Från svart tak till blå himmel
balkong
Blir detta årets Sommarplåga?
Sommarplågor. Så brukar en del låtar kallas.
Aftonbladet listade sina för 2019 här.
Min sommarplåga kanske utgörs av Bilderna från Balkongen!
Där sitter hon i sin coronakarantän och blickar ut över himlen.
Ja, man kunde ju ha det sämre?
Och panorama-valet via mobilen var ju inte heller så illa? 😀
Om det börjar snöa…
… måste man ju ha något att syssla med inomhus. Råkade få syn på några pussel i S-Market. Tidigare har jag köpt dem från bokhandeln eller från en market i Borgå. Nu vill jag köpa allt så lokalt jag kan. Pussel har också blivit populär sysselsättning under coronakrisen, vilket betytt att utbudet minskat och bristen på motiv som just jag gillar har blivit mer påtaglig.
I dag köpte vi blommor som mamma vill ha på gården och på sin trappa. Jag försöker stödja olika företagare också då jag köper växter.
Till min egen balkong köpte jag ytterligare några blomster.
Härliga tider!
En ny dyna, den grå som är ryggstöd, blev det från inredningsaffären i dag. Köpte också ett ljus och en ny badhandduk därifrån. Support all the local!
Tomatplantorna i bakgrunden är mycket små tillsvidare, men de har nu fått gott om sol några dagar. Bara att vänta, vattna, gödsla då och då, prata med dem osv 😀
Ja, våren är härlig – nästan så man glömmer coronaeländet stundvis.
De flesta människor förstår att hålla avstånd, visa respekt, vara försiktiga.
Det ser folktomt ut som vanligt i Lovisa på bilden med den italienska glassen. Men många rör sig nog utomhus nu. Vi får så småningom börja göra lite mer, gå till bibban till exempel. Och restauranger och cafeterior får öppna den första juni. Dock bör vissa regler om avstånd och hygien och annat följas.
Det är något speciellt med växthus
Doften där, all spirande grönska, och så den fuktiga värmen förstås.
När jag var barn bodde vi granne med Engströms trädgård. Att få gå in där och känna doften bland annat av solvarma tomater, det glömmer man inte i första taget 🙂
Besökte i dag med en vän Staffas trädgård i Pernå. Han skulle köpa örter till trädgården. Jag var ute efter en lite större ampelväxt för balkongen. Han fann örterna medan jag hittade balkongblomman i en annan affär. Man är ju liksom aningen tidigt ute. Vissa plantor har inte drivits upp än, andra är bara precis på gång 😀
Krävs ännu en hel del röjning på balkongen, men vem har bråttom. Den här tiden på året vill jag alltid att ett par blommor ska flytta in där. Sedan får jag se hur de klarar sig, sällan håller de hela sommaren, men då köper jag nya 🙂
Tack för solen!
Flera dagar efter varandra har vi haft soligt väder. Tack Gubben Gud för det!
Lite småkyligt är det, men det hör årstiden till.
Tacksam bara för att vi inte haft lonkero-grått väder och ihållande regn nu under tiden med corona-restriktioner.
Man får njuta av det lilla. Att det är ljust ute ännu vid 20-tiden och att solen bit för bit hittar sin väg in på min balkong. Om isoleringen pågår länge är ju balkongen hur som helst ändå en oas.
Nya tomatplantor är på gång. Jag hade först tänkt att jag inte tar mig an ett nytt tomatprojekt den här sommaren. Men sedan tänkte jag om.
Väninnan Pia driver upp plantorna, med perfekt plats på ett stort fönsterbräde med sol flera timmar om dagen.
Tack för det ❤
Fem en fredag – VÄNTAN
Tänkte ännu i sena kvällstimmen hinna med att delta i Elisamatildas utmaning.
Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.
Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.
Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.
Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.
Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.
En strimma av hopp
Vid 17-tiden i går nådde solen min balkong. Det blir bättre för var dag som går.
Annars var det en tung kväll. Lovisa Tor har spelat innebandy antingen i elitserien eller som nu senast, i division ett, sedan 1998. Samma år som min gudson Conny föddes, han som nu är lagkapten i Tor.
I går blev det klart att Tor degraderas till Finlandsserien, division två. En av konkurrenterna vann sin match och vi kan inte längre komma i kapp.
I dag spelar Tor sin sista match i division ett denna säsong i Tammerfors. Jag hade först inte tänkt åka med då jag har så mycket jobb. Men jag planerade om mitt schema. Jag vill stödja laget i alla lägen, även då det är tungt och har gått riktigt risigt som i år.
Vi vinner tillsammans, vi förlorar tillsammans.
En gång Tor – alltid Tor ❤
Nu tar vi ny fart och återvänder till ettan våren 2021!
Sol, blå himmel och vänner
… det är vardagens små underverk som gör mig glad i dag. Och att jag inte har ihållande värk. ”Bara” svårt att gå. Väntar nu på torsdag för att få höra vad osteopaten säger och om han eventuellt kan bota mig, eller åtminstone veta var felet sitter och vilken annan specialist jag i så fall behöver.
Vi har haft en isande kall vind i dag, men det att solen visar sig, att himlen är blå och att dagarna ljusnar minut för minut gör mig glad.
Glad också för att en väninna hörde av sig och frågade om jag behöver något från affären. Hon kom och hämtade mig med bilen och jag kunde handla lite mer på en gång så att jag klarar mig ungefär en vecka framåt. Hon hade också bakat en pirog med fyllning av köttfärs och hackat ägg, och jag fick två bitar av den.
Tror däremot inte att jag klarar av att gå på Tors match i dag 😦 Skulle så gärna stödja laget som verkligen behöver det. Vi ligger sist i tabellen…
Men blotta tanken på att hasa mig från p-platsen dit jag skulle få skjuts, och sedan långsamt på något sätt ta mig upp och ner för trappor i hallen, gör mig tveksam. Jag tror att jag hejar hemifrån.
Älska hösten!
Om man bestämmer sig för att älska hösten, då måste det ju gå att göra det?
I stället för att ondgöra sig över mörker, rusk, blåst och blöta kan jag öppna balkongfönstret och andas in en frisk syrerik luft.
Alla kan inte göra det. Alla har inte en balkong. Och även om de har en kan alla inte ensamma gå ut på den.
Här faller heller inga bomber. Bara löv från träden, och de faller inte, de singlar ner så vackert.
Jag hör ljudet av vattnet som rinner ner i avloppet på gården. Jag har inte ens alltid tänkt på att jag kan HÖRA det och njuta av det.
Jag känner vinden i mitt hår. Ser trädkronorna som ruskas om av blåsten.
Och då jag vänder på klacken ser jag mina tomater. Än finns det kvar att skörda.
Det GÅR att älska hösten och att vara tacksam över livet man har ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 