cykla

Kan åter cykla och gå

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var mycket soligt och varmt igår den 15 augusti. Här står jag i skuggan på trottoaren utanför servicehuset Esplanad, där jag hade varit på massage. Väntar på att syrran ska hämta mig med bilen då vi ska handla till mamma.

Jag kan gå korta sträckor nu, sju månader efter att benet började krångla och fem månader efter att muskelfästet brast eller en muskel gick sönder. Läkaren som sa att skadan ska självläka hade rätt och han tippade att det kräver 3-6 månader.

Den här veckan har jag också cyklat korta sträckor och det har gått bra. Så nu ska jag fortsätta med detta, som sakta tränar upp benet, och jag ska ge akt på att jag går på rätt sätt också. Hittills har jag parerat på olika sätt då knäet gett efter, vilket lätt till att jag fått andra problem med kroppen.

Nu stundar några lediga dagar från jobbet och jag har börjat förbereda att ge över åt den nya chefredaktören. Skrivit långa listor som ska underlätta personens jobb. Jag känner lättnad då jag blir av med en hel del ansvar, men förstås utgör också framtiden ett frågetecken. Oskrivna blad i livet kan dock också vara trevliga och spännande!

Motvind och tråkig rutt

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Cyklade 6,75 kilometer i dag. Valde egentligen en ganska tråkig rutt. Från mitt hem till byn Gislom. Det gick ännu an i medvind. Men att sedan cykla i motvind på Lappträskvägen som är tämligen hårt trafikerad… nej, det var ingen höjdare. Jag hade glömt hur trist det är att cykla där. Motigt och ganska farligt också. Men ja då, jag använder hjälm 🙂

Jag tog inga bilder på ”tråkrutten”. Visar hellre en bild från turen jag gjorde på veckoslutet. Vackra blomster utanför Bastion Ungern. Någon som känner igen blommorna? Borde ha tagit en närbild på dem.

Ja, ja… man får bara acceptera att man ibland gör ”fel” val då man tänker att nu ska jag samla kilometer! Totalt har jag cyklat 22 kilometer på fyra dagar så det ska inte bli så svårt att uppnå veckomålet 30 kilometer.

Allt som går över 30 km är bonus och jag ger mig själv en klapp på axeln. Visst vet jag att det finns de som säger att 30 kilometer är löjligt lite, men nu har jag ju inte bett dem komma med sina åsikter 😀

Tacksamhetens dag

~ Carita Liljendahl ~ 48 kommentarer

I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.

Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.

En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤

Kan det bli somrigare än så här?

Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.

Karlskronabulevardens park.

 

I dag har jag…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Stjärnöga. Bilden tagen i Kungsdammens trädgård.

– varit på en avslutning för en fotbollskurs
– suttit i en trädgård och ätit plättar
– suttit på redaktionsmöte
– fotograferat ett renoveringsobjekt
– cyklat längs en gata där jag aldrig cyklat förr … för sådana tycks finnas till och med i Lovisa centrum 😀

Månadsbilden, augusti

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Sköna augusti är här.
Sköna augusti är här. Skördetiden inleds.

Är det nu det stora vemodet rullar in? När det mörknar fortare om kvällarna. Blir svalare i luften.
Men då det fortfarande kan vara otroligt varmt om dagarna.
Sommaren är inte slut. Än faller inte löven från träden.

Skuggorna blir längre om kvällarna.
Skuggorna blir längre om kvällarna.

Jag har cyklat mycket den här sommaren. Sålde ju bilen och har fått mycket motion 🙂 Under turerna hinner jag tänka mycket. Jag stresstrampar inte.

Jag känner vinden leka i håret, jag har tid att titta mig omkring.
Jag tänker att jag lever här och nu, och att jag är tacksam över så mycket.
För att jag har nära vänner som ger mig krafter och stimulerande jobbuppdrag.

Allt ordnar sig.

