Det har varit en underbart fin dag i dag. Solen sken, det var varmt  och jag var ledig från alla plikter.

Någon kanske tycker att lyckönskningar som svämmar in via Facebook är opersonliga, men det tycker inte jag. Varenda en får ett personligt tack av mig, så länge som jag orkar hålla på i kväll ❤

Om över 400 personer har skrivit hälsningar där betyder det att jag också tänker på var och en av dem under några sekunder. De är alla människor jag har eller haft något gemensamt med.

Det här var en pryl jag hade önskat mig till födelsedagen och min syster och mamma infriade önskningen. Nu har jag en plats att hänga nycklarna på ❤

Av en kollega fick jag de här små dofttvålarna, helt underbara att lägga in i ett skåp eller att ställa fram på toa eller någon annanstans då gäster kommer.

Jag är trött, tacksam, lycklig, glad. För att jag har så många vänner, människor som på riktigt bryr sig. Det är deras omtanke som ska bära mig.

Det finns alltid människor som inte tycker om mig… det har jag skrivit om hundra gånger förr. Varför är det så lätt att låta sig slås ned av dem, i stället för att låta sig bäras av alla som vill mig väl, som tror på mig?

Det känns på något sätt som ett svek och orättvist mot alla som verkligen är mina vänner… att jag blir ledsen då jag möts av nonchalans och orättvisa.

Men jag tror att vännerna förstår… och just därför är de mina vänner ❤
Kram och tack till er alla som lyssnar, förstår och stödjer. Jag vill också finnas till för er då ni behöver mig.