… innan jag kom mig för att skriva här. Torsdag är anhörigvårdens dag och efter det skrev jag ut intervjun jag gjorde igår.
Sedan spatserade jag iväg till idrottshallen och tog på vägen dit denna fina bild av vårt svenska gymnasium i kvällsskymningen.
Skolan ligger granne med svenska högstadiet och idrottshallen, och jag har bara 300-400 meter dit. Hallen syns lite där i bakgrunden som det står tre lampor på rad.
Ja, och så var det Tors match i Finlandsserien. Mot ärkerivalen, eller vad man nu ska kalla grannstadens lag PSS från Borgå. Det brukar gå hett till och så gick det också i dag.
0–0 efter första perioden, men sedan rycker PSS ifrån och går upp till 0–4 under andra perioden. Mycket snopet för oss Tor-fans, men glada Borgåpojkar som gick till omklädningsrummet…
Nå, skam den som ger sig och Tor lyckades med en fenomenal upphämtning och slutspurt och efter tredje perioden var ställningen 4–4. Sedan följde förlängning och inga mål… och efter det straffslag, som är det värsta som finns, tycker jag. Oliiiidligt spännande!
Men den här gången var vi ett strå vassare, och kammade hem två poäng medan PSS fick åka hem med en poäng.
Tack Tor 💙💛 Vi fick valuta för hela inträdet, men kunde ni nån gång göra så att ni vann lite mer komfortabelt? Spänning i all ära, men det tar lite på pumpen på en äldre tant, som dessutom frenetiskt denna gång skötte en av trummorna. Det ska vara rejält med ljud på läktaren på innebandymatcher 🙂
Tacksamhetskalenderns fråga för 22 oktober.
Vilken uppfinning skulle du hata att förlora?
Svaret står och väger mellan mobiltelefon och dator.
