dagböcker

Personligt – och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Hos Åke från Nacka och Hoppa på tåget är ordet för dagen PERSONLIGT. Och vad kan vara mer personligt än dagböcker, tänker jag.

När jag flyttade till Äppelviken för ett drygt år sedan köpte jag från Ikea ett rejält plåtskåp där jag förvarar mina dagböcker.

Ni som känner mig vet att jag skrivit dagbok, nästan dagligen, sedan januari 1976. Så min dagbok, som jag genom tiderna döpte till Randi, fyller 50 år i slutet av januari 2026.

Elisamatilda publicerade sina frågor igår kväll, men då var jag i bastun och sedan spelade grannen och jag Trivial. Så jag modifierar frågorna lite då det är lördag när jag svarar 🙂

Är du mer ”nu börjar helgen”-pepp eller ”lugn och stilla” på fredagar?
Lugn och stilla numera. Inget rajtantajtan med krogbesök. Går jag ut och äter med vänner börjar kvällen klockan 17 och nuförtiden är vi hemma före 21 😀

Är du team pizza, tacos eller något helt annat?
Gillar både pizza och tacos, och all slags plockmat där jag själv väljer mängden, som ofta är liten.

Vad är det första du gör när du kommer hem efter en lång fredag?
Jag jobbar ju hemifrån, är sällan borta hela långa dagar. Men efter en lång dag då vi med syrran hjälpt mamma är det datorn, dagboken, tidningen, teve, brasan och soffan som gäller.

Hur ser en typisk fredag i ditt liv ut just nu?
Sovmorgon om möjligt. Ibland något jobbuppdrag utanför hemmet. Skriver och spelar datorspel vid datorn. Badar bastu på kvällen.

Blev denna fredag tidig eller sen?
Slutade spela Trivial klockan 22, lade mig vid 23-tiden, vilket inte är en bra tid för mig.

    Veckans foton, ett par skyltar och ditt & datt

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    En skön kväll vid Rosenstranden med gångbrons fina spegling i vattnet. Det här är ett av mina bidrag i Åkes utmaning med foton från veckan som gick.

    Två morgnar under veckan blev det tidigare väckning än vanligt då det här företaget sågade ner grenar från askträden i parken. Ett viktigt jobb eftersom träden tagit mycket skada av larvinvasionerna de senaste åren. Då det blåser hårt, och det har ju blåst mycket i år, finns risken att stora grenar ramlar ner och träffar någon i skallen.

    Skyltsöndagsbidraget denna vecka. Besökte detta kafé, Bric à Brac i Pernå, i jobbets tecken i slutet av juni och jag tror att jag har visat den här cykeln någon gång tidigare, men favorit i repris är ju alltid godkänt 🙂

    Det här blev både ett bidrag till ”foton tagna under veckan” och en skylt, så varsågoda!

    Minnesplattan avtäcktes i tisdags och huset ligger ett stenkast från mitt hem. Jag var inte där då eftersom jag satt fast vid datorn här hemma med olika vikarieuppgifter.

    Men igår gick Marina och jag här förbi då vi skulle ner till Skeppsbron på varsitt glas. Passade på att ta fotot då.

    Och där hände sedan något så otroligt som att jag återsåg en person som jag hade träffat första gången för 38 år sedan 😀 Han kände igen mig och då han sa sitt namn började minnesbilderna återvända. Vi hade aldrig någon relation, men något slags personkemi fanns då och samma humor hade vi fortfarande.

    Märkligt hur man kan känna igen en röst och en människas ögon fastän nästan 40 år passerat. Det blev många glada skratt i den tidiga sommarkvällen och när jag kom hem, faktiskt redan vid 20-tiden, började jag läsa dagböcker från 1986 och 1987. Det blev ganska många minnen som överrumplade mig. Utan dagböckerna skulle en massa av det jag upplevt, både gott och ont, glömmas bort.

    Avslutade gårdagskvällen/natten med damernas EM i fotboll. Tyskland tog sig efter straffar vidare till semifinal. För Frankrikes del är äventyret över. Strongt av Tyskland att klara nästan en hel match med tio spelare mot elva.

    Det blev bra, dagböckerna fick plats!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.

    Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.

    Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…

    … men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.

    Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.

    Vardagslycka

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Kan vara något så ”enkelt” som kvällssolen i några krokusar på gården där jag bor. Fick ögonen på dem efter gårdagens promenad.