Skön cykeltur

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

På sina ställen måste det ha varit mer än tjugo grader varmt i dag. Men jag var glad att jag hade vårjackan på då jag cyklade längs viken, för vattnet är ännu kallt så där var det LITE svalt.

Café Skeppsbron hade öppnat men serverar mat först från fredagen den 25 april. Så jag trampade vidare.

Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa, byggt 1907.
Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa.

Jag hade tänkt sätta mig på en bänk i Tranbrunnsparken. Intill busken och skräpkorgen, som syns i förgrunden på bilden, brukar finnas en bänk men sådana har tydligen inte placerats ut i vår stad än. Ja, vi har ju ännu en dryg vecka kvar av april månad – men det kändes som sommar i dag 🙂

I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.
I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.

Färden gick sedan vidare via bastionerna till stadsdelen Garnison, längs Kuhlefeltsgatan där jag har mina barndomskvarter till Generalshagens skola och Kapellparken.
Cyklade via mataffären och en liten extra sväng till. En tur på sammanlagt åtta kilometer.

På semestern ska jag…

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

… städa bord och hylla i arbetsrummet, om det regnar.
… frisera mina grönväxter. Bort med bruna blad och in med ny mull
i krukorna där det behövs.
… sova så länge jag vill.
… vara i kiosken varje dag.
… cykla och promenera.
… testa nya mat- och bakrecept.
… läsa och skriva mycket, hoppas hinna med både tredje romanen och vara lite flitigare på bloggen.
… umgås med människor jag trivs med.
… dricka riktig champagne.
Listan kan göras hur lång som helst, för jag vill också åka runt
i bygden. Kanske se en sommarteater, gå på marknad och trav. Och så vill jag grilla, simma, gå barfota i gräset…
Men före allt det här ska vi fira midsommar. Buketten i bunken på brunnen plockade FasterAster och jag i går för att välkomna svenskarna till K16. När dom kommit hit för sommarvistelsen – ja, DÅ är det sommar!

En man i peruk kissade i en park

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Doften av solvarm skog och liljekonvaljer.
Salta vindar från Lovisaviken. En mås som landade på en sten i en fors, kanske
i väntan på dagens middag.
En bilist som parkerade på cykelvägen så att jag tvingades ut på körbanan. Andra bilister som struntade i att jag hade förkörsrätt. En svensexa som skränade utanför supermarketen och vars festföremål senare kissade i en park. Han bar peruk och nåt slags rosa underklädsplagg. Jag vågade inte stanna och fotografera allt det där. Hans kompisar kanske skulle ha trott att jag aldrig hade sett en snopp förr.
Så ingen kan väl komma och säga att det skulle vara trist att cykla. Mycket hinner man uppleva under en 9,5 kilometer lång färd.

Och en ny värld öppnade sig…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Mitt nya intresse är cykling. Jag har haft många intressen genom åren. Särskilt sådana som jag kan anknyta till min statistiska iver.
Jag hade tänkt att jag ska cykla 2000 kilometer den här säsongen. Men efter ett snabbt överslag insåg jag att målet är satt uppe i molnen. Jag vill inte cykla varje dag fram till julaftonen.
Så nu är målet 1000 kilometer innan september månad är slut. 120 dagar återstår och antalet kilometrar som ännu ska trampas är 904,5. Det betyder att jag måste trampa minst 7,53 km per dag. Överkomligt, säger jag.

Dessutom vill jag påstå att en ny värld öppnar sig för cyklisten.
1) Den farliga världen, där hon inte har mycket att sätta emot fräcka bilister, mopedister, mc-förare eller andra cyklister.
2) Den ljuvliga världen. Hon ser saker hon inte sett förr, känner dofter i näsan, vind i håret och svett på ryggen.

Cyklisten Carita får idéer till artiklar och till tredje romanen.
Och hon blir beklämd då hon ser en överkörd ekorre.
Men hon cyklar vidare och bokför sina kilometrar. Som den statistiker hon är.