åsen

Hälsostegen, dag 6

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
I dag behövdes promenaden verkligen. Har haft en arbetsdryg vecka hittills och promenaderna har jag börjat se fram emot som dagens höjdpunkter. Nya rutter verkar inte heller vara alltför svåra att hitta, tillsvidare.

Det blev nog den intressantaste promenaden hittills, i alla fall vädermässigt sett 🙂

Vi har en otroligt vacker åsterräng i Lovisa, så bara genom att välja den går det att hitta många olika rutter, stigar och små vägar. En bit längre fram härifrån sluttade stigen rätt mycket och var täckt med våta löv, så där gick jag extremt försiktigt.
Det var +12 grader och blåste friskt, men väldigt skönt var det. Då solen kom fram värmde den påtagligt.
Här är jag bakom nya kyrkogården. Det finns så många vackra träd och blåbärsriset är fint. För att inte tala om alla dofter i skogen. Jag tänkte faktiskt inte på älgflugor nu. Glömde dem! Men kanske de inte finns så här mitt inne i stan, för den här terrängen är centralt belägen.
På kyrkogården vilar många och här vilade även jag. Tack för bänken 🙏 den var på precis rätt plats. Överlag fick jag inte i dag ont nästan alls, lite de två hundra sista metrarna bara. Hade inte ens stavarna i dag, testar lite olika sätt att gå.
Hade ett paraply i handen och bra var väl det, för plötsligt kom det en rejäl vindby och en regnskur. Tur att jag inte flög iväg som Mary Poppins för det hade ju varit fusk, eller i alla fall hade jag tappat stegen för den sista sträckan från kyrkan hem. Mitt paraply har ett praktiskt tittfönster 😀

4077 steg visade mobilen i dag efter promenaden.

Fler fina trappor på vår ås

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Hade en intervju i dag ett stycke utanför centrum och fick skjuts med Pia dit. Vissa jobb skulle jag inte kunna sköta för att jag inte har bil, bra med vänner som ställer upp därför. Nuförtiden blir det förvisso allt flera telefonintervjuer, för covid-19 sprider sig, människor blir försiktiga, fester och möten ställs in – men ännu i dag gjorde jag en personintervju på plats i en större affärslokal.

På kyrkogårdens mur fanns den här vackra växten och mossan.

Trapporna från kyrkogården upp mot åsen har förnyats. Det har varit lite gnäll kring det… varför gör staden detta då ekonomin är skral. Här handlar det inte om många tusenlappar, och visst är det så att trappor måste underhållas. Hade staden låtit dem förfalla hade någon gnällt om det…

Trapporna – äntligen besökte jag dem!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Lovisa stad har fått riktigt snygga trappor som bär upp från Backgränd i gamla stan till krönet av den så kallade Frälsisbacken. Backen fick sitt namn då Frälsningsarméns hus fanns där. Backen börjar där Alexandersgatan blir Östra Åsvägen.

Jag visste bara var ena ändan av de nya trapporna fanns, därför började jag uppifrån och tog mig nedåt.

Staden har gått ekologiskt tillväga då man använt trä bland annat av tallar som gallrats bort från åsen i skogsvårdssyfte.

På Yle Östnylands sajt finns en video, hoppas man kan se den även i Sverige. Annars kanske man kan läsa artikeln?

Utsikten är extra fin nu på vintern då ingen grönska skymmer den 🙂

En liten avsats att vila sig på finns vid trädet till vänster på bilden.

Som ni ser har det krävts en hel del färdigheter att klara av det här hantverket. Enligt snickaren Roger Nybom fanns inga färdiga ritningar, trappan anpassades så att den sitter snyggt i naturen.

Även om det är nästan folktomt på mina bilder, igen! … så mötte jag ungefär tio personer på fem minuter här. Jag tror att trappan är flitigt anlitad och omtyckt av Lovisabor och säkert av turister också.

Förr fanns det inte många möjligheter att ta sig genom skogen upp från gamla stan till Kvarnåsen. Längs stigar kunde man förstås klättra, men den här trappan är fantastisk!

Här från Backgränd börjar trappan om du tar dig uppåt, eller här slutar den om du kommit ner för trappan.