    Kanske inte ser så vackert ut på bild, men fint är det då buskarna börjar få sina första gröna blad.

    Vardagslycka är också att jag åter igår kunde köpa mina favorithäften, Utuliini, i lokala bokhandeln. Nya somriga motiv. Har nu fyra stycken så det lär räcka ett år framåt då jag skriver dagbok. Ett häfte skrivs i regel fullt på tre månader.


    Ni som följt mig länge vet att jag har skrivit dagbok sedan 1976. Antalet häften fyller två stora lådor i två skåp. Jag har sagt till några nära personer att häftena aldrig får brännas eller förstöras då jag har gått bort. Jag vill ändå hela tiden se till att det finns pålitliga människor som kan förvalta detta arv på rätt sätt sedan då jag inte längre själv kan bestämma vilket öde de går till mötes.

    Ett slags coronamätare

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
    Det här är mina dagböcker som jag skrivit sedan mars 2020. Underst ligger den nyaste och utanpå den sex andra. I snitt fyller jag ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Beror lite på hur mycket tid jag har att skriva och hur tjocka häftena är.

    Jag ska så småningom städa alla mina skåp i hallen. I ett av dem finns alla mina dagböcker från 1976 fram till dags dato. När jag sorterade lite bland dem slog det mig att det är så här länge som vi kämpat med coronapandemin. Det var intressant att läsa lite här och där vad jag skrivit. Vilka funderingar hade vi våren 2020? Ja, vi trodde ju att vi bara skulle behöva härda ut över sommaren. I dag vet vi bättre.

    Mycket känns tröstlöst nu. Så många som insjuknar och samhällsfunktioner som sätts på prov. Företag som har det kämpigt, kanske går i konkurs. Folk blir deprimerade, pessimismen frodas och det europeiska säkerhetsläget känns instabilt.

    Jag vill inte att detta ska vara en depp-blogg, men det finns ju vissa realiteter som man inte kan bortse från.

    Den här våren får vi verkligen hoppas att coronan lugnar ner sig och att vi får en härlig sommar. Det behöver vi alla ❤ Sänder styrkekramar till er som läser min blogg. Kramar behöver vi också 🤗

    När vi inte får resa…

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    … kan vi titta på naturprogram på TV. Som detta från Tanzania.
    Blir mindre utsläpp då. Naturen tackar.

    I dag gick vi över till sommartid. Jag råkade vara vaken på natten efter ett toabesök och såg då klockan / siffrorna på mobilen hoppade från 3.00 till 4.00. Magiskt 😀

    Bilden hade kunnat vara med i Veckans ord – damm! Men det är bara pusseldamm, sådant som bitarna lämnar ifrån sig.

    Jag pusslar samtidigt som jag ser på teve. Mest nyheter om corona, men som sagt – nu under helgen även andra program. Kvällens höjdpunkt är Bingolotto, där en person sitter ensam på läktaren med skylten ”Applåder!” då publik saknas.

    När pusslet är klart, och om coronarestriktionerna fortsätter – vilket jag tror att de gör över halva sommaren…. och då jag har städat balkongen och alla lådor och skåp – då har jag ett projekt att ta itu med.

    För femton-tjugo år sedan slutade jag numrera sidorna i mina handskrivna dagböcker… Tror jag var uppe i 11 000 –13 000 då, bör kollas. Som statistikälskande person vill jag gärna veta hur många sidor jag skrivit efter det.

    Så stäng in mig här hemma bara. Jag hittar nog på saker att göra.
    #fightingthecoronavirus#

    En mycket bra dag – tacksam!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    I morse kände jag på mig. Det här kan bli en bra dag.
    Jag lyckades sova tio timmar. Jag hade inga måsten som väntade.

    Gårdagskvällen blev lyckad med god biff, pepparsås, wokade grönsaker. Härefter beställer jag mindre portion av potatisar och på separat liten tallrik (vilket är möjligt på Fresno i Lovisa). Jag gillar nämligen inte då pommes frites blir mjuk i såsen och då biffen ligger på potatisarna så att det är svårt att skära i den.

    I dag har jag hunnit och orkat med mycket hemma. Sådant som jag på grund av energikrävande konflikter tidigare inte orkat med, och sedan kom dunderförkylningen. Men i dag har jag orkat besöka affärer för nödvändiga uppköp med en väninna. Jag har också orkat städa lite.

