… och snön yr omkring – ja, då sitter jag gärna i min Barcelonasoffa och sveper in mig i min varma mysjacka.
Tacksam för att jag inte var på någon av Tallin- eller Sverigefärjorna i natt. Eller invånare på Åland där stormen verkligen har rasat.
Tacksam också för att jag fick skjuts till ett möte i dag fastän jag inte skulle ha haft lång väg att gå dit. Men vinden och snöyran kändes elaka.
Till i morgon utlovas sol och minus sju grader så det kan bli vackert där ute. Hoppas att vinden avtar.
… till nya bostaden i dag. Var där och kollade med hyresvärden och lät bland annat tre tavlor som förra hyresgästen lämnat efter sig få bli kvar åtminstone tillsvidare.
Flyttlådorna kommer på tisdag till den lägenhet jag bor i i dag. Då har jag exakt två veckor på mig att packa.
Det jag gruvar mig mest för är allt som ska skruvas isär här som jag nu bor och sedan åter skruvas ihop på nya stället. Äger som sagt nästan inga verktyg. Dessutom är det lite si och så med tålamodet då det gäller en massa pilljobb… 🙂
Köpte en ny säng på reornas rea i Borgå i dag. Vi har ingen möbelaffär i Lovisa. Därför gick jag över ån efter vatten, annars brukar jag handla lokalt.
En ny stor matta som ska stå under min tunga Barcelonasoffa och soffbordet införskaffades också.
Utöver det ett svart saltkar, två levande ljus och två ark klistermärken 🙂 Allt sådant som jag behöver. med andra ord.
Börjar så småningom åter ta systemkameran i bruk.
Kände nyss att jag ville leka lite med den. Gå runt i lägenheten och knäppa bilder utan att själv titta genom siktet.
Jag har börjat känna allt mer glädje över varje dag som jag får andas.
En sådan enkel sak som att gå ensam i livsmedelsaffären gör mig lycklig.
Ingen stress, inga tider att passa, jag kan gå där i lugn och ro och planera inköpen för söndagen.
Kort och gott, jag bestämmer själv när jag åker till affären och vilken tid jag ger mig där.
Det är snart fem månader sedan jag insåg att min make hade lurat mig, han hade hittat en ny kvinna men inte klarat av att berätta det åt mig.
Fortfarande snurrar tankarna i min skalle. Hur kunde det hända? Varför räckte jag inte till?
Samtidigt vet jag att jag förmodligen aldrig någonsin får svar på just de där frågorna.
Jag måste bara ta en dag i sänder, fortfarande.
Men jag känner att jag är starkare i dag, starkare än jag var i maj, juni, juli.
Jag är inte hel… men jag hoppas jag ska bli det en dag ❤
Jag har min egen tro. Dit hör Gubben Gud. Och Jesusbönen som hjälpt mig genom många nätter då jag annars hade rullat runt mellan lakanen och inte kunnat sova. På bordet finns också gåvor jag fått av nära och kära, tack Inge-Maj och tack Anna i Sverige ❤
Min älskade soffa, Barcelona, som jag hittade av en slump på lopptorgsmarknaden.
Och en del av musiken jag lyssnar på. Har städat hyllorna och det känns så bra – i nya bostaden ska det inte finnas en enda överlopps pryl. Varenda sak ska ha sin plats.
I går delade min kollega och vän Hanna och jag på en flaska mousserat. Samtidigt flyttade vi de möbler jag inte hade orkat bära ensam.
Den här hörnan blev klar först. Sekretären är arvegods, blommorna fick jag av Hanna i går. Ljusstaken har jag visat bild av tidigare. Barcelonasoffan är mitt bästa loppisfynd.
I dag ska jag njuta en stund på släktens sommarställe. Det var faktiskt bara sju grader då jag vaknade, nu är det tio. Men meteorologen har lovat upp till plus arton i dag.
I morgon, tisdag och onsdag ska jag på en framtidsverkstad som hör ihop med mitt jobb. Då kan det bli en eller annan bild från grannstaden Borgå.
För bara två, tre månader sedan hade jag inte trott att jag faktiskt skulle kunna trivas i nya bostaden. Och att jag skulle kunna känna såväl glädje som framtidstro.
Men det är vad jag känner.
Tack alla ni som följt och följer mig, som kommenterar och peppar!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 