Jag tror att det är 24:e säsongen som jag följer Lovisa Tors innebandylag. Det har varit uppförsbacke och nedförsbacke, härliga segrar och bittra förluster. Vi har spelat på högsta nivån i landet, innebandyligan, men håller nu till i Finlandsserien som är steget under division ett, även Divari kallad i Finland.
I går startade säsongen på bortaplan mot Borgålaget PSS inför en ganska stor publik, där en stor del hejade på Tor. Det räckte ändå inte till med supporterskapet denna gång, förlustsiffrorna skrevs 5–2. Tor hade mycket boll och dominerade stundtals stort, men PSS gjorde flesta målen och det är ju de som räknas. Alltid extra surt att förlorade ett ”lokalderby” mot Borgå eller mot lag från Sibbo. Men vi får ta och komma igen!


Ja! Där satt du ju. Tur att du talade om det annars hade jag missat det. Hoppas att det kommer att gå bra för ditt lag och din systerson.
Kram, Ingrid
Ja, det här var ju bara första matchen så det är nu att inte ta det så hårt 🙂
Kram och önskar dig en fin lördag!
Du kom med på bild, bara att gratulera. 😉
Men visst är det många förluster man måste ta, men även många vinster, det är ju dem man lever för om man är idrottsintresserad.
SV: Har säkert skrivit om de vilsna ungarna nån gång vill jag minnas, du har rätt. 🙂
Ha det fint.
Då hade jag bra minne 🙂
Och förluster – ja, utan dem skulle vi ju alla vara finska eller svenska mästare, eller rentav världsmästare 🙂
Det var inte lätt att hitta dej. Då får vi hoppas det går bra i fortsättningen.
Kramar från oss
Gulblå-randig Tors halsduk 🙂
Kram!
Så synd med en premiärförlust! Den enda trösten är väl att säsongen är lång. Jo, dy syns på NyaÖstis bild om man zoomar in vill säga. Annars är du anonym, vilket du nu också är med munskydd och allt;-)
Vi lär har förlorat första matchen även hösten 2021, men sedan gick det bra och uppåt 🙂
Litar på att det går så även nu!
Hej heja moster som stöttar systersonen! Bättre lycka nästa gång!
Ja, det var ju bara första matchen, och hörde efteråt att många spelare hade varit sjuka.
Sånt sätter spår i orken.