Mars månads bild och ny president

Det är kanske så här som vi ser på våren. Några med förväntan, blicken uppåt, solen värmer, famnen och hela världen är öppen. En annan ser lite moloken ut. Det finns ju något som kallas vårdepression. Eller så funderar Lilla My på något annat. Kunde nu inte den här snön smälta fortare så att jag slapp få den i skorna?

Men visst är det en fin vårbild med björkarna där på sidan om.

Kollar just nu på installationen av vår nye president Alexander Stubb. Tack till Sauli Niinistö och lycka till Alexander!

Tid till röntgen beställd, värkmediciner finns nu för knäet som jag har mest problem med i liggande läge. Ibland kan jag gå helt bra, men ibland är jag långsammare än den långsammaste tanten i stan. Värk tär på krafter och humör. Men gårdagen blev ändå fin då stadsdirektören hade avskedsfest. Många att mingla och prata med. Trevligt på Överstens slott! Och Nya Östis fick mycket beröm. Det känns fint att höra sådant, då det är mycket vanligare att människor på sociala medier skriver om sånt de är missnöjda med.

I Östnyland säger vi ibland att då ingen säger nåt alls, då du inte hör tack eller andra reaktioner, då betyder det att människor är nöjda. Att klaga är liksom mer naturligt.
Jag försöker komma ihåg att berömma och säga tack så ofta jag kan. Det får hellre gå inflation i mina ord än att jag upplevs som en otacksam och gnällig surpuppa 🙂

Vacker vägg, del 113 – och kom ihåg att vara snälla mot varandra

En vägg i Cafe Favorit i Lovisa.

I morgon firar vi Internationella kvinnodagen. Jag blir glad om jag får hälsningar, kramar, en blomma.

Men varje dag kan vara en kvinnodag, en Alla hjärtans vändag, en dag då vi också minns män som har gjort något bra – helt enkelt, en kramens dag.

Jag önskar så att vi människor kunde vara snällare mot varandra. Berömma varandra för utseende, kläder eller för ett väl utfört jobb – och att ärligt mena det vi säger.

Och om du får ett beröm, en blomma, ett tack, en kram… ta emot dem med ett ärligt ”tack, så glad jag blev”, för det är nog vad du innerst inne blir. Säg inte ”nämen den här gamla trasan har jag använt i femton år” (fastän det kanske är så), och säg inte ”nämen inte skulle du ha behövt”… och tänk inte att du inte är värd alla kramar, beröm och tack – för det är du ❤

Beröm dig själv, var nöjd

Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.
Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.

Nu för tiden berömmer jag mig själv för allt det jag fått gjort och för saker jag, kanske mot min förmodan, klarat av. Jag är inte längre lika ängslig som jag var för ett år sedan, eller under de senaste åren som gift.

I dag bannar jag mig inte för saker som lämnats ogjorda, tids nog hinner jag med dem.
I stället för att bocka av allt på min to-do-list träffade jag en vän på fredag kväll och en annan på lördag. Det var ju viktigt det också ❤

Jag varvar småtråkiga vardagsmåsten med roliga saker, sådant som jag tycker om att göra.

Det här kanske är lättare att förverkliga för mig som bor ensam. För det mesta har jag ingen annan att ta hänsyn till.
Så man får se det ”goda i det onda” om man kan säga så. Visst önskar jag att jag ska hitta den där personen som älskar mig sådan som jag är. En människa jag kan dela en del av både vardag och fest med. Men så länge den personen lyser med sin frånvaro går det inte heller någon nöd på mig.

Livet är här och nu och rätt ofta är livet det vi gör det till.
Glöm inte att berömma och skämma bort dig själv – och att vara nöjd med det du presterar och med den du är!