Kan vara något så ”enkelt” som kvällssolen i några krokusar på gården där jag bor. Fick ögonen på dem efter gårdagens promenad.
Kanske inte ser så vackert ut på bild, men fint är det då buskarna börjar få sina första gröna blad.
Vardagslycka är också att jag åter igår kunde köpa mina favorithäften, Utuliini, i lokala bokhandeln. Nya somriga motiv. Har nu fyra stycken så det lär räcka ett år framåt då jag skriver dagbok. Ett häfte skrivs i regel fullt på tre månader.
Ni som följt mig länge vet att jag har skrivit dagbok sedan 1976. Antalet häften fyller två stora lådor i två skåp. Jag har sagt till några nära personer att häftena aldrig får brännas eller förstöras då jag har gått bort. Jag vill ändå hela tiden se till att det finns pålitliga människor som kan förvalta detta arv på rätt sätt sedan då jag inte längre själv kan bestämma vilket öde de går till mötes.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vad skriver du om i dagböckerna? Nyfiken, utan värdering, varför är det viktigt för dig att dagböckerna finns kvar när du är borta?
Jag skriver om allt som händer och hänt i mitt liv, alla mina innersta tankar, sånt jag gjort om dagarna, mycket jobb har det ju genom åren handlat om.
Men i dagböckerna finns mycket sånt som jag inte kan skriva om på bloggen.
Vardagslycka är betydelsefullt! För mig betyder det oerhört mycket att kunna glädjas och känna glädje över det lilla då får man vara glad ofta, ska man söka och vänta på dom stora lyckorusen får man verkligen vänta länge om de ens dyker upp. I yngre år skrev jag dagbok men av någon anledning så upphörde det, har ingen aning om varför. Att se blommor slå ut eller grönskande träd, buskar, det är fantastiskt och hoppingivande.
Ha en bra fortsatt tisdagkväll
Ja, det känns så bra långt in i hjärtat och själen att bli glad över små och enkla saker ❤
Dagboken har alltid varit min vän – jag döpte den till Randi genom tiderna, då de första fyra dagböckerna tejpades ihop till en bok och bildade olika färger, ränder.
En glad onsdag önskar jag dig!
Krokusarna är såååå vackra. Bra fångat där i ”kvällsbelysningen”. Dina häften blir man glad av. Bra valt även där! Men vem ska ”ärva” dina anteckningar som du gjort sedan 1976. Du har ju inga barn och barnbarn, då kanske din syster får ärva dom eller hur har du tänkt där…
Min syster är fyra år äldre än jag, men hon kan i och för sig leva mycket längre än jag.
Har två vänner som vet att dagböckerna inte får förstöras – jag borde kanske göra ett testamente över alla häften.
Där finns ju en hel del information – som ska ses sådan som den är – att det är MINA tankar och upplevelser.
Fint att du fortfarande skriver dagbok för hand! Det gör säkert inte många längre. men hur länge vill du sedan att dessa, dina minnen skal förvaras? Verkar som ett stor ansvar för de som tar över dagböckerna sedan… vad vill du att händer med dem framtiden tex? 🤔
Jag önskar att någon skulle skriva en bok om mitt liv – men som du säger, det blir kanske ett överväldigande ansvar, för där finns ju mycket sånt som man måste förstå att behandla konfidentiellt för att inte såra utomstående. Kanske de kan sparas hundra år 😂
Nämen, jag tycker du skall SJÄLV skriva en bok om ditt liv! Du har ju redan gett ut böcker! Kan ju bli hur bra som helst! 👍🙂
Tack för idén!
Ja – den tiden får jag väl ta mig då jag blivit pensionär 🙂 Bäst att skriva själv, sålla och ta fullt ansvar!
Vackra häften med blommor och krokusen blir man glad av.
Kramar från oss
Ja, ett av de här häftena kommer med på läsarresan – vill dokumentera där så mycket jag hinner 🙂
Kram!