En vecka efter påsk köpte jag ett stort chokladägg på en bensinstation. Chokladen smakade fruktansvärt illa. Fastän jag aldrig druckit petroleum eller bensin vill jag påstå att det var något sådant ägget smakade.

Javisst, det var köpt på en bensinstation men jag hade liksom inte ändå väntat mig att också ägget skulle smaka bränsle.

Jag gjorde mig besväret att köpa ett fodrat kuvert och skickade chokladresterna (så gott som hela ägget) till Leaf. Två kollegor hade också smakat på ägget och konstaterat samma sak som jag, att det smakade fruktansvärt.

Några veckor senare fick jag ett brev av Leaf där företaget förklarade hur tillverkningsproceduren går till i Ukraina. Säkerhetskraven lär vara höga, men bismak kan komma till exempel som leksaken, som i det här fallet var något slags klister- eller glansbild.

Av Leaf fick jag också en liten minipåse med salta godisbilar och en kupong som berättigade mig att köpa det ni ser på bilden.

I snålaste laget?
Gesten var väl fin, men de pengar jag hade lagt ut på kuvert och frakt och ägg kostade nog mer än chokladen jag kompenserades med. Tyckte ändå det var värt allt besvär, det vill säga att Leaf fick tillbaka den felaktiga produkten.