Lättad, lycklig, tacksam

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Det är ingen hemlighet. Äntligen är bostaden på Åsen såld.
I augusti 2014 flyttade jag ut därifrån. Efter det var den i ett par korta perioder uthyrd, men min ex-make och jag ville hela tiden sälja.

Allt har sin tid. De senaste åren har prövat mig på många sätt, men jag har också lärt mig mycket. Tålamod är en sak och det där med att lita på att saker och ting ordnar sig är en annan sak.

Som privatföretagare och singel, som inte kan dela utgifter med någon annan, har jag varit och är extra sårbar. Men jag ångrar inte en enda dag efter beslutet att starta eget, att få jobba i min takt hemifrån, säga ja eller nej till olika uppdrag.

Nu sitter jag inte här och badar i pengar om någon trodde det. Men jag slipper de månatliga utgifterna för bostadsvederlag för en tom lägenhet. Och jag har en liten buffert av besparingar på kontot. Någon dag kan jag stå utan jobb eller bli allvarligt sjuk. Då klarar jag mig en liten tid utan inkomster.

Jag är lycklig och tacksam för att vi landade i en lösning som jag vet att både köpare och säljare är nöjda med.

Ibland är det bra att man inte vet allting om framtiden. Hade jag 2014 vetat att det skulle dröja fem år innan jag blir av med bostaden hade jag antagligen inte vågat fatta besluten om att säga upp mig från en fast anställning…

Lovisas vackra ås

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.

Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.

På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂

Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂

När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.

De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.

Fina fornminnen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

När jag igår intervjuade Lasse Virén jobbade hans familjeföretag med att ta bort stora stenbumlingar från en blivande affärstomt.

Vi undrade hur gamla stenarna kan vara och varifrån de kommit.

Antagligen kom de redan under istiden. Och nu blir en del av dem fyllnadsmaterial under Tokmannis P-plats.

Men stenarna jag fotograferade på helgens promenad på åsen i Lovisa torde nog få stå orörda ett bra taq till 🙂

Hur gamla stenarna är vågar jag inte gissa men vackra är de.
Hur gamla stenarna är vågar jag inte gissa men vackra är de.

Beväpnade tonåringar i skogen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Fin avrundning på träffen.
Wienerbröd för svärmor och makens faster, chokladkaka för mig.

Svärmor, FasterAster och jag tog en långpromenad i dag. Den förde oss från sommarstället via gamla stan till loppmarknaden på Mariegatan. Innan vi åter styrde kosan hemåt avnjöt vi de här smarriga läckerheterna med kaffe på Café Vaherkylä.

På väg hem över åsen råkade vi på ett gäng maskerade och beväpnade tonåringar i trakterna kring Kuckustenen. En del av dem såg riktigt farliga ut.
Men det var förstås inte något värre än några killar som spelade paintball i skogen.

Vår vackra ås

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett av många möjliga promenadstråk från centrum hem till södra åsen.
Ett av många möjliga promenadstråk från centrum hem till södra åsen.

Går inte gärna ensam här när det är mörkt, fastän stråket är upplyst. Men promenadslingan över åsen är vacker och mitt på dagen på vintern då det är ljust går jag gärna här. På våren och sommaren tar jag ganska ofta den här vägen.

Firade första finlandssvenska kvällstidningen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.
Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.

Tidningen Hufvudstadsbladet gav i dag ut det första numret av sin kvällstidning. Läs mer om det här.
Jag skulle fira det med en fastlagsbulle, alltså en semla, på Café Vaherkylä, men alla bullar var slutsålda. Det fick bli en smörbulle i stället!

Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man läsa Hbl två gånger per dag, den ena gången dock "bara" digitalt.
Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en digital kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man alltså läsa Hbl två gånger per dag.

Jag tyckte innehållet var intressant. Tidningen var 26 sidor tjock men upplägget var inte som den vanliga tidningens, uppdelat i spalter. En del av sidorna utgjordes av annonser.

Det blev nästan ett litet slagsmål om paddan mellan maken och mig, för Hbl Kväll innehöll en nyhet om en svensk formel-ett förare. Och så var där en bild av två män som pussades.

Men det är ingen idé att jag avslöjar allt om tidningens innehåll här. Bekanta dig själv med den!

Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.
Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.