Vecka 1, Veckans ord i bild – SITTA

Nu är jag på gång igen. Äntligen åter med i Gemsweeklyphotochallenge! Det om nånting känns som att börja skriva i en ny bok med enbart tomma blad och hela 52 olika utmaningar 🙂

Det första ordet, SITTA, är inte så lätt. Jag sitter ju själv mycket i jobbet, vid någon av mina tre datorer. Jag sitter också i soffan då jag ser på TV och vid bordet där skriver jag även dagbok och läser tidningar.

Då jag började leta i mitt arkiv hittade jag en bild av en bänk som jag fotograferat i augusti 2018. Den får nu vara mitt bidrag i årets första Veckans ord i bild.

I Strandparken i Lovisa fanns en tid bänkar målade i olika motiv. Det här är en av dem kan kunde sitta på.

Kläckte en ny idé

Jag har en idé om att ta några bilder varje dag, där jag rör mig i mitt jobb eller på min fritid. Ibland känns det ju som att jag har fotograferat allt som fotograferas kan då det gäller byggnader, gator, parker, torg och stränder i vår stad.

Det stämmer förstås inte, att jag skulle ha fotograferat allt, men den här idén ger mig kanske lite nya infallsvinklar och mera sprutt i bloggen 😀

Vacker blomsterflagga utanför Lovisa kyrka.

Den här flaggan cyklade jag redan förbi en dag. Men i dag hoppade jag av cykeln på väg till dagens första pressinfo och förevigade flaggan innan den har blommat ut.

Bland annat det här har jag i arbetssyfte hängett mig åt i dag 😀

Efter bankens info hann jag hem en sväng, sedan hade vi redaktionsmöte och direkt därifrån cyklade jag till nästa intervju. På gården hemma hos den personen såg jag den här post- och brevlådan, som jag fick lov att ta bild av. Kvinnan jag träffade har snickrat ”Muminhuset” själv!

En av de läckraste brevlådorna i stan? Den som kommer med posten ska lyfta på taket till huset.

Sitta på bänken

Det är ett uttryck som många finskspråkiga i min bekantskapskrets gillar.
Jag vet inte riktigt hur det har blivit så. Men när jag säger så, då tänker jag ofta på finska vänner som använt det svenska uttrycket.

En färgglad bänk på badstranden i Lovisa.
En färgglad bänk på badstranden i Lovisa.

Den här bilden tog jag tidigare i höstas. Den målades gul i samband med inspelningen av den första filmen om Ada och Glada. Länkar här till en tidningsartikel om den i Åbo Underrättelser.

Det blir många symbolbilder nu. För av någon anledning har jag börjat tänka mer och mer i symboler. Badstranden har alltid varit viktig för mig, då jag var barn och under tiden vi hade kiosken där med ex-maken.
På den här bänken hoppas jag en dag kunna sitta med en ny kärlek vid min sida. Tänk om man kunde sitta här på sin ålders höst, hand i hand med någon man håller av, och blicka ut över den fina Lovisaviken 🙂

Fars dag med väder

Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala.
Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala. Bilden är från badstranden i Lovisa.

Det är mysigt med höststormar. För hos oss har de ju hittills hållit sig inom rimlighetens gränser. Mycket värre är det för de stackars människorna på Filippinerna 😦

På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.
På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.
Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.
Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.
I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid "hej då" när jag går.
I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid ”hej då” när jag går.
På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.
På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.

Jag har godkänt användningsvillkoren…

Gjorde i dag en utlandsbetalning, till Sverige. Det skulle vara BIC hit och SWIFT dit och bankens adress och mottagarens adress.
När allt detta hade knackats ner… och jo då, jag tycker det är bra med noggranna krav på identifiering kring betalningar bland annat med nätbankskoder…  så skulle jag godkänna betalningsvillkoren.
Och vad dök då upp framför min näsa på datorskärmen? Jo, en pdf på fem sidor med tät text. Tror ni att jag läste den från början till slut?
Det finstilta, alla de där villkoren har väl kommit till genom åren för att juridiska processer ska kunna undvikas… typ, det fanns inget skrivet nånstans att jag inte får torka katten i mikrovågsugnen och djuret dog
Så jag litar på banken och väljer JAG GODKÄNNER. Jag skulle ändå inte ha förstått ens hälften av texten i dokumentet.

PANIK! Bankomaterna plockas bort!

Så här såg det ut i min plånbok i dag. Den innehöll bara några ynka papper och kvitton. På radion hörde jag ett inslag om bankomaterna som lär ha blivit olönsamma för bankerna.  Frågan är vad som är lönsamt i bankerna nuförtiden, men den sista bankomaten dom har i Kaskö hotas av stängning. Där lär kommunen ha ryckt in för att upprätthålla den ett år eller två. Bland annat med tanke på småföretagarna och turismen.
Tänk om Lovisa gör sig av med sina bankomater! Jag måste nog ta ut alla kontanter jag har i morgon!