    Ungefär hälften av alla dagböcker jag skrivit.

    Ett projekt är att få ordning på dagböckerna. Jag vill ha dem tillgängliga i lådor, vilka också ska gå lätt att flytta då jag städar i mina skåp.

    Faran med att börja städa bland dagböcker är att jag börjar läsa dem!
    Bara genom att bläddra i några av dem, ägna en halvtimme till det, fick jag ändå insikter om sådant som tänkt på, varit orolig för, känt glädje över och planerat de senaste tre åren.

    För att inte tala om då jag bläddrade i över tjugo år gamla dagböcker…
    En sådan resa jag kunde göra om och om igen om jag ville. Och så mycket jag skulle ha förträngt och glömt om jag inte hade mina kära dagböcker!

    Sibeliushuset

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Kompositören Jean Sibelius, som det finns mycket info om på nätet, tillbringade somrar i Lovisa och bodde då i det här huset.
    Nu finns bland annat musikinstitutet här.
    Visit Lovisa har ganska bra info om ”Sibbe” som vi kallar honom.

    Troligen har jag visat bild på huset tidigare, men jag tycker det är ett av många vackra, gamla trähus vi har kvar i stan. Alldeles intill kyrkan.

    Nu ska jag försöka ta resten av kvällen ledigt. Fick nästan allt redaktionellt klart, förutom en artikel som jag skriver i morgon. Och det dyker hela tiden upp mer som ska med i tidningen 🙂

    Läste i går kväll en del gamla inlägg här på bloggen…
    Fy, så ledsen jag var då skilsmässan var färsk 2014 och ännu en bit in på 2015.
    Så bra att jag skrev ner allt, och ännu fler detaljer finns förstås i mina dagböcker. För människan har en förmåga att glömma och gudskelov även att komma över saker.

    Tror att just det att jag skrev av mig och talade öppet om allt hjälpte mig överleva. Den metoden kanske inte passar alla, men jag ville inte sopa något under mattan, tiga ihjäl saker eller låtsas som om det svåra inte fanns.

     

    Ett drygt dygn semester

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Blommor på gården där vi firade 50-års festen.

    Ett bra sätt för mig att koppla är av att bo i en stuga med en god vän. Förstås har jag telefon och iPad med mig, men jag jobbar vanligtvis bara vid den stationära datorn. I dag och i morgon har jag semestersvar på mejlen.

    Har packat ner alla mina dagböcker. Bläddrade och läste lite i dagboken från våren och sommaren 2014 i går kväll. Så bra att jag skrev ner alla ledsna, besvikna och arga känslor då. För människan glömmer ganska fort ändå…

    Jag kom inte ihåg att jag då tänkte att jag kommer att älska ex-maken resten av mitt liv. Men så tänkte jag den sommaren. I dag tänker jag minsann helt annorlunda 😀

    Hoppas annars också nu att mina bloggvänner har överseende med att jag inte hinner kommentera hos er lika ofta som tidigare. Jag gör det alltid då jag har en stund över, men mer av den tiden hoppas jag åter få efter den 10 september! Kramar till alla som tittar in här ❤

    Det här med prylar

    ~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

    … är en ganska svår nöt att knäcka. Vad behöver man och varför?
    Jag har ett arkiv över allt jag skrivit i olika tidningar under trettio år. Ni må tro att det handlar om ett antal pärmar… ska jag slänga dem?

    Mina dagböcker och riktigt gamla fotografier kan jag inte kasta. Jag känner att jag blir helt historielös utan dem.

    Stina Linds tavla "Kevät syntyy" - våren föds.
    Stina Linds tavla ”Kevät syntyy” – våren föds.

    Har varit på en konstutställning i dag, ett jobb för tidningen Nya Östis. Jag tycker om då Galleri Theodor har så låg tröskel, där får allt från amatörer till etablerade konstnärer visa sina alster.

    Jag får lite lust att börja måla igen när jag ser andras alster. Men så dyker tanken upp igen. Vad gör jag med alla teckningar och tavlor jag skapar då jag inte kan räkna med att någon vill köpa dem? 😀

    Under flytten slängde jag bort största delen av de arbeten jag hade skapat på kursen för två år sedan. Många av dem var sorgearbeten efter skilsmässan och börjar känna att jag nu är klar med det mesta som hade med den att göra.

    Nu har jag andra frågor att ta itu med.
    Men de får ta den tid de kräver.