Det var i augusti den här bilden togs, då fyra från Nya Östis testade Lovisabakelsen. Här är vi på Tuhannen Tuskan Kahvila.
Fullt upp i dag med förberedelser av nästa veckas tidning och sedan ett digitalt möte. Också i morgon ett så kallat webinar, då med Posten. Så här går dagarna.
I morse såg statistiken på min blogg normal ut. Men ikväll har schweizarna åter kastat sig över mig så att jag fått 1830 nya besök. Sjutton från Puerto Rico förvånar också.
Skulle gärna se kommentarer från Schweiz också, så hallå! Ni som läser min blogg så flitigt… kan någon av er skriva en hälsning. Bitte, schreiben Sie etwas 🤣
Har varit gladare i dag. Tankarna snurrar förstås kring det här med varför, och hur länge, jag ska leva totalt ensam. Jag jobbar ju mycket och har inte tid att passa upp någon, men sedan då jag ger min tid till någon som jag tycker om, då är hela hjärtat med ❤
Ett frissabesök muntrade upp. Färgkorrigering, slingor. Hade förstås känts extra kul om det hade funnits någon som hade sagt till mig ”så fint det blev!”. Men jag får säga det till min spegelbild istället och min egen åsikt, mitt omdöme, är sannerligen icke att förakta 💪😎
Åter två flugor i en smäll då det ibland finns ont om tid att blogga 🙂
Bråttom verkar de ha. Hösten kommer snart, det går med vindens fart, sjunger Tomas Ledin i mitt sinne.
– Vi måste bygga ett hus till oss innan höststormarna drar in, kanske Lilla My säger.
– En koja där vi kan vara trygga, säger Mumintrollet.
Än finns blommor på marken och päron i trädet? 😀
Tiden går alldeles för fort, i alla fall då det är sommar.
Men det finns någon charm med varje månad.
Den traditionella månadsbilden från Muminkalendern visar jag lite senare, eventuellt i morgon eller på måndag.
I går då jag satt på balkongen några timmar och fram till 21.15 insåg jag att solen försvinner bakom horisonten på ett helt annat ställe och tidigare än för en månad sedan. När solen gått ner blir det också väldigt svalt.
Men då jag tänker på dem som har värmebölja med 40–50 grader och skogsbränder i Sibirien, så är jag tacksam för våra temperaturer.
Jag läste ut Otto Gabrielssons bok ”Vildhavre” igår. Drack ett par glas vin och njöt av kvällens sista solstrålar som gjorde blomstren extra vackra. Fastän den här inte har blommor kvar kastar jag den inte eftersom den fortfarande är fin som grön växt.
Jag ska ha fem dagar ledigt den här månaden. Lyx för mig! Två dagar ska jag tillbringa på annan ort, inrikesresa. Men jag skriver inte ännu mer om det här, för i dessa covid-19-tider vet man inte vad som händer om tre veckor.
I de närmaste planerna ingår mat på Saltbodan senare i dag och Öppna trädgårdar i morgon. Kanske bio? ”Min mamma Marianne” med Rolf Lassgård lär vara mycket sevärd. (redigerat 2.8: filmen heter förstås”Min pappa Marianne”…)
Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!
Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.
Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.
Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂
I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.
Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.
Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.
I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.
Nu är det redan augusti månad.
Värmeböljan tycks fortsätta åtminstone några dagar.
Om den avtar inom kort, och om nätterna blir svalare, tackar jag och tar emot.
Finns alltid något att vara tacksam för.
Jag ska vara ledig 3–12 augusti. Åtminstone från tidningsjobbet.
Eftersom mitt journalistjobb är lite av en livsstil är det ibland svårt att helt koppla bort. Folk ringer, man ser och hör saker och tanken ”är det här värt att skriva om” dyker alltid upp.
Men jag kommer att göra mitt bästa för att koppla av. Göra sånt jag gillar, umgås med vänner. Ledigheten inleds med besök hos frissan på fredag. Ser så fram emot det!
Kvällsrodd heter den här bilden.
Jag minns hur jag rodde runt Tågholmen då jag var barn och ung. Ibland blev det tungt på andra sidan holmen då jag inte hade räknat med att det blåste där 🙂
Augusti månad försvinner säker lika fort som juli. Den innehåller en 50-års fest, en weekendresa till Helsingfors, fotografering av gamla hus, massage, frissa, flyttlådor som anländer… och innan jag packar ner saker ska ALLT som jag inte vill ha eller inte behöver på nya stället bort. Så nog finns det att göra!
Månaden kulminerar sedan i evenemanget Lovisa Historiska Hus och flytten till ny adress.
… ser det ut så här då jag tittar ut genom fönstret.
Tidigare har det sett ut så här.
Och för mig är det ett mysterium att blomman jag fick alldeles i början av september fortfarande ser så här fin ut på min inglasade balkong. Det har ibland varit nästan minus tio grader ute, men blomman den kämpar på. Att den lite slokar här berodde bara på att den var törstig. Inte EN enda knopp har fallit av och inte EN enda blomma har jag tvingats bryta bort för att den skulle ha vissnat…
Är det nu det stora vemodet rullar in? När det mörknar fortare om kvällarna. Blir svalare i luften.
Men då det fortfarande kan vara otroligt varmt om dagarna.
Sommaren är inte slut. Än faller inte löven från träden.
Jag har cyklat mycket den här sommaren. Sålde ju bilen och har fått mycket motion 🙂 Under turerna hinner jag tänka mycket. Jag stresstrampar inte.
Jag känner vinden leka i håret, jag har tid att titta mig omkring.
Jag tänker att jag lever här och nu, och att jag är tacksam över så mycket.
För att jag har nära vänner som ger mig krafter och stimulerande jobbuppdrag.
Allt ordnar sig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 