Glad måndag! 02-05-2022

Kombinationen av första maj-sånger på torget, sol från nästan klarblå himmel och sedan doften av gräs och jord, och den skira grönskan på busken och blommorna i gräset… det gör att den här bilden ännu dagen efter den är tagen gör mig glad.
Balsaminfröna som jag fick av Inge-Maj i fjol har börjat gro. Också en Glad-grej!

Och Finlands flagga i topp, för all del i går även det, är något så fint! Jag har alltid varit fosterländsk och i dagens läge, med alla hot från öst, blir känslan för fosterlandet ännu starkare.

Stundvis blåste det friska pustar igår och då passade jag på att ta den här bilden av flaggan på granngården.

Första kvällen på balkongen

Städat och fint, och första kvällen jag kunde sitta ett par timmar och läsa på balkongen.

I morse regnade det, välkommet även det. Sedan blev det sol och klarblå himmel, som bäst runt +13 grader, nu vid åttatiden är det +9.

Har varit med mamma i affären i dag och köpte hennes favoritmat som take away från ett matställe, wienerschnitzel med pommes frites som hon äter två dagar.

Annars har jag mest tagit det lugnt. Läst tidningar och böcker, sett på tv. Ägnat en timme åt en större artikelhelhet för Nya Östis. Imorgon fortsätter jobbet med det. Men jag är nöjd med mig själv och hur jag nuförtiden prioriterar jobb och fritid.

Du härliga vår. Som jag älskar dig ❤ Att ha allting framför sig.

Nya vinklar och lyckans tår i ögat

Häromdan när jag var med syrran på stan på olika ärenden tog hon ett foto via sidospegeln till sin bil. Så nu gjorde jag samma sak 🙂 Detta är Östra Tullgatan i spegelversion.

Jag hade kört runt på olika ärenden och blev sedan sittande en stund i bilen. På något sätt fick jag lust att gråta där. Inte alls för att jag skulle ha varit ledsen. Tvärtom. Solens strålar värmde så gott. Jag såg en ekorre skutta över skaren i Kapellparken. Jag kände något jag vill definiera som vemod och lugn, även tacksamhet, då jag tänker på hur gator och hus ser ut i ett annat land i Europa 😥

Det här huset i korsningen av Östra Tullgatan och Mariegatan kallades en gång Holmströms hus. I byggnaden som skymtar till höger fanns ett bussgarage. Ingången till den syns inte, men där fanns bolaget Holmströms bussar.

I det här huset har också mina kusiner, min morbror och hans fru bott. Bostäder finns här än i denna dag. Olika affärer har kommit och gått på markplan. Nu finns här en köksinredningsaffär.

Väggen är som gjord för att få en muralmålning. Undrar varför det inte satsas på sådana i Lovisa? Kan mycket väl hända att de som bor i huset skulle motsätta sig min idé.

Våren kom till balkongen och svar på en fråga

Äntligen sol och värme, inte mer än +9 men det har känts gudomligt. Klart att det då känns helt rätt att köpa små penséer! Välkomna att pryda min balkong ❤ Och ni tål lite kyla också, för den ska återvända om några dagar.

Orsakullans utmaning i dag är ”Inte för att skryta men”…
och där fyller jag i ”jag har skrivit tre böcker och blev efter den andra godkänd i Finlands svenska författareförening”.

Jag kunde också fylla i ”jag kan vifta med öronen” och det är sant. Men nu hoppas jag att det inte ska bli något specialnummer som människor ber mig göra på torget i Lovisa 😂

Läckra frimärken inte sant? Ett är redan förbrukat – uppätet! 😀

Har i dag haft lagom med jobb. Känner att jag har blivit bättre på att prioritera, delegera, skippa. Och då klockan blir 17.30 stänger jag av telefonen.

Trees on Tuesdays, del 15

Denna vackra försommargrönska ❤ Så underbar maj månad är!

Bilden tog jag i Kaisaniemiparken i Helsingfors i söndags.

I dag ska jag möblera om här hemma tillsammans med en kompis. Visar kanske före-och-efter-bilder lite senare. Då teven kommit på sin rätta plats. Jag behöver nämligen en längre antennsladd till den och vet inte om jag får tag på en sådan i dag 🙂

Helsingfors, efter en paus på femton månader

När tanten väl kommer i gång med sitt omkringresande är det ingen hejd på henne 🙂 Borgå i går, Helsingfors i dag. Vår huvudstad besökte jag senast i februari 2020, det vill säga för femton månader sedan. Frivillig paus på grund av covid-19-pandemin.

Nu då allt fler har låtit vaccinera sig vågar jag röra på mig. Jag använder fortfarande ansiktsskydd och så gör även många andra, också utomhus. I telefonen har jag appen Coronablinkern och enligt den hade jag inte utsatts för exponering av smitta. Men det kan förstås gå folk omkring, var som helst, även i lilla Lovisa, som bär på smittan utan att de vet om det.

Vår vän Airi Kallio och hennes söner har renoverat och räddat restaurang Kapellet i Lovisa. Nu har det även tagit sig an Restaurang Kaisaniemi i centrala Helsingfors. Så vi var där och hälsade på i dag.

Som ni ser växer ett träd genom restaurangens tak. Det trädet ska bevaras.
Om två år tror Airi & Co att renoveringen ska vara så gott som klar. Familjen gör en kulturgärning av stora mått!

