

Hinner inte skriva så mycket nu då jag jobbar både på redaktionen, och på helgerna i kiosken, men visar några bilder från vår 15-års bröllopsdag.




I dag blir det bara en bild och den visar växterna på vår balkong. Ampeln får inte plats på bilden men den visade jag en gång tidigare.
Men snart ska växterna flytta bort. En del till sommarkiosken och andra till släktens sommarställe. Efter det köper jag några nya blommor till balkongen.
Jag skulle kunna ha hur många växter som helst, men man kan väl inte bo i en djungel, eller kan man?
Från det ena till det andra – träffade i dag i jobbet en man som varit fredsbevarare i Afghanistan. Han har en utställning av mattor som han har köpt under tiden han jobbade där. Pengarna går till förnödenheter som skolmaterial, hälsovårdsartiklar m.m. I första hand vill han ge stöd åt kvinnorna och flickorna i landet så att de kan utbilda sig.
Jag beundrar alla som gör humanitära insatser. Jag skulle vilja åka till Afghanistan. Men jag vet ju att det inte går. Jag är lite för gammal för att utbilda mig till fredsbevarare. Och jag tror det första jag skulle göra där – utöver att jag skulle ropa hjälp jag vill hem till gubben – skulle vara att pinas för att där är så varmt och maten skulle jag inte gilla heller.
Så jag fortsätter beundra – läsa ISAF:s sajt på nätet – och tänka att jag kanske kunde åka till Bolivia och göra en insats hos Siw i Corazon Grande.

Jag drömmer ibland om att få rensa ut allt där jag nu bor och flytta in i ett gammalt hus där där det finns trägolv och fönsterglas med bubblor i.
En gång i månaden kommer tidningen Unelmien Talo & Koti och då får drömmarna ny fart. Plus att jag vill köpa blommor.
Det är väl vårkänslor.

Den här tidningen utkommer bara en gång i månaden. Det är fullt tillräckligt för mig som också får några svenska veckotidningar och en uppsjö med dagstidningar.
Jag läser alltså mycket, också böcker och bloggar. Men det är något speciellt med känslan av en glansig tidning i handen. Unelmien Talo & Koti är inte ens tjock, därför är innehållet intressant på alla sidor och jag läser tidningen från pärm till pärm.
Jag är inte någon inredare heller, men jag gillar att se på alla bilder och få inspiration till allt möjligt smått och gott. Kanske hur man arrangerar en bukett blommor fint i en vas. Eller hur man kan använda något gammalt på ett nytt sätt.
Skulle jag komma över ett gammalt hus, med trägolv, vet jag hur jag skulle inreda det om jag kunde börja med helt tomma rum.
Men då borde jag först göra mig av mig allt jag samlat på mig under många år då jag bott på arton olika adresser… 🙂

Tar det säkra före det osäkra. Kyckling är väl ändå kyckling?
Men vem vet? I Liljendalrevyn i går sa dom nämligen att närproducerad norsk lax visade sig komma från Chile och att den smakade häst 😀

Bläddrade i min favorittidning Unelmien Talo ja Koti. Den kommer ut med bara ett nummer per månad så jag hinner läsa den från pärm till pärm.
Den här bilden gav mig verkliga vårkänslor. Snart börjar solstrålarna värma också på min balkong. Det blir påsk och då köper jag de första liljorna.
Känner ni hur livet återvänder?

Så som det anstår en riktig Bond-supporter har jag nu också senaste rullen på dvd. På biografen såg jag filmen två gånger, nu kan jag vara med Craig hur ofta jag vill i hemmasoffan.
Till saken hör att det var maken som sa att filmen finns till salu på Lidl. Jag hade inte alls koll på det, så ni förstår att guuben min har full förståelse för mitt Bondintresse.

Det här blomsterarrangemanget fanns som bordsdekoration på minnesstunden efter morbrors jordfästning i lördags. Har två av dem hemma. Nu sprider de glädje, och minnena dör ju aldrig.
I dag har jag första vintersemesterdagen. Skötte med Guuben en del ärenden på stan. Bussbiljetter till Tammerfors, ny hängare till badrummet, bensin till bilen, mat och dvd från Lidl, fågelmat och en borste med skaft som man kan sopa snö med till sommarstället.
Och i kväll har Tor åter hemmamatch. Med risk för att låta tjatig skriver jag ”hoppas det blir seger”… för det var ett tag sedan senast.
Mörka moln har hopat sig över Lovisa stad och närmast då över centrum. Men ser ni hur klarblå himlen är nere över södra staden, badstranden och åsen där JAG bor!
Gubben är ute och krattar och städar bort sommarens sista blommor från släktens sommarställe. Jag har precis satt veckans andra bröddeg att jäsa.
Adrian flinar lite åt mig och vill sätta en diagnos på mitt beteende. Först väntade hushållsmaskinen i skåpet åtta år. Nu har den varit framme två gånger på sex dagar.
Men han säger ingenting högt, för han gillar mina jästbröd. Vill han vara med och dela dem med mig och gubben vet han att det är bäst att han håller tyst…
Det här skulle bli ett litet blomsterinlägg med bilder från en ljuvlig sensommardag på Kretsgången. Men jag kan ju passa på att ägna dem åt författaren Kaj Korkea-aho också.
I morse medverkade han i Yle5, i Min Morgons Bokklubb. Där sade programledarna att MM har orsak att återkomma till Kaj en annan gång. Inte minst för att han skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell bland huvudpersonerna.
Då konstaterade Kaj att det enligt Hufvudstadsbladet är så. Men han sa också ”det stämmer inte riktigt”. Varmt tack för det!
Erkänner att jag mejlade honom länken till mitt blogginlägg, för jag tycker att rätt ska vara rätt, också fastän jag ger ut böckerna på eget förlag.
Några av sommarens sista luktärter tog jag hem från Kretsgången i går. De doftar otroligt härligt.
Ampelväxten jag fick till födelsedagen i slutet av maj är ännu så här fin. Jag bar ner den till sommarstället i början av augusti då vi var i Frankrike, och eftersom den trivdes så bra har den fått stanna kvar på gården.
Stentrappan på Kretsgången är så fin i sig, men klart att den blir extra fin då den pryds av en ampelväxt.
Jag hör till dem som har oerhört svårt för att kasta bort växter så länge som det finns minsta lilla liv i dem 🙂 Tycker dom här fortfarande är fina, men tids nog tar förstås frosten dem.
Den 8 juli skrev jag det här inlägget. Då undrade svärmor och makens faster om det skulle bli något av luktärterna. I dag ser de ut så här. Det finns flera knoppar, och förhoppningen är att de ska slå ut lagom till medlet av augusti då vi återvänder från Frankrike.
Det här lär ska vara en dubbel vallmo. Det finns också enkla sådana, som är mindre. Ändå är den här ovanligt stor. Tänk så mycket glädje man har av blommor. Dels då man tittar på dem och förundras över att ett frö har förvandlats till en blomma. Dels för att man inte alltid vet vad som ska komma upp då man sår blandade frön.
Och ibland sår de sig själva. Spottar iväg små frön, som övervintrar, och blir nya blommor nästa sommar.
Gubben Guds underverk är de ändå allihopa.