I går firade jag min födelsedag några dagar i förskott. Bjöd några släktingar och vänner på en guidad rundtur i Bonga slott. Festen var helt privat så vi kunde ha skumpa med oss och det blev mycket tid för fri samvaro.
Festen avrundades med mat och dryck utomhus på släktens sommarställe. Ska senare visa bilder på en del av gåvorna jag fick och på konstverket jag köpte. En äkta Riitta Nelimarkka ❤
… är utan vidare blommor i alla former, och bladväxter i kruka. Hemma har jag cirka trettio växter och fler skulle jag vilja ha om det bara fanns plats 🙂
I dag ska vi fira min födelsedag på ett slott i stan och jag hoppas kunna visa bilder från festen lite senare. Min riktiga födelsedag är på torsdag men det är lite roligare att fira på en lördag som är en ledig dag för de flesta.
… det ska kunna bli blommor av de pyttesmå frön som finns i de här påsarna.
Nasturtium (Indiankrasse) blir ungefär 30 cm hög och trivs i krukor eller balkonglådor.
Garden Cosmos (Rosenskära) blir ungefär en meter hög. Den ska jag så på sommarstället i rabatt och hoppas vi får fina snittblommor av den.
Tänkte plantera efter påsk och tror nog jag köper några påsar till av andra sorter. Det är alltid lika spännande att se vad det blir av fröna.
Då man följer med projektet Från Frö till Blomma är ju tålamod faktiskt en dygd. Men det är så roligt varje gång, att se de första gröna stråna sticka upp för att sedan växa, växa och slutligen få knoppar som blir blommor.
Varifrån kommer det uttrycket? Låter ju som om man var en alien från en annan planet.
Men jag älskar blommor och grönväxter. En del lyckas jag bra med, de trivs och frodas.
Den här växten har jag fått att rota sig och växa genom att ta några blad från en som var större.
Men ganska ofta går det också så här.
Jag har inte hjärta att slänga en enda växt så länge som det är minsta lilla liv i den. Och så har jag pippi på att ta skott lite härifrån och därifrån, t.ex. från ampelliljan.
Och vips har dom fått rötter.
Bra att dom inte kan hojta åt mig att nu är det dags att plantera, för då skulle jag inte kunna sova om nätterna 🙂
Veckans tema i Fototriss är
… SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG ÄR.
Helena från Stockholm i Sverige som upprätthåller sidan Fototriss uppmanar oss att ta en höstpromenad och dokumentera hur det ser ut där vi bor.
Jag valde att fotografera på min morbrors gård. Han gick bort i januari och gården sålde min kusin och jag nyligen till andra släktingar. Det känns bra att jag fortfarande därför kan röra mig på gården.
Andra bidrag i Fototriss hittar du här. Gå gärna in och bekanta dig med dem.
Här finns allt från vardagliga och fyndiga bilder till riktigt proffsiga fotografier.
Mångfalden är det bästa med Fototriss. Att se fotografernas olika tolkningar. Ofta blir det en resa ut i världen som låter dig uppleva nya platser fastän du i själva verket bara sitter vid din dator hemma.
Hinner inte skriva så mycket nu då jag jobbar både på redaktionen, och på helgerna i kiosken, men visar några bilder från vår 15-års bröllopsdag.
I dag blir det bara en bild och den visar växterna på vår balkong. Ampeln får inte plats på bilden men den visade jag en gång tidigare.
Men snart ska växterna flytta bort. En del till sommarkiosken och andra till släktens sommarställe. Efter det köper jag några nya blommor till balkongen.
Jag skulle kunna ha hur många växter som helst, men man kan väl inte bo i en djungel, eller kan man?
Från det ena till det andra – träffade i dag i jobbet en man som varit fredsbevarare i Afghanistan. Han har en utställning av mattor som han har köpt under tiden han jobbade där. Pengarna går till förnödenheter som skolmaterial, hälsovårdsartiklar m.m. I första hand vill han ge stöd åt kvinnorna och flickorna i landet så att de kan utbilda sig.
Jag beundrar alla som gör humanitära insatser. Jag skulle vilja åka till Afghanistan. Men jag vet ju att det inte går. Jag är lite för gammal för att utbilda mig till fredsbevarare. Och jag tror det första jag skulle göra där – utöver att jag skulle ropa hjälp jag vill hem till gubben – skulle vara att pinas för att där är så varmt och maten skulle jag inte gilla heller.
Så jag fortsätter beundra – läsa ISAF:s sajt på nätet – och tänka att jag kanske kunde åka till Bolivia och göra en insats hos Siw i Corazon Grande.
Jag drömmer ibland om att få rensa ut allt där jag nu bor och flytta in i ett gammalt hus där där det finns trägolv och fönsterglas med bubblor i.
En gång i månaden kommer tidningen Unelmien Talo & Koti och då får drömmarna ny fart. Plus att jag vill köpa blommor.
Det är väl vårkänslor.
Den här tidningen utkommer bara en gång i månaden. Det är fullt tillräckligt för mig som också får några svenska veckotidningar och en uppsjö med dagstidningar.
Jag läser alltså mycket, också böcker och bloggar. Men det är något speciellt med känslan av en glansig tidning i handen. Unelmien Talo & Koti är inte ens tjock, därför är innehållet intressant på alla sidor och jag läser tidningen från pärm till pärm.
Jag är inte någon inredare heller, men jag gillar att se på alla bilder och få inspiration till allt möjligt smått och gott. Kanske hur man arrangerar en bukett blommor fint i en vas. Eller hur man kan använda något gammalt på ett nytt sätt.
Skulle jag komma över ett gammalt hus, med trägolv, vet jag hur jag skulle inreda det om jag kunde börja med helt tomma rum.
Men då borde jag först göra mig av mig allt jag samlat på mig under många år då jag bott på arton olika adresser… 🙂