Här ser man trädet inne i salen 🙂
Restaurangen (hittade uppgifter tyvärr endast på finska) har planerats av Carl Ludvig Engel byggdes mellan 1827 och 1839. Då såg byggnaden annorlunda ut och mycket har hänt sedan dess.
Köket! Här återstår en hel del att göra innan man kan börja servera mat från denna miljö 🙂
Försommaren när den är som bäst. Vi promenerar från restaurang Kaisaniemi in mot hotellet Scandic Grand Central Helsinki där vi avnjöt ett glas mousserat innan vi körde hem mot kära lilla Lovisa igen.

I hotellets allmänna utrymme, där vem som helst kunde sitta vare sig man bodde på hotellet eller inte, hittade jag detta vackra schackspel.

Glad påsk! Låååång fredag!

När jag var barn fick man inte göra något extra alls på långfredagen. Man skulle vara stilla och tyst, kanske helst inomhus – minns inte i detalj hur det var. Men viktigt var att inga grannar såg att man rumlade runt på något sätt och hade roligt. Ville man spela kort fick man väl göra det bakom fördragna gardiner?

Jag har nu på äldre dar lite satt mig in i de kristna traditionerna kring påsken och fastan, men jag lever inte fullt ut enligt dem. Jag har försökt avstå från vissa saker under korta perioder. Enligt devisen: Var inte för sträng mot dig själv. Du är älskad sådan som du är.

Fick ett påskkort och en liten påskfigur av min syster – varmt tack ❤ !
Arrangemanget köpte jag till mig själv från affären Kaivokukka. En del av affärens utbud syns på nedre bilden.
Har tagit bort en barrväxt som torkat på balkongen. Snart är det dags att köpa lite nya blommor och inreda på nytt där. Men jag väntar tills det blir lite varmare.

Har läst tidningar och lagt pussel. Lite senare i dag tar jag en promenad med ryggsäck på ryggen. Det är LYX med en ledig dag, utan mejl och arbetsrelaterade samtal. Jag tror att många vill varva ner denna helg, samla krafter efter en lång och på många sätt kall, mörk och tung vinter.

Våren och sommaren är SÅ välkomna!

Vårens ljus ger mig energi

Jag låg vaken i natt mellan fyra och sex, för att regnet smattrade så hårt mot rutan.
Tänkte, det gör inget… det är ett tryggt ljud. Jag ligger här och vilar ändå. Det finns många som inte kan göra det. Som inte känner trygghet av olika orsaker, inte ens i sitt eget hem. Som är sjuka, ensamma, oroliga, fattiga, slagna…

Tänker jag så blir mina ”problem” kring det där med att inte genast somna om mycket mindre.

Mina snart utblommade hyacinter i motljus gör mig glad. Alltid då vårsolen kommer in i min bostad blir jag lycklig som ett litet barn och vill fotografera allt jag ser. Ska i något skede försöka få ner lökarna i jord hos någon som vill ha dem, och så blir det spännande att de om de kommer upp hyacinter nästa år.

Vårkänslor får man också tillsammans med ”Karl Fredrik på Österlen”, som visades på TV i går. Det är ett av mina favoritprogram nu. Han är ju precis en sådan person som man antingen gillar eller ogillar 😀
”För mycket av allt” säger nån säkert, men jag tycker att programmet är underbart. Jag väcks till liv nu på våren och även om jag sov lite sämre i natt får jag ork och lust av vårens ljus, solen som kommer in i bostaden och de allt ljusare kvällarna ❤

Tydliga vårtecken i Lovisa

Dagen började hektiskt. Blev ingen rast, ingen ro. Mina två telefoner ringde stup i kvarten. Klockan 13 stängde jag av den ena eftersom jag då hade ett möte på distans via Teams.

Vid 16.30-tiden insåg jag att jobbet tar aldrig slut. Lämnar jag inte datorn, mejlen, Messenger och alla andra kanaler så slukar de mig totalt. Jag tog mina stavar och gick ut.

Mitt knä har känts bra de tre senaste dagarna och jag njuter av att åter kunna promenera i normal takt.

Man ser knappast här att det är en pöl i gräset och att det droppar från taket.

Men ljudet av dripp och dropp kombinerat med fåglars kvitter och värmen av solens strålar ger löften om en ny vår.

Ett annat tydligt vårtecken i Lovisa är glasskiosken invid torget. När jag publicerade bilden i Nya Östis Facebook-grupp fick en flera hundra reaktioner. Majoriteten av dem är positiva.

Kiosken är kanske inte den estetiskt sett mest vackra. Men i dag ska allt fungera så att alla hygieniska krav uppfylls. Och hur gör man det med en mobil kiosk? Den kan ju inte se ut som om den var byggd på 1800-talet?

Soliga dagar, iskalla nätter

Det är väl så som mars månad är. Solen har börjat värma, det är dripp och dropp här och där. Men natten mot onsdag ska bli kall, enligt väderapplikationen på telefonen minus arton grader! I går hade vi kring minus sju på dagen, men som sagt – solen värmde mycket.

Istappar är fina, och här finns den inte på ett högt eller farligt ställe.

April månad kan också vara nyckfull, men vintern brukar få ge sig där mot slutet av mars. En varm vår har förutspåtts, det skulle vara underbart om det blev så.

Den här bilden knäppte jag av misstag i går på mammas gård då vi var där bland annat för att bära in ved till henne.