Som en liten hyllning till min vän Antonia, som alltid visar fina bilder på sin blogg – av vilka en stor del är från Budapest – vill jag visa de här två bilderna från mitt arkiv.
I mars 2013 besökte ex-maken och jag Ungern och Budapest. Där finns otroligt mycket att se, vi hann ju bara med en bråkdel. Den pampiga arkitekturen, broarna, saluhallen, minnesmärken, Margaret Island, spårvagnarna och mycket mer har etsat sig fast i mitt minne.
Bergbanan upp till Castle Hill hade två vagnar, Gellert och Margit, som gick i skytteltrafik upp och ner i en brant backe. En singeltur som var en dryg minut lång kostade 840 Huf (cirka 2,50 euro). Vi tog en liten buss ner eftersom vi har ett kort som vi får åka för i 72 timmar.
Utsikten var fin över hela Pest-sidan. Bron på lilla bilden heter Széchenyi lánchíd.
Sådant som är annorlunda här än hemma är att man får röka på restaurangerna. Vissa matställen har rökrum och rökfria rum vilket är bra. Annars har man ju redan glömt hur man också luktade som en rökt böckling då man kom från krogen i Finland för några år sedan.
Ganska ogenerat går folk också på gatorna med hela vinpavor och flaskor med mousserat i händerna. Man dricker lite var som helst.
Tiggare och uteliggare finns också här. Vakter, som vi kallar ”Farsorna på stan” står vid underfarter vid större avenyer samt vid tunnelbanened- och uppfarterna i sina reflexvästar. De skapar nog nåt slag av trygghetskänsla bara genom att synas.
Här finns så mycket att se, det blir ju bara en tusendel vi hinner med under tre dagar. I dag satsar vi på Stadsparken och trådbussarna.
Ett av utflyktsmålen på Budapestresan var före detta Nepstadion, sedan 2002 Ferenc Puskas-stadion. Ett monument från en svunnen kommunisttid. Håller på att förfalla men här spelade Sverige en klassisk VM-kvalmatch mot Ungern 1973. Ralf Edström stod för ett sent kvitteringsmål då Sverige nådde 3-3.
Denna stadion ska oss veterligen rivas – hur nu det ska gå till. Man undrar hur dom ska göra det. Jämna den med marken? Ta tillvara något? Kanske inte plaststolarna men alla de fina strålkastarna, vad gör man med dem?
För att komma hit åkte vi tunnelbana. Men innan vi började åka ville vi ha ett turistkort som berättigar oss att resa hur mycket som helst med T-bana, buss, spårvagn och trådbuss under 72 timmar. Att hitta en plats som sålde kortet krävde att vi gick runt i en och en halv timme, men vi såg ju delar av staden under tiden 🙂
Det blev en hel del promenerat men i kväll ska vi nog ännu ut och åka spårvagn. I morgon kanske flodkryssning innan vi börjar heja på Tor i innebandyligan, på distans.
Resan ner till Budapest gick bra. Fastän maken sa att jag var arga tanten innan vi kommit med bussen förbi torget i Lovisa. Sätet i bussen gick inte att ställa i normalläge och en kille som satt några bänkrader fram luktade av en överdos rakvatten.
Sedan var det raka spåret genom luften från Vanda till den storstora staden Budapest, som vi inte sett så mycket av eftersom klockan var 19.30 då vi landade och då var det mörkt. Regnar gör det också och temperaturen är +8, men vädret kommer inte att störa oss, det är vad det är.
Vi har installerat oss på hotell Marmara Hotel och rummet som ligger på våning tre är fint. Utsikt mot en sidogata, riktigt bra för oss.
Vad vi ska göra de närmaste dagarna vet vi inte. En flodtur på Donau, besök i något termalbad kanske, muséer, kyrkor? Köpa Budapestkort så vi kan åka metro, spårvagn, trådbuss.
Gjorde första promenaden i regnet till en liten närbutik. Två öl, en salt pastej, 2 liter vatten kostade 1000 Huf (drygt tre euro).
Andra prisjämförelser: taxi från flygfältet cirka 15 km, nästan en halvtimmes tur, 21 euro.
Vi hörs i morgon – hoppas jag 🙂
Att resa är inte bara att åka från plats A till plats B.
Att resa omfattar också förberedelser och förväntningar.
Vår resa till Budapest bokades 7 augusti. Successivt har vi kollat bilder och information på nätet samt bytt erfarenheter och åsikter med andra som varit där. I går plockades resväskan fram.
