cykel

Veckans foto, och dagens väder

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

29 juni och snö på backen 😀 Det smalt bort rätt fort – och egentligen är det resultatet av en hagelstorm. Vi har haft två gånger åska i dag och minst tre skyfall, av vilka ett hämtade med sig hagel. Måsskiten på fönstret har inte regnat bort, men lite har försvunnit så jag har förhoppningar om att mera regn under kommande dagar kanske gör jobbet.

Åkes utmaning med foton från veckan, högst fem, deltar jag också i och tackar honom för länken han redan idag satt ut till mitt tema Glad måndag 🙂

Att välja bara fem foton är egentligen svårt ibland, för jag fotar mycket. Det här är också en arbetsvy, eftersom den är från i fredags då jag besökte ett sommarkafé som jag ska skriva om. Det heter Bric-à-Brac och finns i Pernå kyrkby, som är en del av Lovisa.

Regnar det kan man sitta inomhus i en av de små stugorna på gården. Här finns också en konstutställning med tavlor av Janica von Veh-Högbäck och hennes son Alexander von Veh.

På Café Saltbodan hade vi skribentträff i torsdags och då tog jag det här fotot när vi vara på väg ut därifrån.

Träffade en barndomsvän igår. Vi har känt varandra 59 år. Ja, ni läste rätt. Femtionio år! Vi var fyra år då vi träffades första gången. Numera bor hon i Åbo och kommer till Lovisa några gånger per år, hon har en del av släkten här. Vi åt på Skeppsbron och sade sedan hej då till varandra här vid Rosenstranden då hon tog gångbron vidare och jag cyklade åt andra hållet.

Cykel är dagens ord hos Åke

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Lokföraren Åke ber oss Hoppa på tåget och visa bild eller bilder av cyklar. Han visar själv en video från en cykeltur 🙂

Igår besökte jag bibban och där fanns en gul cykel i ställningen, så min vita fick sällskap för en stund.

Jag tycker mycket om att cykla. Det blir sällan några långa turer, men här inom stan några kilometer då och då i maklig takt. Försiktigare har jag blivit med åren vad gäller att stiga på och av cykeln, men tror att det är bra med turerna både med tanke på balanssinne och att benen får jobba.

Snart är våren här ☀🌷

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Cykeln kom ut från förrådet och däcken kontrollerades. Jag ska föra den på vårservice till sportaffären inom kort, ifjol kom jag aldrig så långt då jag hade stora problem med mitt knä.

Och invid grannhusets stenfot hittade jag de här söta små krokusarna. Där som solen gassar på är det ganska varmt, men annars halvmulet nu på eftermiddagen och kring +7 grader. Än får jag vänta på vårvärmen och första cykelturen. Jag eldar också några gånger till den här våren, men den proceduren behövs inte längre varje dag.

Odlingslotten är granskad. Där finns en hel del jobb med att rensa bort fjolårsgräs och andra växtrester. Min vän Pupuu (en hare eller flera) har varit där och gödslat vänligen 😀

Kan åter röra på mig!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Aldrig tidigare fotograferat här 😀 Cykelstället!

Då man tycker att man fotograferat allt kommer man på ett det finns en plats som man inte dokumenterat förr. Cykelstället!

Och ja – jag är så tacksam för att jag åter kan röra på mig! Cykla och promenera. Det sistnämnda, riskerar inte att testa kilometerlånga sträckor, men då jag kan gå över 500 meter är jag glad!

Tacksam också för att vi inte har snö, halka, kyla… underlättar min vardag.

Det som jag har gjort är:
Varje dag tagit några skedar av en blandning som består av
a) ekologisk gurkmeja (pulver) b) ekologisk honung c) kallpressad ekologisk kokosolja d) svartpeppar

Jag har inte helt valt bort ljust bröd, men oftare ätit rågmackor.

Eftersom jag fått en del fniss-och-frågetecken till exempel via Facebook, där vissa personer ifrågasatt dessa ”kvacksalverier” har jag svarat så här:

”Om någon säger att jag ska äta stenar och gräs, och om jag verkligen blir kvitt mina besvär med det – då äter jag stenar och gräs”.

Smärtan i ljumsken är NÄSTAN borta. Jag behöver inte ta stöd av väggarna längre då jag går.

Jag är tacksam. Jag kan säga halleluja och amen och jag tror på Gud. Men jag säger också GURKMEJA. En kombination av allt kanske blev lösningen?

Vacker förgänglighet

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag har visat liknande bilder förr.
Känns alltid lite tråkigt att slänga bort utblommade växter.
De får ofta stå kvar några extra dagar hos mig, eftersom de är som konstverk också då de blommat ut.

Också i dag lyser solen och himlen är blå. Så det gäller att passa på att njuta. Några mulna och regniga dagar ska komma från och med i morgon. Även snö har utlovats. Men vädret är som det är, bara att acceptera.

Har gjort en del förberedande jobb för kommande artiklar den här förmiddagen. Mitt på dagen har jag en intervju, hämtar sedan cykeln från vårservicen och kanske tar en liten tur för att få bilder till bloggen.

Ett tydligt vårtecken!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mina fina vän Saga-cykeln ❤ har tagits ut ur vinterförrådet hos min mor.

För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.

Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.

På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.

Ännu är det rätt smutsigt och grått i naturen. Men om några veckor ska det väl redan vara lite vackrare?

Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.

Knäet har blivit bättre

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?

I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån gör att då de två delarna går samman igen lite längre fram
I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån mot norr gör att det bildas en liten holme eftersom flödena åter går samman lite längre ner mot söder.

Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!

Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.
Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.

Kan glänta på förlåten…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den har funnit en ny plats.
Den har funnit en ny plats.

… är väl ett gammaldags uttryck då man menar att man kan berätta LITE och inte behöver hemlighålla allt.
Att jag gillar gamla cyklar som får nya liv, det vet ni som följer min blogg.

Men eftersom jag nu under några veckors tid sprungit runt i flertalet av de gamla hus som ska vara med under evenemanget Lovisa Historiska Hus är det troligen ingen större hemlighet att jag samarbetar med arrangörerna.

Det var också på gårdarna till ett av husen jag hittade den här fina gamla cykeln.

Inom en snar framtid tror jag att jag ska kunna bjuda på mycket fler bilder från Lovisa, och på riktigt kunna vara den ambassadör för vår lilla stad som jag vill vara.

Det känner jag glädje inför ❤