sedan tidigare, och den fina sekretären som hittills utgjort tillfällig lösning för arbetsbord syns utanför sovrumsdörren. Fortfarande på tillfällig plats, men … allt artar sig!
Men lyckligtvis fick jag hjälp en timme och slapp en massa onödiga svordomar och ännu fler grå hårstrån…
Och om nu någon tycker att det är konstigt att det inte finns spetsar, gardiner, kuddar eller annat mys & pys i min sterila lägenhet, så kan jag trösta er… lite romantisk är ändå nya lampan i taket i sovrummet – hahaa 😀
En lampkupa av spetstyg – det är ungefär så långt jag kan sträcka mig 🙂
120 cm långt och 75 cm brett. Var inte så där väldans lätt att få upp till tredje våningen, utan hiss…
Då jag hade släpat upp det drygt femton kilo tunga paketet till tredje våningen var jag nöjd med mig själv. Jag kom på ett knep, jag lät liksom paketet ”klättra / snurra” upp för trapporna. Vet inte hur jag ska förklara det hela, men upp kom paketet.
Att vara envis på två vis som jag ibland säger har väl sina fördelar… men efteråt tänkte jag att vem hade applåderat, hurrat och tackat om jag hade försträckt en muskel eller fått hjärtfel…
Det är mitt nya arbetsbord. Om jag får hjälp med att skruva ihop det i dag (saknar verktygen själv) – så blir det senare en bild på det.
Tillsvidare ser det ut så här framför näsan på mig vid datorn.
Jag har bott på nya adressen ganska exakt trettioen dagar nu. Vardagen funkar sedan länge, men än finns det saker och kläder som ska bort. Det får ändå ske så där pö om pö eftersom arbetsuppdragen kräver sin tid.
I dag förbereder jag alla papper som ska till bokföraren. Djungeln av regler som gäller för egenföretagare är tät, men jag har tagit mig envist framåt med en machete och ser då och då ljuset strila in över mig från ovan 🙂 Gillar att tänka i liknelser och att se symboler.
En massa tillfälliga lösningar har jag alltså ännu hemma, som av bilden synes … centralenheten till bordsdatorn syns till vänster. Den står på en del som blev över från Ikeas Billyhylla … skrivaren står på golvet… och skärmen med tangentbord på min fina sekretär, ett arvegods som förtjänar en annan plats i mitt hem.
Men allt har sin tid, och då jag har fått hjälp med att montera ihop nya arbetsbordet får ni se nya bilder 🙂
Söndag är vilodag och den borde kanske helgas. Nå, jag har faktiskt varit i kyrkan i dag. På tacksägelsegudstjänst där min morbrors namn lästes upp.
Gudstjänstens tema var bland annat fastan och frestelsen. Intressant det där med ormen, Eva, Adam och hur människosläktet lider för att de föll för frestelsen.
Men som sagt, så söndag det var fick jag ett ryck och städade mitt arbetsbord. Så här tomt är det sällan. Och bra så, om man tänker på det som någon klok en gång sa: Den som har ett rörigt skrivbord har väl också ett rörigt huvud.
Hur ser det då ut i huvet på den som har ett tomt skrivbord?
Den skarpögde bloggläsaren ser för övrigt att Bond-temat lever kvar i min Bond-hörna 🙂
Så här mycket snö hade vi söndagen den 17 februari.
Snö finns det ännu gott av. Men att vårsolen då och då visat sig syns på taket varifrån en del av snön rasat ner.
Fågelrestaurangen verkar vara populär. Nu är där någon och äter, vi har fått fylla på ”matmaskinen” flera gånger.
I går såg jag på en del av Melodifestivalen. Jag gillade kvartetten Ravaillaczs (Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander) ”En riktig jävla schlager” 🙂
De sjöng bland annat ”För den som sjunger schlager ska inte vara mager”. Och så hoppas man ju att det skulle vara. Inte så många pinnsmala damer i höga klackar och minikjolar.
Men samtidigt undrar jag nog om en grupp med namnet Fyra Fylliga Fruntimmer hade gjort samma succé? De hade nog kallats Fyra Fula Fruntimmer eller Fyra Fulla Fruntimmer, för märkligt nog går ofta runda män bättre hem hos publiken än runda kvinnor.
Män kan klappa sig på magen och alla tycker de är roliga, medan fryntliga fruntimmer mest skulle anses pinsamma.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 