Efter högt tempo måste vila följa

Får ta till en arkivbild nu.
Har haft fullt upp hela dagen, men inte hunnit fota något för bloggen.
Efter ett pressinfo följde ett möte som har med en föreningspublikation att göra. Sedan skrev jag tidningsartikeln.

Fick ett dödsbud i lördags och ett chockbesked i dag om en vän som blev allvarligt sjuk… Att skriva något om Finlands snöpliga förlust i hockeyn i går känns därför helt meningslöst.

Pärlhyacinterna har blommat ut. Min syster fick lökarna att lägga ut i sin trädgård. Hoppas nya blommor kommer upp nästa vår.

Ja, man kan aldrig veta när ens sista stund är kommen. Samtidigt kan man ju inte leva med det i åtanke heller, att i morgon dör jag… eller jo, man kan leva så att man är snäll mot sina medmänniskor, för vi vet inte om vi ses i morgon. Men jag menade att vi inte ska leva i oro och skräck, eller bränna våra ljus i bägge ändarna.

Det är fortsatt kallt här, vi har inte fått snö men på andra håll i södra Finland har det snöat… tror att vi har typ +3 grader.
Siktar på att ha en lugnare dag i morgon. En dag med högt tempo och stress går an, men jag behöver vila också.

Låg i sinnet

Har varit lite låg i sinnet nu ett par dagar. Men det har inte med separationen att göra. Det är ju nästan två år sedan han lämnade mig, så de svackorna kommer inte ofta mer.

Men humöret kan ju inte vara på topp alla dagar, och alltid måste jag inte heller hitta en orsak till melankolin.

På kortare tid än tre dygn har jag nåtts av tre dödsbud. Vilka berör människor som jag på olika sätt har i min närhet.
Staden är liten, ”alla känner alla”.

Så jag vill inte skriva något glatt inlägg i dag.
Jag gör det en annan dag i stället.

Vila i frid alla tre.

Änglar

Livet går vidare, vad än händer

Snart ÄR det jul … och det skulle inte ha förvånat mig om jag hade sett en jultomte i affären i lördags. Men tillsvidare hittade jag bara julgodis och adventskalendrar. Har dock på Facebook sett kompisars bilder av adventsstakar och julprydnader som finns till salu.

Lite för tidigt tycker jag, men vet att många älskar julen.
Lite för tidigt tycker jag, men vet att många älskar julen.

Det känns bara så märkligt hur tiden rusar. Snart har halva oktober gått.

Och det där med att livet på jorden går vidare vad som än sker.

Mitt i min vardagslunk, eller i min vardagsbrådska, delas Nobelpris ut och terrorattacker skördar liv.

Inom loppet av fyra dagar gick också tre personer jag kände bort. Ingen av dem tillhörde den riktigt närmaste vänkretsen men jag berördes ändå djupt av vart och ett dödsbud. Det var människor jag på olika sätt hade lärt känna, och nu finns ingen av dem mer.

När en sten kastas i vattnet bildas ringar på ytan. Lite så är det med sorgen också, den når ut i cirklar, vida omkring och berör många.

Ta väl hand om varandra ❤