En betydande del av charmen med att resa är ju att planera. Då man kollar vänners fotografier, ser på bilder och kartor på internet, insuper information om sevärdheter … det är då man bildar sig uppfattningar och förväntningar. Vissa infrias, andra överträffas och en del saker blir man besviken på.
Men det hör till resandets natur.
Jag älskar att resa, se nya platser, våga ta ett litet hopp ut i det okända eller in i en suspekt bar.
Har tänkt blogga från Budapest, så vi får hoppas tekniken funkar. Vi åker ner torsdag kväll 20 oktober och lämnar staden mitt på dagen måndagen den 24:e.
Och bara för den lille inbrottstjuv som tänkte ”nu är dom borta hemifrån” så kan jag säga att vi som vanligt har lägenhetsvakter.
(OBS! Flaskorna på och i vinstället ska inte med)
– JAG vill åka med!
– Jag vill OCKSÅ åka med!
– Tomten får ALLTID åka med, det är ORÄTTVIST!
Djurgårdens invånare skriker i högan sky och jag försöker medla bäst jag kan.
– Tomten råkar nu som äldste vara självskriven för varje resa, förklarar jag. Det kommer en dag då han inte orkar resa mer och då är ni bara tre att slåss om platserna.
– Ja, men nu är det MIN tur att åka tillsammans med Tomten, gastar Älgen.
– Nähä, du var med på lyxhotellet på Skatudden, skriker Mumin.
– Jag har inte rest NÅNSTANS efter Island, brölar Lammet.
Själv minns jag inte vem som varit var och när. Jag lovar därför införa en turlista för Mumin, Lammet och Älgen. Dessvärre blir det lotten som får avgöra vem som åker med oss till Budapest.
– Hela Djurgården får inte plats på resan, säger jag så milt jag kan.
– Djurgården? Va i helvete? Va? Va? Va?
Maken är så upprörd att han nästan sätter en icke-Ikea-köttbulle i halsen. Han hejar på AIK.
Lotten gynnar Mumin. De två andra surar en stund, men då de ser att jag skrivit en turlista börjar de redan fundera vart nästa resa går. För då blir det Älgens eller Lammets tur att följa med.
På hösten vill jag sitta inne och mysa med tända ljus. Eller vara ute på Kretsgången i hög och klar luft på dagen då de sista solstrålarna ännu värmer.
Till hösten hör också så kallade to-do-listor.
Att rensa klädskåp känns alltid lika bra. Vissa saker ska slängas, andra doneras till UFF. När det är gjort kan jag med gott samvete köpa nytt.
Den här hösten, senast då jag firar mina två återstående sommarsemesterveckor, ska jag också rensa bland digibilderna. Slänga vissa och bränna ner resten på CD. Innan vi åker till Budapest, för där vill jag starta med ett helt tomt kort i kameran.
Och smycket på bilden har jag köpt i Efva Attlings affär i Helsingfors för några år sedan. Det kostade 220 euro och hade en läderrem som efter ett år hade slitits sönder. Jag skaffade en ny, inte lika dyr, rem – som också gick av.
Så NU står det högst uppe på min to-do-lista att jag ska skaffa en ny rem till mitt älskade Human-smycke. Tycker det är liiiiite för dyrt för att bara ligga på byrån och samla damm.
Den här bilden hittade jag på nätet och fotograferade via skärmen. Såg att den också fanns hos den här bloggaren.
Drygt två timmar har jag i dag suttit vid datorn och letat efter en lämplig resa för oss att åka på i oktober då skolorna här har höstlov. Begränsad dels av datum, dels av avresetider och hemkomsttider, blir det ju ett litet äventyr att hitta rätt resa. Hotellet får vara enkelt men inte så spartanskt att vårt rum saknar egen toa och dusch. Det får var lyxigt, men inte så lyxigt att vi känner oss som katter bland hermeliner. Hotellet får inte heller helst ha fler än 4-5 våningar. Det ska ligga ganska centralt och inte på flera timmars avstånd från flygplatsen. Det ska vara personligt inrett och frukost ska ingå i priset. Gärna trådlös internetförbindelse likaså.
Hittade jag vad vi letade efter? Jaaaaa! Hotell Marmara i centrala Budapest, fyra nätter. Nu gäller det bara att börja läsa allt vad vi kommer över om staden, dess historia, sevärdheter, fina matställen, shopping… SÅ skojigt!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 