döden

Interaktion, det var inte lätt det

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Interaktion är veckans ord hos Lokföraren Åke. Han gör det inte lätt för oss 🙂

I bokhandeln köpte jag i dag boken, eller häftet, som heter ”Min önskan”. Det är inte som ett juridiskt testamente fullt ut, men där finns mycket att fylla i. Allt möjligt som kan underlätta för de anhöriga eller vänner som ska fatta beslut om jag blir svårt sjuk eller då jag dör.

Det är väl ett sätt att interagera? Således interaktion.

Jag tänker ganska mycket på döden och den är ju något vi borde prata mer om. Många verkar rädda för att göra det, men alla ska vi ju dö någon dag.

Från bokhandeln köpte jag också några ”glad-saker”, sådana som färgpennor och klisterbilder och två dagbokshäften. Ett häfte har jag cirka 2–3 månader, så jag hoppas jag lever så pass länge ännu att jag kan fylla de två jag köpte 🙏 I en låda här hemma har jag förvisso nog också fler häften på lager, men jag är rätt kräsen med papperskvaliteten. Och häftet ska ha ränder, inte rutor eller blanka blad.

Kanske någon dag fortsätter att teckna och en teckning är ju redan klar, så den kunde jag färglägga 🙂

Halva veckan har nästan gått

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… och snart känns det att jag kan pusta ut lite. Besök hos fysioterapeut imorgon, massage på fredag efter fem veckors paus. Behövs verkligen. Ibland blir det paus av olika orsaker, nu grasserar jag influensor, bland annat.

Isande kallt i dag då vi planterade ljung på gravarna. Men skönt att få det gjort. Det är ju bara jag själv som måste gräva fram en varmare tjock tröja, klä mig i högskaftade vinterstövlar, skaffa en ny varm vinterjacka (har bara en kappa).

Kära pappa. Nästa år fyller du 100 år. Saknad har du varit länge ❤ Att du själv valde att lämna jordelivet, utan att lämna en förklaring har satt spår i mig.

Jag förstår nu som äldre varför jag skapat ett pansar kring mig. Jag blev övergiven då som 15-åring utan att veta varför.

Då jag blev övergiven för tio år sedan i samband med skilsmässan sa terapeuten att jag har all anledning att gråta. Jag undrade nämligen då varför jag grät så mycket. Varför tårarna aldrig tog slut. För i grund och botten hade jag ju det det bra ändå. Med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb att gå till. Fastanställning på den tiden.

Terapeuten fick mig att förstå att jag tappert hade kämpat på, troligen inte sörjt färdigt, inte fått sorgen bearbetad efter pappas bortgång. Sedan ploppade allt upp på nytt då skilsmässan kom som en blixt från en klar himmel.

Efter det har jag troligen byggt ett skyddspansar för att inget och ingen ska kunna såra mig igen. Jag har varit ensam snart tio år och det har blivit naturligt att jobbet fyller min vardag från morgon till kväll.

Jag har ofta velat skriva om djupare saker än en massa ytligt tjafs. Men jag har tagit hänsyn till andra människor, och jag gör det fortfarande från fall till fall.

Men nu fick jag ur mig det här.

Idéerna tar inte slut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då det gäller blogginlägg. Snarare är det så att jag inte hinner med allt som jag vill hinna med 😀

Därför blir det alla möjliga korta, ibland opersonliga och ostrukturerade skriverier. Kom nyss hem från Happy Hour i goda vänners lag. Två glas skumpa och diskussioner som handlade om LIVET, som också inkluderar DÖDEN, gjorde gott åt min hjärna som ibland går på högvarv.

Nästa terapeutiska projekt?

Av en kollega och vän fick jag detta pussel. Ser fram emot att få de där lugna stunderna på kvällarna då jag letar efter de rätta bitarna.

Väninnan däremot sa att hon gärna avstod från det för att inte få ett nervsammanbrott 😀
Så bra att vi alla är olika som människor ❤

Mellan hägg och syren

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Syrenen blommar och doftar så gott.
Syrenen blommar och doftar gott.

Snart är maj månad slut. Tiden går skrämmande fort.
Mycket handlar om jobb, jobb och åter jobb. Man kutar på i ekorrhjulet.
Timmarna blir dagar. Dagarna blir veckor. De förvandlas till månader och år.

Vart har vi människor bråttom? Till döden?
Dagar bara rinner och försvinner. Dagar som ska utgöra LIVET.

Ibland vill jag bara slå ut med armarna och gasta ”NU FÅR DET VARA NOG!”
Inte för att jag vill ge upp, lägga mig ner och dö.
Utan enbart för att jag vill STANNA upp och LEVA.

Men vad gör jag? Jag går pliktskyldigt till jobbet då jag ska. Jag betalar mina räkningar. Och vem skulle betala dem om jag bara sket i allt och lättade ankar för att jag vill utforska LIVET.

Det måste finnas alternativ till ekorrhjulet.
Livet kan inte enbart kretsa runt pengar.
Det var inte såsom Gubben Gud hade funderat ut det från början.

Jag ska fundera på dessa livets stora frågor under min semester.
Det kostar i alla fall inget.

Här finns institutet för språk och folkminnens beskrivning av ”mellan hägg och syren”.

Livet är här och nu

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.
Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.

Igår fick jag ett dödsbud. En av mina tre morbröder hade gått bort. Han blev 85 år. Hans två bröder har somnat in redan för många år sedan.

Så som alltid då någon dör väcks många tankar. Dels sådana som berör praktiska arrangemang, för det finns massor att tänka på och som ska göras de närmaste dagarna och veckorna. Dels började jag tänka på hur fint det kändes att morbror var hos oss med en del av övriga släkten på jul.

Jag tänker också att han har det bra där han nu är. Han har åter fått träffa sin mor, sin far, sina bröder och många andra nära och kära. Den synen har jag på döden.
Läste också flera gånger ett brev jag hade fått av morbror. Han berättade om en dröm han hade haft om sin far, min morfar, som dog i kriget mot Ryssland och vars kropp aldrig återfanns.

Döden hör livet till. Och livet, det är här och nu.
Igår, innan jag visste att morbror var död, gjorde jag en intervju med en innebandyprofil. Alla möten med olika människor jag har fördelen att ta del av i jobbet är en del av det underbara nuet.

Ikväll ska jag ut och äta med en väninna och sedan ska vi på pubkväll där Elias Hämäläinen uppträder. Om honom skrev jag så här i oktober.

Så bästa vänner. Lev här och nu, den här dagen kommer aldrig tillbaka. Ta ansvar för allt det du säger och gör, försök vara snäll mot alla, också mot dig själv. Kram!