Här ser det ju inte så väldans vackert eller välkomnande ut. Gamla busstationen, här lastades varor in och ut. Sedan snart ett par år tillbaka får vi våra coronavaccin här, antingen på bokad tid eller ibland på walk-in. Jag fick mitt fjärde i dag, Moderna, halv dos.Men sedan gott folk. Det här var väntrum på busstationen även då den var en busstation. Här såldes dessutom biljetter. Visst är det nostalgiskt. Som taget ur någon finsk film på 1960-talet.
Här sitter vi nu och väntar de 10–15 minuter som vi förväntas vänta efter att vi fått vaccinet, för att vara säkra på att vi inte får en snabb allergisk reaktion eller andra problem.
Stolarna har inte alltid hört till interiören, de finns här nu för att det är coronavaccinationsplatsens väntrum. Men här fanns en blomkiosk då jag var barn. Jag är nu i den åldern att jag ofta drömmer om, eller önskar, att en del av det som fanns förr skulle komma tillbaka.Och genom den här dörren gick jag ut då jag hade suttit mina tio minuter efter vaccineringen.
Jag hade en febertopp i natt. Stressrelaterat, har jag nu lärt mig. Febern försvinner till morgonen. Det blev lite för mycket igår då min tidtabell sprack när mamma behövde akut hjälp. Hoppas nu slippa biverkningar av vaccinet. Att vakna ensam mitt i natten och känna sig dålig är jobbigt. Det hjälper ju alltid att ha någon att prata med men steget till att ringa någon mitt i natten känns långt.
Jag vet inte om det var ”bakteriernas” förtjänst, eller vad det nu är som finns i ett vaccin, men fantasin började flöda efter sticket. Dock vet jag att det inte är så lämpligt med en massa coronavitsar så jag låter bli att skriva ner över hälften av tokigheterna som föddes i min hjärna.
För ser ni – allt tokigt jag gör kan de närmaste dagarna skyllas på vaccinet. Vänstra armen kan plötsligt flyga upp och inte nog med det. Långfingret spretar också. Högra armen har fullt upp med att hålla den vänstra nere.
I affärerna flög den vaccinerade armen också okontrollerat mot olika hyllor och plockade till sig saker. Den högra armen hann inte med. Den suckade bara, betalade och knappade in pinkoden för bankkortet.
Här i gamla busstationen gick jag in som en ovaccinerad och ännu tämligen normal Carita. Genom en annan dörr kom jag ut tjugo minuter senare. Det sägs att jag ska få en booster om tolv veckor. Undrar vad som händer då?! 😀
Allvarligare talat gick allt mycket smidigt. Jag hade tid klockan 13.10. När klockan var 13.08 var allt klappat och klart! Coronavaccinet har alltså en annan tidsrymd också 😀 Vänliga och kunniga vårdare, tydliga direktiv om allt.
Då jag hade vilat och väntat ut de femton minuter som krävdes för att se om man fick någon första reaktion kunde jag spatsera ut. Totalt var allt det här överstökat på tjugo minuter. Hurraaa!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 