… hur gärna jag än vill följa presidentvalet i USA i realtid.
Vakar jag till fyra, fem på morgonen finsk tid finns det inte en chans att jag ska orka hjälpa mina medarbetare att få Nya Östis klar på onsdag kväll.

November 2016.
Jag minns det nästan som om det var i går.
Jag bodde inte på den här adressen då, för här har jag bott bara tre år och två månader.
Men jag minns. Jag vaknade upp i bostaden på förra adressen, slog på radion, och ville inte tro mina öron.

Var det ett skämt eller en mardröm jag hade vaknat till? Donald Trump hade valts till USA:s president!

Det går inte att på några rader summera det jag känt under de fyra år som jag följt honom. Men jag ska försöka beskriva vad jag känner.
– Trump är en vandrande katastrof som gör mig ledsen och nedstämd
– Trump kan inte ses som ett föredöme för världens barn, han är inget att se upp till
– Trump får mig att tro att USA är ett u-land, där inga normala demokratiska regler gäller, det stora barnet i sandlådan kan skrika ”jag godkänner inte valresultatet, allt är fake news” och så bankar han motståndaren med spaden i huvet (Obs! BARN beter sig bättre än Trump)

Dessvärre avspeglar Trump troligen en del av hela världen där girigheten regerar. Pengarna styr.

Jag saknar Barack Obama SÅ mycket och jag ber till alla gudar som kanske på något sätt kan skapa rättvisa i världen att låta Joe Biden få en chans nu. Om han är bra för USA och för världen vet jag inte. Men han kan inte vara sämre än Trump.

Hoppas jag får vakna till en Trumpfri värld i morgon.