Igår hade vi sol. Då tog jag bilden av installationen och växterna i köket. I dag regnar det, är +5 grader, och människor som går förbi mitt hus hukar under paraplyer.

Det tar tid att vänja sig vid att alla vardagar inte alltid måste omfatta arbetsuppgifter som ger inkomster. De dagar jag inte jobbar, alltså med inkomstbringande uppgifter, ger mig stundvis dåligt samvete.

Jag har försökt komma underfund med vad det beror på. Det har inte så långt med ekonomi att göra. Jag känner alltså inte att jag måste jobba precis hela tiden för att klara vardagen. De utgifter jag har månatligen, dem har jag fixat även som deltidspensionär.

Men kanske det är något som sitter i ryggmärgen. Att jag har jobbat sedan jag var kring arton år. Dag ut och dag in, ofta även helger. Månad efter månad och år efter år.

Jag har klarat mig utan att lyfta stöd, aldrig gått arbetslös. Det här kan låta helt märkligt för många unga vuxna idag då sysselsättningsläget i Finland är som det är.

Jag har många vardagsbestyr att få undan i dag. Så därför är det bra med en ”ledig dag”, som ändå inte är ledig. Jag pusslade samtidigt som jag åt frukost. Tände några ljus för att få stämning i ruskvädret. Ska bära in ved och senare elda. Skriva och sända en del mejl. Städa lite här och där. Gå i duschen.

Jag får öva mig på att skaka av mig känslan av att det jag gör i vardagen inte är lika nyttigt som att jobba och förtjäna pengar.

Allt det som jag gör här hemma är också viktigt, faktiskt även en del ”måsten”. Skulle jag inte göra allt det här jag inte får betalt för skulle vardagen inte funka.